Olivedal är Göteborgs vagga

Så har vi kommit till sista delen i trilogin om programplanen för Frihamnen. I denna del granskar vi hur den uttalade ambitionen om blandstaden tar sig uttryck. Inte helt oväntat, men likväl tråkigt nog, används som vanligt subjektivt kulturmiljöhistoriska resonemang till att trycka ner bebyggelsehöjder och tätheten, och det till en den grad att blandstaden uteblir.

Frihamnens blandstad blir i praktiken Sannegårdshamnen 2.0?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vad är det som gör att vissa stadsdelar sprudlar av liv och rörelse medan andra tycks ha sjunkit ner i en djup törnrosa-dvala? Den frågan är på många sätt Yimby's kärna. Jag kommer ihåg när jag var på min första stadsvandring, nummer 23 som nätverket arrangerade. I fokus stod ett förslag från arkitektkontoret Inobi för Guldhedsgatan. Med oss hade vi Fredrik Rosenhall, en av kontorets arkitekter. Något av det första Rosenhall sa när vi stod vid Kapellplatsen var "Här slutar innerstaden". Gränsen är knivskarp. Nedanför finns stadsliv och rörelse under dygnets alla timmar. Ovanför är det nästan helt öde. Det handlar inte bara om tätheten. Jag fick lära mig att man kan se skillnader på hur lätt eller svårt det är att få lönsamhet i serviceverksamhet även om man korrigerar för kundunderlaget. Själva strukturen har en enorm inverkan.

Strukturer uppstår inte av en slump utan är naturligtvis planerade. Om målet är att uppnå en attraktiv stadsmiljö, vilket till exempel är en viktig målsättning i Göteborgs Översiktsplan, finns bra och dåliga strukturer. För att illustrera detta tänker jag studera en av Göteborgs mest stadsmässiga och attraktiva stadsdelar: Olivedal. 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Göteborg är kanske unikt på flera sätt, men ett lite mindre smickrande och positivt inslag som gör Göteborg ganska unikt är våra många centrala asfaltsöknar. Dessa är platser som består av mer eller mindre övergivna industriområden eller markparkeringar. Områden som Frihamnen, Gullbergsvass, Ringön eller Norra Masthugget består till stor del av sådana ytor. Det finns en uttalad vilja att exploatera, komplettera eller förädla dessa områden i framtiden, och man räknar som bekant med en befolkningstillväxt på 150 000 personer fram till ca 2035.

Samtidigt uttrycks från vissa håll en oro över en alltför hård exploatering, med Manhattan-liknande höghus (som vissa ogillar och andra gillar) eller kvävande täta stadsdelar som läggs i evig skugga som mardrömsscenario. Men hur mycket folk skulle det egentligen få plats på våra tomma ytor, om de skulle ha samma befolkningstäthet som, säg, Olivedal? Det hade väl inte varit så farligt, om vi hade haft mer av Olivedal i stan? Jag roade mig med att räkna på vad som skulle hända med Göteborgs befolkningsstorlek om man bebyggde den så kallade Centrala Älvstaden med en täthet som den i Olivedal -- som ju på inga sätt är en extremt tät eller oattraktiv stadsdel.





Olivedal är relativt tätt, men knappast sinnesbilden för dystopisk, överbefolkad och klaustrofobisk mardrömsstad.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget