Kommentar till Claes Caldenbys debattartikel i GP

Östra Kvillebäcken. (Foto: Pär Johansson.)

I artikeln tar Caldenby upp allt och inget men efter flera genomläsningar går det ändå hitta en viss essens. Kvillebäcken används som ett exempel och slutsatsen blir kort sammanfattat att:

Idag byggs det för dyrt och med för dålig kvalitet, vi måste bygga billigare och med högre kvalitet. Detta ska lösas genom experimentlusta i samverkan mellan byggherrar och arkitekter.

Det är förvisso en dröm som det enkelt går att skriva under på – men samtidigt är det högst tveksamt om denna typ av texter har en reell påverkan på det framtida utfallet. För att det ska vara relevant behöver det vara underbyggt med kunskap och konkret fakta och med något mer tydliga idéer än det generiska om "experimentlusta i samverkan". Så här vagt har det låtit från postmodernisterna sedan 1970-talet på grund av deras oförmåga och/eller rädsla att ta ställning och göra praktik av kunskap.

Östra Kvillebäcken. Caldenby: "Men helhetsintrycket är lågbudget, ett brokigt lappverk av torftiga detaljer." (Foto: Pär Johansson.)

Östra Kvillebäcken. Caldenby: "Det finns en efterfrågan på bostäder som gör att politikerna vill bygga mycket och tätt, särskilt i de centrala lägen man kan komma åt. ..." (Foto: Pär Johansson.)

Östra Kvillebäcken. Caldenby: "... Det riskerar att gå ut över kvaliteter som tillräckligt dagsljus i bostäder." (Foto: Pär Johansson.)

Dessutom slirar Caldenby när han återger vad Yimby skulle ha anfört i yttrandet över detaljplanen för Östra Kvillebäcken. Han skriver ordagrant:

Men tittar man i vårt yttrande som finns publicerat här så går det inte att hitta de nämnda citaten. Inte heller finns det någon argumentation om slutna hörn kopplat till högre exploatering. Detta är vad Yimby Göteborg skrev om själva typologin i Östra Kvillebäcken i sitt yttrande:

"Kvartersstruktur

YimbyGBG ser mycket positivt på ambitionen att bygga kvartersstad. Det är en stadsstruktur som är nödvändig om man vill uppnå blandstadens urbana kvaliteter. Kvartersstaden ger den täthet och det tydliga gaturum som är en förutsättning för en levande stadsmiljö. De absolut mest attraktiva stadsdelarna i Göteborg (Vasa, Linné, Haga, Majorna etc) utgörs av kvartersstad. De experimentella typologier som lanserades i och med funktionalismen (fristående punkt- och lamellhus) har andra kvaliteter, men har inte samma förutsättningar för att skapa dynamiska stadsmiljöer.

Det är därför oerhört glädjande att man anger att området föreslås utformas som en kvartersstad där bebyggelsen bildar tydliga kvarter. Det heter vidare: Förnyelsen leder till en tydligare stadsbild genom att nya byggnader uppförs och att distinkta stadsrum bildas, samt att gatumiljön kompletteras med trädplanteringar. Vid en förtätning med bostäder i området kompletteras miljön med gröna innergårdar liksom av grönska i stadsrummen.

Denna lovvärda ambition, som YimbyGBG till fullo delar, förvaltas dock inte helt och hållet i planförslaget. Av oklar anledning har man valt att dra isär alla kvarter och bryta upp kvartersstrukturen. Vad man vinner på detta är möjligtvis förlängda siktlinjer och något ökat ljusinsläpp, men man förlorar desto mer i urbana kvaliteter. Tydliga kvarter och tydliga gränser mellan offentligt och privat skapar en distinkt kontrast mellan offentliga, levande gatumiljöer och privata, lugna innergårdar. Frånvaron av en sådan distinkt kontrast mellan offentligt och privat har skapat många av de problem som bostadsområden från funktionalismens epok lider av. Halvoffentliga eller halvprivata ytor blir varken offentliga eller privata. Sådana platser blir alltför offentliga för de boende och alltför privata för de besökande.

En ytterligare fördel med slutna kvarter är att de skyddar innergårdarna från buller, genomgående lägenheter får på detta vis en tyst sida, vilket inte ska underskattas. Om tanken är att en funktionsblandad stadsmiljö med restauranger, barer, klubbar och andra kvällsaktiviteter ska vara möjlig är det extra viktigt att undvika onödiga bullerkonflikter. En avskärmad innergård skyddar dessutom andra kvarter från buller från innergården. Det är naturligtvis positivt om de boende i kvarteret exempelvis skulle vilja arrangera en gårdsfest (vilket sker i Majorna och Masthugget).

I det liggande förslaget vill man lösa det bullerproblem som de uppbrutna kvarteren skapar genom att täta med bullerskärmar i femton särskilt utsatta lägen (fig. 3). Förhoppningen är sedan att besökare ska kunna passera in och ut genom dörrar i skärmarna. Liknande anordningar finns sedan tidigare i kvarteret Kostern vid Första Långgatan (fig. 4-6). De nu föreslagna kommer dock att vara betydligt högre. Enligt YimbyGBG är det en suboptimal lösning ur urban synvinkel. Det enklaste och mest fördelaktiga alternativet är naturligtvis att bygga sammanhållna kvarter (fig. 7). Vill man skapa passager genom kvarteren anlägger man lämpligen en port i bottenvåningen (fig. 8-10)."

Fig 3. Planförslagets bullerskärmar (turkost).

Fig 4-6. Bullerskärm i kvarteret Kostern (gata, gård och trottoar).

Fig 7. Kvartershål som bör ersättas med portar (rött).

Fig 8-10. Exempelbild på passage genom port (gata, gård, gård).

Slut på utdraget ur yttrandet.

Den välvilligaste tolkningen är att Caldenby lyckats blanda ihop detta yttrande med något annat yttrande som vi har skrivit. Å andra sidan är det tveksamt om vi någonsin argumenterat för att sluta kvarter enbart utifrån ökad exploatering. Det är mycket osannolikt.

Avslutnade kuriosa. Pär Johansson följde 2017 upp utfallet av öppningarna i kvarteren i den inflyttade delen av Kvillebäcken i inlägget "Det våras för slutna kvarter". Resultatet har blivit det förväntade.

Öppning i halvprivat gård i Östra Kvillebäcken. Obehöriga äga ej tillträde. Rastning av hundar förbjuden. (Foto: Pär Johansson.)