Krönika: Effekten av ofria hyror

Det började med bussresor till Saltsjöbadens ”Solsida” under parollen ”odla ditt klasshat”. Denna tillsynes provocerande resa vållade en intensiv debatt om företeelsen i synnerhet och bostadssegregation i allmänhet. Förbundet ”Allt åt alla” har även genomfört en liknande resa i Göteborg. Vid sidan av denna i PR-sammanhang mycket lyckade resa är det intressant att diskutera vad segregation är, vad som är myter och individuella tolkningar och hur detta påverkar debattklimatet.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

När man tänker på Pennygången och Högsbohöjd så är nog inte begreppet “blandstad” det första som man tänker på. Och det är inte så konstigt. Här uppe på höjden har vi inte det utbud av pubar som finns på till exempel Andra Långgatan. Vi har heller inte lika många caféer som det finns på Vasagatan. Men på Högsbohöjd finns en annan typ av blandning - den sociala.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Yimby gillar blandning

Yimby eftersträvar som bekant social blandning. Vi tror att en socialt blandad stad blir roligare, mer dynamisk och spännande än om olika grupper delas upp och separeras geografiskt. Tyvärr blir segregationen i Göteborg och andra städer bara allt större. Människor skiljs åt beroende på inkomst och ursprung. Vi lever i allt högre grad parallella liv med dramatiskt olika förutsättningar.

De flesta är överens om att segregationen är ett stort problem. Vad man däremot inte är överens om är hur man ska komma tillrätta med den. Oavsett hur man vill lösa problemet med segregationen så är det viktigt att ha en korrekt förståelse av hur problemet ser ut, i verkligheten. Det finns nämligen många myter om segregationen. Jag ska här i all korthet beröra två av dem.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Imorgon tisdag träffas Byggnadsnämnden återigen för att fatta beslut om Gårda. Ärendet har tidigare bordlagts fem (sic) gånger, trots att både de borgerliga och de rödgröna har lagt yrkanden som värnar den gamla bebyggelsen i området. Förhoppningsvis kan man nu äntligen fatta beslut om att sätta stopp för rivningsförslaget från SBK.

En av dem som kämpar för Gårdaborna är Kjell Björkqvist, vice ordförande i Fastighetsnämnden, ledamot i kommunfullmäktige samt ledamot i Älvstranden Utveckling AB. Idag skriver han om sin syn på Gårdafrågan, exklusivt för Yimby Göteborg.

Boendesegregeringen ökar i Göteborg. Ibland så synliggörs segregeringen hos oss på ett naket och brutalt sätt. Man har misslyckats i många städer världen över med att behålla sin blandade befolkning i stadens centrala delar. I städer som Detroit, Manchester och Liverpool för att nu nämna några började förvandlingen för några årtionden sedan när näringslivet nästan endast var inriktat på industrijobb och dessa försvann.

De som då bodde i dessa städer är idag nästan helt borta. En ny befolkning som är en frukt av omvandlingen från industristad till service och kunskapsstad kom och den gamla försvann från innerstäderna och har tvingats att flytta till annat boende utanför stadens centrala delar.

I Göteborg har samma resa gjorts beträffande omvandlingen av jobben. Det märks mer och mer hur stadens centrala delar och nya områden som Norra Älvstranden endast bebos av dem som har en bra inkomst. Den blandning av människor som gör stadsbilden och livet i staden kreativ och intressant att bo i och besöka försvinner och staden dör en smula år från år.

Norra Älvstranden har många fina hus och en underbar närhet till vattnet. Men stadsdelen saknar en själ som gör att det finns ett liv i stadsrummet. Där finns för lite naturliga mötesplatser ännu. Jag tror att om 20 år blir stadsdelen mycket mer levande då boendet har blivit billigare och det då finns en mer blandad befolkning.

Eftersom det är dyrt att bygga nytt, särskilt i centrala delar av Göteborg måste vi bevara de lägenheter där hyran ännu är låg i centrala lägen. Det gäller unga och äldre som inte har så mycket pengar att spendera på sitt boende. Jag har ställt mig frågan ”Vad betyder en hållbar stad” för boendet. Mitt svar är att en mångfald av människor från olika delar av samhället bor tillsammans. Då blir det inte det ”vi och dom-tänkande” som nu håller på att breda ut sig med en fart som vi inte har förstått ännu.

