Tranquility Trail: Ett lugnt stråk i centrala Göteborg

Yimby har just skickat in ett yttrande över detaljplanen för Lindholmen - Blandad bebyggelse vid Götaverksgatan som är på utställning. Vi står här inför ett avgörande val om vi ska fortsätta med i många delar dysfunktionell Norra Älvstrands-bebyggelse eller om vi ska börja bygga en mer stadsmässig innerstadsbebyggelse. De flesta av byggnadsnämndens politiker vill egentligen det senare men de behöver vårt stöd för att våga kräva en mer hållbar stadsbebyggelse. Det är därför nu viktigt att så många som möjligt stödjer Yimbys yttrande genom att maila Stadsbyggnadskontoret, Byggnadsnämnden och Älvstranden Utveckling ABs politiska styrelse omgående (senast tisdag 13:e augusti). E-postadresserna och ett förslag på text till mailet följer.

 

Yimbys förslag för Götaverksgatan.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

I slutet av oktober 2012 lämnade Yimby in ett yttrande över detaljplanen Lindholmen - Blandad bebyggelse vid Götaverksgatan. Yttrandet var ett resultat av diskussionerna på forumet. Yttrandet innehåller många viktiga tankar om hur och varför stad med slutna kvarter ska byggas. Vi diskuterade även fram ett konkret förbättringsförslag som Jesper Hallén förverkligade i en illustration.

... om vi får bestämma hur det ska byggas vid Lindholmsallén-Götaverksgatan.
 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Planen för Lindholmshamnen, som vi skrivit en del om här på Yimby, är för närvarande på samråd. Vi kommer förstås att skriva ett yttrande, så ni som vill vara med och bidra med idéer och synpunkter är välkomna att gå in på forumet och delta.

Men det är inte bara vi som skriver yttranden. Stadsdelsnämnden i Lundby kommer idag tisdag att bestämma sig för vad de ska säga, vilket ersättaren Jens Karlsson (FP) föredömligt upplyste oss om igår. Stadsdelsnämnden är en viktig remissinstans. Som brukligt i sådana här sammanhang så lämnar förvaltningen (tjänstemännen) ett förslag till yttrande som nämnden (politikerna) sedan tar ställning till. Förvaltningens utlåtande är intressant läsning:

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Trafikbuller är något vi måste handskas med och ta hänsyn till i utformandet av våra städer – vare sig vi vill eller inte. Två forskare från Chalmers har under de senaste åren utvärderat några olika åtgärder för att minska trafikbuller i stadsmiljö. I min tolkning spelar deras resultat Yimby väl i händerna.
 

Linnégatan är en av de miljöer forskarna utgått ifrån i sina undersökningar.

 

De negativa hälsoeffekterna av buller från trafik är välkända och nya rön kom nyligen i en rapport från WHO [1]. I Europa är omgivningsbuller den miljöfaktor som orsakar den näst största sjukdomsbördan (efter luftföroreningar). Det är liv, livskvalitet och kostnader inblandat så trafikbullerfrågan tas idag på stort allvar och behandlas bland annat av EU, riksdagen, Naturvårdsverket, Trafikverket och Boverket.

 

Kommunerna tillämpar lagstiftningen vid planeringen av nya byggnader för bostäder. I Göteborg gäller lite förenklat följande för dygnsekvivalent ljudnivå utomhus vid fasad:
 

– Under 55 dB(A): Bygg!

– Mellan 55-65 dB(A): Bygg endast om det finns tillgång till en tyst sida och att sovrummen läggs mot denna sida.

– Över 65 dB(A): Bygg inte!

Tyst sida innebär en sida med mindre än 45 dB(A) dygnsekvivalent ljudnivå vid fasad. Noterbart är att miljöförvaltningen i Göteborg har undersökt över 600 innergårdar och det visade sig att 60% av dessa har nivåer över 45 dB(A) och därför inte kan klassas som tysta. Förutsatt att det inte finns buller från fläktar och det inte finns några öppningar till gatorna, så visar det sig att bakgrundsbullret på den skärmade innergårdssidan bestäms av buller från vägtrafik inom ett stort område vilket når den skärmade sidan genom utbredning över taknivån.

 

Vi kan påverka hur mycket trafikbuller som skapas och var genom stads- och trafikplaneringen, genom resevanor och körbeteende, och genom den tekniska utvecklingen av tystare bilar, däck och vägar. Men detta är långsamma utvecklingsprocesser och tendensen är att de alla äts upp av totalt ökad trafikmängd så att bullernivåerna ökar över tid. I de flesta fall är det väldigt svårt att flytta på biltrafiken för vi har trots allt ett bilsamhälle och någonstans måste bilarna fram.



