Länsstyrelsen - myndighet eller aktivistgrupp?

Tändstickan (Illustration från Skanska Nya Hem)

 

Turerna kring Tändsticksfabriken fram till att Länsstyrelsen upphävde den antagna planen har redovisats tidigare. Vid en genomgång av Länsstyrelsens invändningar och Stadsbyggnadskontorets svar genom samråd, granskning och utställning så framträdde två envisa myndigheter som höll på sitt perspektiv och sin tolkning. Det blev en fascinerande resa som oundvikligen slutade i ett haveri. Planen antogs i demokratisk ordning av våra politiker. Länsstyrelsen höll på sitt och använde sig slutligen av sin makt att upphäva möjligheterna till att bygga bostäder.

Länsstyrelsen upphävde den del av planen som innefattade bostäder. (Illustration från Länsstyrelsens beslut.)

Göteborgs kommun och flera av fastighetsägarna överklagade Länsstyrelsens beslut till regeringen. Skanskas överklagande som redovisats tidigare visade att Länsstyrelsen ställde hårdare krav än de förskrivna miljökvalitetsnormerna – istället pekade Länsstyrelsen på nationella miljömål som inte används vid prövning av bostadsbyggande, de krävde ett extremt "worst-case" scenario och modeller som gick utanför praxis och slängde på slutet även med en hänvisning till bullersituationen trots att de inte anfört det tidigare. Länsstyrelsens case framstod som svagt, mycket svagt.

Dokumenten till regeringsbeslutet bekräftar att Länsstyrelsen haft långt från tillräckligt grund för att upphäva bostäderna i detaljplanen för Tändsticksfabriken.

Först sammanfattas inlagorna från de som överklagat, t.ex. från Göteborgs kommun som har ungefär samma budskap som det från Skanskas som tidigare redovisats.

Boverkets inlaga är intressant då den är en i tvisten oberoende röst.

Regeringen landar i att...

Efter en drygt två år lång process står vi åter på den ursprungliga rutan.

Länsstyrelsens handlande i detta fall är mycket märkligt. De nöjde sig inte med att luftkvaliteten säkerställdes med gängse modeller, normer och utvärderingspunkter – utan ville ha garantier för en "worst case" framtid med andra modeller, utvärdering mitt på E6 och med sikte på de nationella miljömålen istället för de fastslagna normerna.

Boverket påpekade att...

Exempel på simuleringar av 98-percenilen för dygnsmedelvärdet för dagsläget och för den föreslagna bebyggelsen år 2030. Miljökvalitetsnormen ligger på 60 mikrogram/m3, dvs röd färg innebär ett överskridande, vilket i det senare fallet bara sker utanför planområdet på E6 Kungsbackaleden.

Så varför går Länsstyrelsen från att vara en kontrollerade myndighet som säkerställer att reglerna följs till att likt en aktivist försöka driva fram ny praxis i ett pågående projekt?

En bakomliggande faktor är förstås att Länsstyrelsen inte har något att förlora på att felaktigt upphäva en detaljplan. Ja, möjligen förlorar de i anseende men inte ekonomiskt. Det är Göteborgs medborgare och fastighetsägarna som nu under väntan fått betala för Länsstyrelsens eskapad. Den ekonomiska förlust som en fördröjning av en byggstart innebär är det som gör att vanligtvis vågar varken kommuner och fastighetsägare utmana Länsstyrelsens invändningar. Vi har ett aktuellt fall med i höghusen vid Skånegatan på Gårda. De bostäder som politiker och planerare ville få in för att få till en blandstad försvann i ett tidigt skede i planprocessen efter Länsstyrelsens invändningar – helt utan en rättslig prövning. Även här var det invändningar som innefattade hänvisning till luftkvalitet.

En annan faktor är att väldigt stor makt sätts i enskilda tjänstemäns händer. Förvisso lyfts upphävande till lite högre nivåer men det är ändå en begränsad tjänstemannakader som fått en väldigt stor makt att åsamka skada. Inte minst i ljuset av att det de försinkar är en detaljplan som tagits fram genom både ett professionellt myndighetsutövande med medborgarinflytande och demokratiska beslut fattade av förtroendevalda.

Det är också uppenbart att det inte finns några krav på att ett upphävande ska redovisa vilka vägledande domar som beslutet stödjer sig på eller i vilka fall vägledande domar saknas. Detta gör att Länsstyrelsens upphävande liknar något skapat av rita-gissa-spring helt utan förankring i praxis och juridiska instansers tolkningar av lagarna. Därför var det inte förvånande att Skanska i sitt överklagande kunde redovisa ett antal domar som enkelt visade att Länsstyrelsen inte hade rätt att upphäva planen.

Rättspraxis genom tidigare domar ger att för länsstyrelsen ska kunna upphäva en detaljplan så krävs både att miljökvalitetsnormen överskrids och att detaljplanen medför en försämring jämfört med nuläget. Även om någon miljökvalitetsnorm för luft överskrids och även om en detaljplan på vissa lokala platser försämrar luftkvaliteten kan ändå en detaljplan antas om den medför en sammantagen förbättring i och kring planområdet. Det går även att hänvisa till större helhetsperspektiv och framtida förändringar och åtgärder. Vissa platser så som mitt på E6 är undantagna från kraven. Det är tillräckligt att en vedertagen mätmetod och modell används samt att det görs sannolikt att indata är rimliga. Detta ger tidigare domar oss.

Även om själva riggningen av makt och processer ger mycket övrigt att önska så borde regeringsbeslutet vara ett positivt besked för Region City, överdäckningen av Götaleden och planen för Norra Masthugget. Där har Länsstyrelsen haft liknande invändningar i planprocessen. Å andra sidan vet man aldrig. Länsstyrelsen har som sagt inga tydliga incitament för att ta lärdom av tidigare erfarenheter, domar eller regeringsbeslut.