Därför är de ca 400 lägenheterna i Gårda så oerhört viktiga att ha kvar. Inte bara för dess historiska värde vilket också gör staden mer levande utan kanske främst för innehållet med billiga lägenheter. Dessa lägenheter kan naturligtvis inte ensamt stoppa utbredningen av segregeringen av boendet i Göteborgs centrala delar. Men de kan utgöra en liten del och de kan framför allt vara en signal att vi tar denna avgörande fråga för stadens framtid på allvar.



Det har talats mycket om Svenska Mässans betydelse och att inte stoppa deras utveckling. Självfallet ska vi se till att Svenska Mässan får möjligheter att utvecklas men det behöver inte vara någon skillnad mot att låta Mässan utvecklas och att låta Gårdas bostäder vara kvar. Tvärtom så finns det för Svenska Mässan betydande fördelar om Gårda bevaras. Då får man en historisk miljö i närheten av Mässan där mässbesökare kan flanera och där det kan finnas kaféer och restauranger som anknyter till den gamla miljön.

De finns goda möjligheter för Mässan att bygga ut och expandera. Det vore spännande om Mässan dels kunde bygga mer på höjden och dels bygga över Mölndalsån. Jag är säker på att mässbyggnaderna skulle må bra av en ny högre arkitektur och nyskapande tankar och få ett mer spännande utseende på en byggnad som idag är ganska tråkig. Tänk ett glasparti som går över ån och som tar till sig vattnet under.

Focushuset kan byggas högre för Mässans behov och parkeringen kan vara kvar. Det finns ytor mellan Mässan - Valhallabadet - Valhallagatan för vidare utbyggnad. När man nu gör ett programarbete av hela området runt Mässan och Skandinavium så finns goda möjligheter att tillgodose Svenska Mässan. Det gäller bara att se möjligheterna och inte stirra sig blind på ett område som flera nu gjort i 20 år. Det är dags att tänka nytt.

Låt oss vara varsamma med den äldre bebyggelse som vi har kvar i centrala lägen. Den representerar en levande stadsbild som tillsammans med nytt byggande ger oss en spännande och attraktiv stad. Men framförallt är det innehållet i dessa hus, de billigare lägenheterna som är avgörande för stadens utveckling, om det ska bli en hållbar stad. En stad för alla i vårt samhälle.

Jag vill inte ha en stad där bara vissa har råd att bo. Jag vill inte att plånboken alltid skall styra. För mig är det viktigt att alla har bostäder oavsett om du är fattig eller rik. Det är det som ger pulsen i en stad, att där finns alla olika sorters människor. Då får vi en levande stad och förståelse för varandras behov och önskningar. Därför är det så oerhört viktigt att Gårdas 400 bostäder får vara kvar.

Kjell Björkqvist
vice ordförande Fastighetsnämnden

På GP Debatt skriver Sören Olsson (professor emeritus i socialt arbete) klokt om segregationen i Göteborg. Enligt Olsson skapar den funktionalistiska stadsplaneringen segregation genom att områden isoleras geografiskt, funktionssepareras och likriktas vad gäller prisnivå. Resonemanget bekräftar den analys som Yimbys arbete bygger på. Det är genom att integrera stadsdelar med varandra och bygga varierat och stadsmässigt som vi får ett socialt hållbart stadsbyggande.

Det är glädjande att denna till synes självklara insikt börjar få fäste i den allmänna debatten. Smart stadsplanering kan inte lösa alla problem, men alla problem kan förvärras med dålig stadsplanering. Att den fysiska planeringen direkt påverkar ekonomisk dynamik, ekologisk hänsyn och social integration har blivit uppenbart för allt fler. Förhoppningsvis börjar våra beslutsfattare snart dra slutsatserna av detta och ser till att lägga om vårt stadsbyggande i riktning mot den täta blandstaden.