Trafikbuller: Från källan till mottagaren.

 

Därför måste vi även försöka förhindra att för mycket av det skapade trafikbullret letar sig in i lägenheterna genom smart utformning av städer, kvarter, byggnader och lägenheter. Det är en aspekt av detta som forskarna har undersökt. De har genom att mäta på miniatyrkvarter i skala 1:40 och genom numeriska modeller på datorer undersökt hur olika egenskaper hos kvarter och byggnader påverkar ljudnivåerna på innergårdarna.




Mätningar har gjorts i miniatyrmodell av gator och byggnader och simulering har gjorts med datormodeller.

 

Om vi börjar med kvarterets utformning så har de visat att bullernivån blir lägre i mindre slutna innergårdar än i långsmala innergårdar mellan två långa parallella obrutna hus. Om man nu envisas med att ha två långa parallella hus så är det lite bättre att de står tätt så att innergården blir smal. Exempel: Bättre, bra, sämre, sämst.

De har även undersökt på hur en smal öppning i kvarteret mot en sidogata utan trafik påverkar ljudnivåerna på innergården: Det blir en stor ökning av ljudtrycksnivåerna (upp mot 10 dB(A)).

Endast en liten smal öppning mot en tvärgata ger en stor ökning av bullret från huvudgatan. Det är alltså inte smart ur bullersynpunkt med de uppbrutna fasaderna på sidogatorna i Porslinsfabriken ett stenkast från de stark trafikerade Lundbyleden och Hamnbanan.

 

De har också tittat på fasadutformningen och funnit att ljudabsorberande ytor på fasaderna har en stor inverkan. Även fasadens geometri har en tydlig om än något mindre påverkan där irreguljäriteter och ojämnheter är att föredra så att ljudet sprids mer diffust och ger totalt fler studsar mellan väggarna där ljudet till viss del kan absorberas. De konstaterar även att absorptionen och fasadgeometrin på gatsidan har större effekt på ljudnivåerna i innergården än absorptionen och fasadgeometrin i själva innergården. Det är viktigt att ta med trafikbullret från mer avlägsna gator vid uppskattning av buller på innergårdar. Slutligen, åtgärder med absorberande ytor har större effekt om innergården är sluten.

 

I ett pressmeddelande [2] från Chalmers nämns även att

"- Bland annat är det effektivt att placera mycket växter längs fasaderna, säger Jens Forssén. När det gäller själva fasaden så är det bäst om den är ojämn, till exempel med fönsternischer, balkonger och loftgångar. Platta fasader i hårda material som stål och glas är det sämsta ur bullersynpunkt." Växterna fungerar som en ljudabsorberande yta.

Två sidor av Plantagegatan. Hellre varierade fasader med utkragande burspråk, fönsternischer och balkonger än släta fasader.

Hellre växter än glas på fasaderna (Källa växtfasaden: Flickr.com - photogéne).

 

Det finns dessutom några fakta som inte omnämns eftersom de är självklara. Alla vet att desto längre avstånd ljudet måste utbredas från ljudkällan till lyssnaren desto svagare hörs källan. För att minska bullret från gatan, över taken till innergårdar genom en lång utbredningsväg så är höga byggnader bättre än låga. Det ska inte finnas öppningar i kvarteret mot starkt trafikerade gator överhuvud taget. Avståndsresonemanget talar även för att de lägsta våningsplanen ut mot en trafikerad gata bör användas till något annat än bostäder. Kanske man istället skulle kunna tänka sig att lägga lokaler för verksamheter i en bottenvåning med hög takhöjd?

 

Värt att nämna är två tidigare försök i Göteborgsområdet där byggnader med uppbrutna fasader mot starkt trafikerade vägar har slutits genom kompletterande bebyggelse med gott resultat. De fyra skivhusen i park som ligger tätt utmed E20 vid Partille centrum sammanbands för några år sedan med nya huskroppar som täppte till öppningarna mellan dem för att skapa en baksida med betydligt lägre ljudnivå. I kvarteret Örlen utmed Mölndalsvägen mellan Bomgatan och Framnäsgatan i Göteborg slöt man ett kvarter kring en innergård med en ny byggnadskropp utmed Mölndalsvägen. Det påpekades i slutrapporten där dessa försök ingick att det "Det torde finnas många bostadsområden som på liknande sätt skulle kunna förtätas med kompletteringsbebyggelse och samtidigt få förbättrade ljudlandskap, t.ex. i kvarter med ofullständigt kringbyggda innergårdar."  [3]

