I min bakgård: Tankar kring utveckling av Högsbo

Tillvägagångssätt

Förslaget är naturligtvis i stor utsträckning subjektiv, och man bör ha i åtanke att jag är amatör inom allting som har med stadsplanering och byggteknik att göra. Inte desto mindre har jag nu följt stadsplaneringsdebatten mer eller mindre intensivt i snart ett decennium och har läst en hel del litteratur på lekmannanivå. I det här förslaget har jag därför försökt använda mig av så mycket som möjligt av de olika principer jag snappat upp från olika håll, men det ska självklart ses som ett medborgarförslag och inte ett professionellt, färdigt förslag. Men jag hoppas att det kan vara inspirerande trots att det kräver en hel del överseende med tekniska detaljer.

Jag har efter bästa förmåga försökt uppnå att förslaget ska vara hyfsat realistiskt att genomföra. Jag har därför försökt förutse vilka förslag som skulle vara alltför kontroversiella och därför omöjliga att faktiskt genomföra. Resultatet är alltså en kompromiss mellan min idealbild för en stadsdel och vad som i mina ögon verkar någorlunda genomförbart i verkligheten. Stadsdelen är som sagt utmanande att utveckla eftersom den befintliga strukturen är så oflexibel och anti-urban.

Högsbo idag och dess potential

Idag är Högsbo en utpräglad sovstad. Ungefär en halvmil från innerstaden omsluts den av Högsboleden i norr, Dag Hammarskjöldsleden i öster, Ruddalens naturområden och idrottsplatser i väster och slutligen stora utspridda bostadsområden och dramatiska höjdskillnader i söder. Stadsdelen i sig karaktäriseras av funktionsseparering. Trafikslagen är separerade med ett antal bilvägar som matar stora bostadsområden med trafik och smala och slingrande gångvägar genom och mellan bostäderna. Bebyggelsen är separerad så flesta hus innehåller enbart bostäder, en del enbart vissa servicefunktioner och viss handel. De senare är i huvudsak koncentrerade kring Axel Dahlströms Torg.


Potentiella stråk och kopplingar att stärka

Styrkor

Högsbo upplevs som väldigt lugnt och avslappnat och med mycket grönska. Dels är det nära till tre enorma naturområden, nämligen Änggårdsbergen, Ruddalen och Slottskogen. Dels innehåller stadsdelen i sig många träddungar, gräsmattor och bergsknallar. Höjdnivåskillnader gör att det på många ställen även uppstår ganska dramatiska siktlinjer, särskilt som det är ganska glest mellan husen. Det finns också många förskolor, och stadsdelen är därför ur flera aspekter relativt barnvänligt. Den mycket goda kollektivtrafiken, och det relativt korta (om man jämför med andra förorter) avståndet till centrum gör att många nog upplever det som att området är lugnt, men ändå stadsnära. En attraktiv egenskap för många.

Svagheter

Samtidigt som vissa kan se Högsbos lugn som en styrka, så skulle man mycket väl kunna använda ordet “dött” likaväl som “lugnt”. Stadsdelen måste vara en av de sömnigare, och det är knappast så mycket mer än bostäder och grundläggande service som erbjuds. Vidare finns det väldigt många platser som upplevs som otrygga och ödsliga, med gångstigar som slingrar sig genom skogsdungar, på baksidan hus, genom gångtunnlar, och liknande. Mörka platser med få ögon. Dessa snirkliga, funktionsseparerade gångstigar gör området inte bara otryggt, utan även svårnavigerat och svårt att vidareutveckla. Transportmässigt kan man konstatera att det finns bra tillgång till kollektivtrafik, men det finns också ett mycket stort transportbehov eftersom att i princip alla pendlar härifrån till arbete och nöjen. Spårvagnarna är oftast mer eller mindre knökade. Även spårvagnshållplatserna upplevs som otrygga då de ligger undangömda och utan betydande byggnation intill. I primärområdet Högsbotorp, som är det tätaste och som jag finner störst potential i (mer om det nedan), har en befolkningstäthet på 8000 pers/kvkm, vilket är bara lite drygt hälften av den lägsta nivån på 15000 pers/kvkm som UN Habitat pekar ut som nödvändigt för hållbar stadsutveckling (man pekar ut 15000 till 60000 per kvkm som hållbart). Det märks som sagt i service och nöjesutbudet – Högsbo är för glest för att urbant utbud ska uppstå.




