Ny stadsarkitekt

Enligt GP så kommer vår nye stadsarkitekt att heta Björn Siesjö. Det är bara att gratulera vår stad till ett otroligt bra val. Det är svårt att tänka sig en bättre person för detta uppdrag.

Siesjö är nämligen inte bara en skicklig arkitekt och en tydlig kommunikatör, han har också en mycket god förståelse för vad en stad är och vad som får den att fungera. Han ”fattar grejen” helt enkelt. Ett uppriktigt och djupt engagemang för hållbart stadsbyggande och en stark känsla för urbanitet och stadsliv.

Jag minns första gången jag mötte Björn Siesjö. Det var en debatt på Älvrummet om höga hus. Jag hade gått dit för att kolla läget. Siesjö och hans kollega på Kanozi hade, tillsammans med en finansiär, visat upp en idé om ett högt hus på Norra Älvstranden. Det låg något laddat i luften. Alla visste att det var ett känsligt ämne.

En välkänd arkitekturhistoriker tog till orda och beskrev ingående olämpligheten i att bygga höga hus. Argumenten var de gamla vanliga. Subjektiva smakomdömen maskerade bakom den där vaga och ogripbara begreppsapparaten som så många konservativa arkitekter och antikvarier håller sig med. Uppblandat med några av de vanliga myterna om höghus.

Siesjö hade dock svar på allt och arkitekturhistorikern blev mer och mer irriterad och röd om kinderna. Till slut drog han till med att det var ekonomiskt ohållbart att bygga höga hus, vilket föranledde finansiären att ställa sig upp och förbryllat vädja: ”Men det är ju mina egna pengar och jag vill investera i detta. Vad är problemet?”.

Arkitekturhistorikern förklarade då upprört att det inte spelade någon roll vad finansiären ville, man kunde ju inte bara bygga för att man hade lust och pengar, man var också tvungen att ha ett bra svar på frågan varför det skulle byggas. Siesjö tog då åter till orda och vände helt sonika på frågeställningen. Frågan var enligt honom inte varför, utan varför inte. Om det finns pengar och någon vill bygga och det inte finns några skäl att inte göra det, så borde det naturliga vara att bygga.

Här krockade alltså på ett illustrativt sätt två mycket olika attityder. Två helt skilda synsätt på vad en stad är för någonting. Synen på staden som avslutat konstobjekt och historisk artefakt mötte synen på staden som levande väsen och föränderlig ekologi.

Att få höra ett så kunnigt och engagerat försvar för staden som liv och rörelse, istället för död och stasis, var upplyftande. Att samma person nu blir stadsarkitekt lovar mycket gott. Yimby kommer naturligtvis att bistå vår nye stadsarkitekt så mycket vi kan i att skapa förutsättningar för mer levande tät blandstad i Göteborg.