 

I mina öron låter allt detta väldigt bra ur tät blandstads-perspektiv! Men jag noterar även att ljus och siktlinjer oftast står i kontrast till vad som är bra ur trafikbullersynpunkt. Det måste alltså göras en avvägning. Tyvärr skapas en visuell bild väldigt lätt (sol, fjärilar, en skymt av en vattenspegel från balkongen, ....) och bilden kommer vara helt tyst oberoende hur kvarter och byggnader utformas.

 

Men det finns pågående forskning om auralisering av trafikbuller. Auralisering är analogt till visualisering men man lyssnar på ljud istället för att titta på bilder. Man kan alltså lyssna på hur trafikbullret kommer att låta på gatan, på innergården, i lägenheten (med fönstret stängt eller på glänt) eller på balkongen och höra hur det låter med olika utformningar av kvarter, byggnadsmaterial, fasader och lägenheter. Förhoppningsvis blir det lättare för arkitekter, ingenjörer och beslutsfattare som inte är experter på buller när de kan höra effekten av olika planeringsbeslut och kvarters-, byggnads-, och lägenhetsutformningar. Men detta ligger ett antal år framåt i tiden.

Tills dess räcker det med följande enkla tumregler:

Slutna (gärna mindre) kvarter, höga byggnader, tätt, inga lägenheter i bottenplanet, sovrum mot innergården, geometriskt varierande fasader (t.ex. fönsternischer, burspråk och balkonger) samt ljudabsorberande fasader och tak (t.ex. genom gröna växter).

- Patrik Andersson, docent i teknisk akustik



 

Referenser

[1] http://www.euro.who.int/en/what-we-publish/information-for-the-media/sections/latest-press-releases/new-evidence-from-who-on-health-effects-of-traffic-related-noise-in-europe

[2] http://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Tystare-innergardar-med-fasadvaxter-pa-gatsidan.aspx

[3] "LJUDLANDSKAP FÖR BÄTTRE HÄLSA. Resultat och slutsatser från ett multidisciplinärt forskningsprogram" finns på http://www.soundscape.nu/
 

Forskarnas publikationer

Maarten Hornikx and Jens Forssén, "A scale model study of parallel urban canyons", Acta Acustica united with Acustica, Vol 94 (2008) 265-281

Maarten Hornikx and Jens Forssén, "Noise abatement schemes for shielded canyons", Applied Acoustics 70 (2009) 267–283

Maarten Hornikx and Jens Forssén, ”Numerical study to the effects of façade properties on sound propagation to the three-dimensional urban courtyard.” Proceedings of the Institute of Acoustics & Belgium Acoustical Society, Noise in the Built Environment, Ghent, 29-30 April 2010

Maarten Hornikx and Jens Forssén, ”Numerical study to the influence of façade openings on noise levels in urban courtyards.”, InterNoise2010, June 13-16, Lisbon, Portugal.

Nu har Byggnadsnämnden tagit beslut att ställa ut detaljplanen för Skeppsbron. Av det som hittills läckt ut om planen låter det mesta bra. Riktiga stadskvarter med lokaler i gatuplan och täta gaturum skapar förutsättningar för en urban sammanlänkning av Rosenlund/Järntorget och resten av centrum utmed vattnet. Den lite spralliga idén om utomhusbad, som GP lyfter fram som huvudnyhet, är väl trevlig men känns samtidigt som en perifer fråga för stadsutvecklingen  i området.

Ett mycket positivt inslag är att man (av illustrationerna att döma) eftersträvar fler och mindre fastigheter per kvarter. Ett kvarter fyllt med många mindre fastigheter ger möjligheter till en helt annan variation, inte bara visuellt, än om man släpper ner ett enda stort kvartersblock.

Förslaget att riva Kinesiska muren och eventuellt också Merkurhuset får ses som olycksfall i arbetet. Den borgerliga oppositionen har naturligtvis rätt i att utgångspunkten för förändringsarbetet på Skeppsbron måste vara att bevara dessa byggnader. Blandningen av gammalt och nytt är det som ger en stad karaktär, det bidrar dessutom till en ökad prisvariation i området.

Hur länge dessa byggnader kan stå kvar är en öppen fråga. Det enda som talar för att "passa på" att riva dem när man bygger nya Skeppsbron är att exploatören eventuellt kan göra vissa samordningsvinster genom att riva dem nu istället för om 5, 10 eller 50 år. Det måste dock sägas väga lätt gentemot kulturhistoriska och urbana hänsyn. Det är dags för stadsplaneringen att lämna totalsaneringstänkandet. Att snabbt smälla upp ett "färdigt" område är ingen smart strategi. Låt staden växa och utvecklas organiskt istället.

Några andra underligheter skämmer också den föreslagna planen. Dels är det ytterst märkligt att man lägger sig på en så låg nivå som 16 våningar för det föreslagna höghuset. Det är alltså en våning mindre än Otterhall som byggdes för 80 år sedan. Det är onekligen en trist utvecklingskurva för Göteborg. Miljöpartiet ska dock ha beröm för sina tappra försök att få upp våningsantalet.

Men det verkligt besynnerliga med den föreslagna bebyggelsen ser man när man tittar på GP:s lilla informationsfilm. Någon på Erséus arkitekter har tagit sig för att karva ut stora hål i husen mot älven (tänk Parkrand i Amsterdam). Ja, kära läsare, vi bevittnar ett nytt kapitel i den långdragna berättelsen "1000 och ett sätt att trasa sönder ett kvarter".

Varför gör man då så här? Ja, den ytliga förklaringen är förstås att man vill ge så många lägenheter som möjligt utsikt över älven. På det viset åstadkommer man tre viktiga saker, man får färre lägenheter, man höjer priset på de lägenheter som blir kvar och man får en jämnare prisnivå.

Detta kan möjligtvis (men inte säkert) vara ekonomiskt rationellt för exploatören men det är definitivt inte rationellt ur ett samhällsperspektiv. Vi vill ju ha fler lägenheter, lägre priser och en större prisvariation - inte minst för att få lite mer social blandning.

Hade man tänkt sig något sorts folkliv på strandpromenaden efter klockan 18 så är det inte heller så smart att öppna upp bullerhål i fasaden.

Som tur är finns det gott om tid för SBK och våra politiker i Byggnadsnämnden att fixa till dessa skönhetsfläckar. Vi på YimbyGBG lovar hursomhelst att hjälpa till med råd och dåd. För med några smärre förändringar i planen kan det här bli alldeles utmärkt! :)

Kommunalrådet Helena Nyhus (S) skriver klokt om barn och buller i GT:

När jag nu i min egenskap av kommunalråd arbetar för etablering av fler och bättre fotbollsplaner i Göteborg, en satsning på över 100 miljoner kronor får jag höra att det är problem med etablering på vissa ställen på grund av överklaganden. Människor överklagar på grund av buller. I vilken paragraf i lagen anser lagstiftaren att lekande barn är ett bullerproblem? Hur kan våra myndigheter ens ta upp en sådan fråga till behandling?

I mina efterforskningar i ämnet upptäcker jag en parallell historia i Mölndal. Där har tjänstemän på Miljö& Hälsa efter klagomål från villaägare gjort mätningar runt en fotbollsplan och beslutat att göra inskränkningar i barnens användande av planen. Det har också avsatts medel för att anlita vakter från ett vaktbolag för att se till att barnen inte är där och rör på sig, leker och skrattar efter ett visst klockslag. Nu börjar visst insändare i Härryda behandla samma fråga. Människor efterlyser skarpare regler för att inte bli störda av barnens aktiviteter på kvällar och helger. Ska våra skattepengar användas för att ett vaktbolag ska se till att barnen inte spelar fotboll på en fotbollsplan?

Det här är ett ämne vi skrivit om tidigare på Yimby. Ingen ska naturligtvis behöva lida men av maskinella bullerstörningar från fläktar, trafik etc. Men när ljudet av lekande barn blir definierat som buller så har något spårat ur. Tycker man att barnen stojar för mycket så får man väl säga till dem eller deras föräldrar, en sådan minimal medborgerlig kontakt måste vi ju klara av att hantera om samhället ska kunna fungera. Någon sorts tolerans är faktiskt nödvändig om vi ska klara av att leva tillsammans.

Det som dock fullständigt saknas i Nyhus artikel är konkreta förslag på åtgärder. Tjänstemännen fullföljer ju enbart de lagar och regler som politikerna har beslutat. Om nu Nyhus tycker att reglerna får absurda konsekvenser så är det ju faktiskt hennes eget ansvar att se till att en ändring kommer till stånd. Ett första steg kan vara att ta kontakt med kollegorna i riksdagen. Att bara beskriva de problem som finns räcker ju inte. Det som behövs är konkreta och konstruktiva förslag på vad som ska göras istället.

