Yttrande över Detaljplan för blandad stadsbebyggelse vid Järnvågsgatan m.fl.

Yimby utalar sig idag i SVT Väst om Danmarksterminalen och Stenafärjorna. Förslaget som framförs är att flytta ut färjan, fordonstrafiken och dess uppställningsytor, men att behålla en liten terminal för passagerartrafiken som tar resenärerna ut till den stora färjan i ytterhamnen.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

I slutet på januari offentliggjordes det att Kanozi Arkitekter har vunnit uppdraget att hjälpa Älvstranden konsortiet med utvecklingen av nya Masthugget. Jag har roat mig med att jämföra deras förslag till plan för området med en riktig klassiker...

 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

I Yimbys facebookgrupp uppmärksammades tidigare i höstas en konceptskiss som visade ett förslag för studentmodulerna (a.k.a. studentbarackerna) vid Masthugget. Den visade modulerna ordnade i två parallella lameller, vilket är något annat än de två slutna kvarter som det har talats om tidigare. För att få mer information ringde jag upp Mikael Olehede som är ansvarig projektledare hos Bostadsbolaget.

Konceptskissen med de två lamellerna.


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Förra veckans största stadsbyggnadsnyhet var att Fastighetsnämnden beslutade att upplåta mark till 600–1000 tillfälliga studentbostäder i Norra Masthugget. Detta är en respons på den stora inflyttningen och det låga bostadsbyggandet som skapat ett mycket stort behov av nya bostäder i Göteborg. Läget börjar bli riktigt ansträngt och sent omsider inser nu även våra politiker att "business as usual" inte är i närheten att nå uppsatta mål, och det är mål som i sig inte är i närheten av att möta efterfrågan. Planen är att Bostadsbolaget ska bygga slutna kvarter i upp till sju våningar vid Första Långgatan / Oskarsgatan med ett system av bostadsmoduler, och det ska vara igång redan under nästa år. Ska vi bli uppgivna eller entusiastiska? Det beror på...

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Mark Isitts artikelserie om problemen med betongförortens arkitektur och stadsplanering har väckt heta känslor. Att Yimby gillar blandstad och inte har något emot höga hus är väl allmänt känt vid det här laget. Så istället för att ge oss in i debatten om Mark Isitts artikelserie så bjuder vi på en liten historisk tillbakablick.

För fyrtio år sedan gjorde BBC och NDR ett reportage om Göteborg i samband med att staden firade sitt 350-års jubileum (tipstack till Adam Cwejman). 1971 var på många sätt en helt annan värld. Det var det sista året av ogrumlad entusiasm över den funktionalistiska stadsplaneringen. Aktionsgruppen för att rädda Haga hade bildats året innan och samma sommar som göteborgarna firade sitt jubileum med fyrverkerier över en ödelagd innerstad och nya standardiserade sovstäder inledde Alternativ Stad den berömda almstriden i Stockholm. Året efter sprängdes Pruitt-Igoe i St Louis och modernismens död proklamerades. Inget skulle bli sig likt igen.



Sverige vaknade sakta upp ur den funktionalistiska drömmen och gnuggade sig i ögonen. De tvärsäkra experterna i hornbågade glasögon och fluga hade fullständigt omformat landet, på gott och ont. Bostadsbristen var åtgärdad. Bostadskvaliteten superb. Men de maskinstäder man byggt hade vissa fundamentala brister. "Befolkningsmaterialet" visade sig ha fler och mer komplexa behov än vad de gymnasialt förenklade ingenjörsvisionerna hade räknat med. Kritiken skulle komma att bli hård och fullständigt krossa planerarnas självförtroende.

Avregleringen av småhusmarknaden 1969, tillsammans med ett skattesystem som var extremt gynnsamt för villaägare och den höga inflationen under 1970-talet skulle innebära en revolution på bostadsmarknaden. Jan Jörnmark har kallat tiden i början av 70-talet för "år noll" i den svenska fastighetssektorn. Perifera villaområden började skjuta upp som svampar ur jorden och miljonprogrammens flerfamiljshus tömdes på ekonomiskt starka hushåll. Bostadsbrist blev snabbt bostadsöverskott och under decennierna framöver skulle allmännyttans isolerade betongförorter fungera som bostadsbuffertar dit de svagaste hushållen på bostadsmarknaden slussades.

Så inleddes den svenska stadsplaneringens ökenvandring, som pågår än idag. Övermod ersattes av vankelmod. Auktoritära teknokrater ersattes av mumlande administratörer och workshops. Medelklassen försvann till villor och radhus, segregationen tog fart och betongutopierna började sakta vittra sönder. De tvärsäkra teknokraterna i hornbågade glasögon och fluga ursäktade sig med att "det blir nog bra så småningom", fick sina hedersmedaljer, gick i pension och lämnade över problemet att förvalta den enorma infrastrukturspaghettin till nya och väldigt förvirrade generationer av arkitekter och planerare.

Men 1971 hade vi ännu inte vaknat och den funktionalistiska drömmen var fortfarande i högsta grad verklig. Svensk stadsplanering var fortfarande ett föredöme för resten av världen. Vi var fortfarande framtiden. Reportagets tyska rubrik är talande: "Modelle für Morgen" (Modeller för morgondagen). Bara några år senare skulle flygbilder över de nybyggda satellitstäderna ge helt andra associationer.