Ur GP:

Kritiken mot de moderna förorterna har varit omfattande. Så skulle inte staden se ut, inte så storskalig, inte bara med bostäder, inte med trafikseparerade vägar och inte så avskild från övriga staden. Motbilden har funnits i begrepp som funktionsintegrerad stad, i Göteborg i begreppet blandstad som politiskt tagits som en målsättning. En omväxlande, varierad stad med ett attraktivt folkliv och blandad befolkning, så skulle en stad byggas.

Men så har det inte blivit. Enklavplaneringen har fortsatt med stora områden av likartade hus och upplåtelseformer, skilda områden för verksamheter och boende och svaga samband mellan enklaven och omgivningen. Så ser det ut på Norra Älvstranden och i de så kallade trädgårdsstäderna, som Amhult i Torslanda .

Fast den här gången har det inte varit ett byggande för folk med begränsade resurser utan i stället för folk som kunnat betala för sig. Attraktiva utsiktslägen har gynnat prisbilden och selektionen av boende. Nya ensidiga områden har skapats. Och eftersom olikheterna betingar varandra så stärker detta ensidigheten i fattigare områden.

/.../

Det kan te sig billigt och rationellt att ett fåtal stora aktörer bygger likartade byggnadsmassor och att infrastruktur byggs ut i ett svep. Så har man en vana att agera sedan tidigare. Men det är handlingsmönster och tankestrukturer som skulle behöva brytas upp. Småbyggare, långsamt byggande, bevarande av existerande bebyggelse, blandning av verksamheter och boende, blandning av hustyper, lägenheter och upplåtelseformer borde få ett större utrymme.

Då skulle vi kunna tala om att bygga blandstad och då skulle vi kunna se områden med blandad befolkning och ett intressant stadsliv som många skulle uppskatta.

Det blev inget magplask i den avslutande delen av Mark Isitts serie om miljonprogrammet. Vi var många som befarade att det bara skulle bli ännu fler gnälliga litanior om hur usel boendemiljön i förorten är, vilket varit det dominerande fokuset för de senaste 40 årens stadsplaneringsdebatt. Det finns problem överallt, men det viktigaste är inte problemen utan lösningarna. Och glädjande nog tog sig Isitt an lösningarna i sin tredje artikel. Tolv konkreta och konstruktiva förslag som är väl värda att ta till sig, några guldkorn ur förslagen:

Lova och svär att inte utbilda brukarna i franska arkitekturteorier utan låta brukarna utbilda dig.

Stadsbyggnadskontoret kritiseras av såväl politiker som fastighetsägare och arkitektkontor. Hjälp dem.

Att bygga om en miljonförort är dyrt, men att inte bygga om är ännu dyrare.

Det är inte bara Göran Johansson som vänder ryggen åt nordost. Hela Göteborgs stadsplan gör det. Den självklara lösningen heter fler broar över älven.

– I förorterna har man separerat de få verksamheter som finns från stråken där människorna faktiskt rör sig, menar Mats Franzén, professor i sociologi vid Uppsala universitet. Skylta i stället upp stadsdelen mot denaktiva ringvägen genom upplysta fotbolls eller basketplaner. Skapa en stadig ström av besökare genom att leda in långsamt körande biltrafik. Och inte minst, bebygg de otrygga skogsdungarna. Som en bosnisk man sa till mig: ”Jag tittar hellre på folk än fåglar.”

– Tillåt de största familjerna att bygga ut sina trånga lägenheter genom att fästa holkar på fasaden. Sådana parasiterande rumsvolymer skulle skänka liv åt de enformiga ytterväggarna, minska slitaget på lägenheterna och maximera containerhusens kanske enda fördel – de är åtminstone robusta.

I miljonförorterna finns många skogsområden. Men inga bilvägar.
– Trots att undersökningar visar att vi hellre går tre gånger så långt längs en upplyst bilväg än genom ett skogsområde, säger Gerd Cruse Sondén på Tryggare och mänskligare Göteborg. Enligt henne är ökad trygghet en förutsättning om miljonförorterna ska kunna utvecklas till fungerande grannskap.

Precisera stråk där människor rör sig, komplettera med flexibla affärslokaler där utbudet är anpassat till de boende och ger anledning att frekventera området från morgon till sen kväll.
– Med fler folk på gatorna ökar tryggheten och grannsämjan och det kulturella kapital som finns i överflöd i dessa stadsdelar synliggörs, säger Jan Christiansen, stadsarkitekt i Köpenhamn.

En av få faktorer som förenar nysvenskarna är deras tro. En av många faktorer som förenar gammelsvenskarna är vår brist på tro. I Bergsjön finns tre kyrkor men noll moskéer. Konvertera! Kyrkorna alltså.

Från höger till vänster talas det om att Göteborg är Sveriges mest segregerade stad. Det är belagt i en rad forskningsrapporter och utredningar. Staden har högst bostadsbrist och flest hemlösa. Höginkomsttagare bor i villor och bostadsrätter i attraktiva områden, medan låginkomsttagare bor i hyreslägenheter i stadens förorter. Medelinkomsten i Askim, Majorna och Bergsjön är 308 000, 200 000 respektive 124 000 kr/år (2004). I Askim och Majorna är andelen utländska medborgare och svenska medborgare födda i utlandet bara omkring 10 procent. Situationen är inte mycket bättre i Stockholm och Malmö, och utvecklingen pekar åt samma håll i flera medelstora städer.

Bostadssegregation handlar främst om demografi (t.ex. ålder, kön och hushållssammansättning) och socioekonomiska respektive etniska faktorer. Olika tillgång till boende påverkar tillgången till andra samhällsresurser, som arbete och utbildning, och har betydande konsekvenser för samhället i stort. Hur segregationen ska vändas är en komplex fråga. De politiska partierna kommer med skiftande svar: de borgerliga vill sälja ut de kommunala bostadsbolagens bestånd, dvs vill att fler hyreslägenheter ska ombildas till bostadsrätt. Vänstern vill tvärtom öka andelen hyresrätter i kommunal regi. Jag tror inte det är så enkelt som någon av sidorna vill antyda.

Bostadsrätten kan betraktas som ett slags kooperativ boendeform. Fastigheten ägs av en förening, i vilken den boende äger en andel. I Sverige finns inte s k ägarlägenheter. Det är tänkbart att ombildning ökar egenmakten hos innehavaren, som de borgerliga anser, men utförsäljningen av allmännyttan gynnar främst en redan välmående medelklass. Enligt Mäklarsamfundet har bostadspriserna i Göteborg ökat med ca 366 procent de senaste 10 åren. Snittpriset är idag nära 24 000 kr/kvm. Att ta lån är inte vem som helst förunnat. Med de allmännyttiga bostadsföretagen finns det andra problem. Utan köer finns en lotteriartad svart marknad som utestänger unga och låginkomsttagare. Försäljning av förstahandskontrakt har inte varit ovanligt. Men på en återinförd bostadskö beror kötiden på hur attraktivt ett område är. Hur motverkar det bostadssegregationen?

Jag har själv inga lösningar. Däremot finns det några idéer som jag skulle vilja se prövas mer. T.ex. finns det bostadsrättsföreningar som stadgat att andelen inte får säljas dyrare än den köpts. Och i Claymore, en nedgången stadsdel i Sydney, Australien, tog det sociala företaget Argyle CHA över ansvaret för fastigheterna. Med stort förtroendekapital startades olika grannsamverkansprojekt, som i sin tur sporrade de boende att ta egna initiativ. Området rustades upp. Med hjälp av mikrokrediter kunde nya projekt startas, ett nedgånget shoppingcenter blev lokaler för företag, kooperativ och lärlingsprogram. I dag står människor på kö för att flytta till Claymore. Tänk om det fanns liknande bostadsföretag i Göteborg! Sociala företag med syfte att motverka bostadssegregation och gynna lokal demokrati och välfärd.

_________________

Redigerade versioner av texten har tidigare publicerats av Göteborgs Fria Tidning, Stockholms fria tidning och Strötankar och sentenser.