En annan intressant fråga är hur Nyhus (som också är ordförande i Kulturnämnden) ställer sig till barn som "bullrar" med musikinstrument. Man får anta att de kommer att undantas de nya regler som förbjuder gatumusik vid vissa tider i innerstaden (som det skrivits om här, här, här, här och här).

Urban entropi i Kviberg

Något som är slående i modern stadsplanering är den fascinerande oviljan att bygga kvarter som inte är uppbrutna. Av någon obegriplig anledning måste huskroppar oundvikligen vara separerade från varandra. Enstaka infills klarar man vanligtvis av att göra stadsmässigt, men gäller det ett helt kvarter ser plötsligt huskropparna ut som repellerande magneter. De kan läggas mer eller mindre nära varandra, men de får absolut inte nudda varandra. Detta självklara axiom inom stadsplaneringen försvårar effektivt uppkomsten av ett dynamiskt stadsliv.

Jag har många gånger försökt få ett rationellt svar på orsaken till denna arkitektoniska fobi för sammanhållna kvarter. När jag vid ett tillfälle diskuterade saken med en erfaren planarkitekt vid Stadsbyggnadskontoret fick jag följande svar: "Ja du, det har jag också alltid undrat". Den enda förklaring han kunde komma på var att den slutna kvartersformen gör att vissa lägenheter får en sämre utsikt, vilket i sin tur skulle sänka värdet på dessa lägenheter.

Den slutna formen skulle alltså leda till lägre avkastning (men därigenom samtidigt möjliggöra större social blandning). Eftersom enbart avkastningen är av intresse för byggaren skulle man därför föredra uppbrutna kvarter (varför politikerna skulle vilja ha minskad social blandning är däremot svårförståeligt).

Detta är den enda förnuftiga förklaring jag någonsin fått. Frågan är dock om den är hållbar. Slutna kvarter borde rimligen ge en ökad exploateringsgrad, vilket ju torde vara till fromma för byggaren. Mysteriet måste följaktligen fortfarande betraktas som olöst. En alternativ förklaring är att funktionalismens hang-up på "solvinkeln" ligger bakom det maniska sönderplockandet av kvarteren.

Att man älskar solsken i ett kallt land som Sverige är ju inte så konstigt. Att just solvinkeln sedan funktionalismens intåg varit den viktigaste arkitektoniska parametern (viktigare än rumslig integrering mm) kan därför tyckas i sin ordning. Vad kan vara viktigare än att ha direkt solljus i vardagsrummet de få timmar om året då vi har direkt solljus? Ja, det är klart, det finns ju vissa människor som sätter andra saker högre, t.ex. en levande stadsmiljö, men hur många sådana konstiga typer finns det? Det överraskande svaret är: Väldigt många.

Som empiriska studier visar (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper, KTH 2000) utgör bebyggelsestruktur den tyngsta parametern i människors bostadsval. Av flerbostadshus ligger de slutna kvartersformer, som slutade byggas i och med funktionalismen, högt över funktionalismens sol-optimerande lamellhusplaner. Då har man dessutom uteslutit andra faktorer som avstånd till stadscentrum, service, handel mm. Sammanhållen kvartersstad vinner ändå på knock-out.

Det kanske inte är så konstigt när man tänker efter. Sol är ju trevligt, men vem ska sitta i vardagsrummet mitt på dagen i solskenet? Den icke-existerande hemmafrun? Sverige har faktiskt förändrats en del sedan 30-talet. Kvinnor arbetar och barn går på dagis på vardagarna. Och om det nu råkar vara helg och strålande solsken, varför inte ta en promenad istället för att sitta inne?

Inomhus-picnic är förstås trevligt men den som vill ha en ordentlig solbränna föredrar nog stranden framför parkettgolvet. Nuförtiden, när det finns andra botemedel mot tbc än solljus, finns ingen anledning att planera städer utifrån solvinklar. Ur en hälsoaspekt är också intakta kvarter bättre än trasiga eftersom man då förhindrar externt buller. De negativa effekterna av ljusskugga inomhus är obetydliga jämfört med de positiva effekterna av ljudskugga inomhus.

Om inte växthuseffekten vill annorlunda så kommer Sverige att fortsätta vara ett ganska kallt och mörkt land. Solljus i all ära, men den värme som räcker längst är den som uppstår i kontakten med andra människor.