Det finns så mycket att säga om den här filmen. Vi får se scenerier från bl.a. Hjällbo, Landala och Masthugget. Vissa bilder och kommentarer tar verkligen andan ur en. Ska jag välja en så får det nog bli den unga kvinna som ska beskriva vad hon gillar mest med sin satellitstad: "What I like best is that it takes you just a short time to get into the city. To do something. You can't do anything out there."

Se filmen. Se den noga. Idag är vårt stadsbyggande reducerat till att strössla ut enstaka monofunktionella punkthus samtidigt som det pratas "hållbarhet" och "blandning" tills munnen går ur led. Mönsterstadsdelarna man vill bygga marknadsförs med slogans som "Sex minuter från Brunnsparken". Vad har vi lärt oss? Vad har vi kvar att lära?



Debatten om Mark Isitts artikelserie hittar ni här: Del 1, del 2 och del 3 följdes av repliker från Cecilia Verdinelli, Mattias Hagberg, Ove Sernhede, Mark Isitt igen, Lasse Fryk/Vanja Larberg, Axel Demker/Lena Kulin, Cecilia Verdinelli igen, Mattias Hagberg igen, Catharina Thörn, Catharina Dyrssen, Maria Wångersjö, Per Arne Ivarsson och Kerstin Elias mfl.

Idag skriver jag i GP Kultur om planerna för Norra Masthugget (ej på nätet). Min uppmaning är det vi skrivit många gånger om här på Yimby, dvs. att man försöker bygga vidare på den spännande och attraktiva stadsmiljön runt Långgatorna (som i Stadsbyggnadskontoret förslag) och inte bygga ett nytt husipark-område av 60-tals modell, isolerat ovanpå ett sex meter högt parkeringsgarage. Vi måste övervinna urbana barriärer, inte bygga nya.

Personligen tror jag att den smartaste lösningen är att plocka de bästa delarna av respektive förslag: Stadsstrukturen som Stadsbyggnadskontoret föreslår och överdäckningen av Oscarsleden som Contekton föreslår.



Stadsbyggnadskontorets förslag



Contektons förslag

Mitt förslag är att man låter man sig inspireras av the High Line Park i New York och bygger en grön brygga över själva leden, om möjligt med genomsiktliga bullerskärmar i tvärgatorna så att den visuella kontakten med älven och sjöfarten behålls. Gör man det så kan man bredvid leden bygga kvartersstad i samma plan som omgivande bebyggelse.





The High Line Park

Rent ekonomiskt borde det dessutom vara den överlägset billigaste lösningen. Lägre exploateringskostnader skapar större utrymme för social blandning och ett levande gatuplan med en stor mix av olika sorters verksamheter. För vi vill ju bygga mer innerstad här, inte mer sovstad. Eller hur?

GP lyfter idag frågan om Stenas plats vid Masthuggskajen. En enkät som skickats ut till kommunfullmäktige visar att en stor del av ledmöterna (39 av 81) vill ha kvar Stena på Masthugget. Bara fyra säger tydligt att de vill att Stena flyttar. Får Stena ett nytt 25-årigt avtal så ligger de kvar till 2039. Åtminstone. Stena kan dock tänka sig att släppa en bit av hamnområdet närmast Rosenlund.



Stena kan eventuellt bli mer yteffektiva...

Även om det naturligtvis finns enorm potential i Masthuggskajen så finns det också skäl som talar emot en flytt. Stena är en stor industri som är ekonomiskt viktig för staden, den ger liv och karaktär åt älven och Göteborg har trots allt ett enormt utbud av långa kajstråk i centrala lägen redan idag som ligger för fäfot och bara väntar på att användas till något. Varför inte börja med dem?

GP:s ledare verkar vara inne på samma linje som Yimby var i vårt yttrande över Norra Masthugget., dvs. flytta bort den tunga fordonstrafiken men behåll den mer passagerartäta färjetrafiken om möjligt. Även om Stena ligger kvar så är det läge för en rejäl översyn av markanvändningen. Går det att effektivisera ytan så att det instängslade området kan minskas?

Oavsett hur man gör med Stena så är det oerhört viktigt att man inte för alltid bygger bort möjligheten att låta staden sträcka sig ner till Masthuggskajen när man framöver förtätar mellan Första Långgatan och Oscarsleden. Förslaget att lägga hela Norra Masthugget på en sex meter hög platå (två våningar parkeringsgarage) och sprida ut uppbrutna lamellhus ovanpå får under inga omständigheter genomföras.





Två olika förslag - Riksbyggens funkisplatå eller Stadsbyggnadskontorets rutnätsstad

Med Stadsbyggnadskontorets förlängning av Långgatornas kvartersstad sprider sig det urbana livet vidare ner mot Masthuggskajen. Riksbyggens funkisförslag å andra sidan skulle i praktiken innebära en ny Masthuggsterrass. Fast denna gång inte längs berget utan längs Första Långgatan. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.



Första Långgatan i framtiden?