Liknande miljöer påträffar man förvånansvärt ofta inom stadsdelen: Mörka, slitna, otrygga. Ger mig mer känslan av nedlagd bruksort i Värmland än en del av en storstad

Befintliga förutsättningar

Förutom att stadsdelen är tydligt avskärmad från kringliggande stadsdelar så är den även internt tydligt funktionsseparerad och planerad som en klassisk grannskapsenhet. Majoriteten av husen är byggda mellan 50- och 70-talet. Vi har primärområden som Kaverös, Flatås, Högsbohöjd och Torpa som innehåller nästan uteslutande bostäder. Dessa områden sluter sig inåt och innefattar i princip inga gatunät utan består av renodlade, utifrånmatade bostadsområden. Den urbana karaktären är i princip totalt frånvarande och områdenas oflexibla struktur gör det mycket svårt att utveckla dem i en urban riktning. Flatås är ett bra exempel på hur nya planer inte förmår skapa annat än mer av samma. Dessa områden kan därför i sig ses som barriärer i stadsmiljön.

Primärområdet Högsbotorp i stadsdelens nordvästra hörn är den del som har bäst förutsättningar att utvecklas i en mer stadsmässig riktning. Här finns Axel Dahlströms Torg som visserligen har ett begränsat utbud av service och nöjen, men det innehåller åtminstone något. Här finns också närheten till Marklandsgatan som är en av de största knutpunkterna för kollektivtrafik i hela Göteborg, och hållplatsen Axel Dahlströms Torg där fyra spårvagnslinjer stannar. Området har också vissa tendenser till gatustruktur och har ett antal gator som i viss mån skulle kunna bilda stråk som binder ihop stadsdelen med resten av staden. Jag har identifierat framförallt tre gator som skulle kunna ha potential att så småningom bilda stråk.

Tunnlandsgatan

Denna väg i stadsdelens södra del är en ganska slingrig och brant väg som idag har ganska hög hastighetsbegränsning, men eftersom det finns relativt många tomma eller lågt utnyttjade ytor finns här visst handlingsutrymme. Dessutom finns här ett begränsat antal befintliga bostäder, vilket sänker risken för att utveckling skulle störa grannar och möta motstånd. Förutsatt att planerna för Högsbo industriområde förverkligas och lyckas skapa en riktig blandstad, så skulle Tunnlandsgatan kunna ansluta till denna och utgöra en länk till kringliggande stad. Om vi dessutom förutsätter att Dag Hammarskjölds boulevard förverkligas blir detta ytterligare ett urbant stråk som Tunnlandsgatan ansluter till.




Tunnlandsgatans östra ände – längst bort i bild planeras en ny och (förhoppningsvis) tät stadsdel. Dag Hammarskjölds boulevard skulle också gå tvärs genom bilden. Som synes finns här utrymme att skapa en urban anslutning.

Kapplandsgatan

Kapplandsgatan skulle sedan kunna ta vid och från Tunnlandsgatan fortsätta stråket norrut. Hela den västra sidan av gatan utgörs idag av ett enormt parkeringsområde med parkeringshus, markparkering samt garage. Även i gatans nordöstra ände finns en stor parkeringsplats. Här borde alltså finnas gott om utrymme, och gatan är dessutom för ovanlighetens skull nästan helt rak. I gatans norra ände tar så den sista länken vid: Guldmyntsgatan/Högsbogatan.




Kapplandsgatans korsning med Tunnlandsgatan, sett söderifrån. Hörnet till vänster i bild skulle ha hög exploatering och skapa ett stadsmässigt gaturum som skulle fortsätta norrut längs Kapplandsgatan.

Högsbogatan

Högsbogatan är den gata som har störst möjlighet att knyta samman Högsbo med Kungsladugård som är närmaste befintliga miljön som med lite god vilja kan beskrivas som stadsmässig, om än av det lugnare slaget. I backen upp mot torget finns på norra sidan en lummig och relativt fin träddunge, men där finns redan en detaljplan så det borde inte vara uteslutet att fortsätta utvecklingen upp mot torget. För Guldmyntsgatan längre västerut finns redan detaljplan, och den får väl anses vara knappt godkänd även om den bara håller en stadsmässig minimumnivå om Högsbo ska lyckas bli en mer levande och varierad stadsdel. I gatans nordvästra ände finns Högsbohöjd även där det finns planer på mer stadsmässig förtätning vid Pennygången längre fram i tiden. Guldmyntsgatan passerar ju även Axel Dahlströms Torg som får anses vara det mest stadsmässiga Högsbo har idag.

Axel Dahlströms Torg och Marklandsgatan

Förutom dessa tre gator som skapar en slinga runt området finns två punkter av intresse: Axel Dahlströms Torg och Marklandsgatan. Torget har visst utbud idag, men kan knappast anses vara ett särskilt aktivt eller modernt stadstorg, utan det har snarare gått samma öde till mötes som så många andra grannskapstorg: en minskande befolkningsmängd har utarmat underlaget och verksamheter har svårt att gå runt. Lyckligtvis finns här Högsbos landmärke: ett höghus på 16 våningar som förhoppningsvis höjer acceptansnivån för att bygga ytterligare kring torget. Marklandsgatan i nordöstra delen av området har som tidigare nämnts oerhört bra kollektivtrafik, men tyvärr är hela platsen mer eller mindre en enda stor trafikapparat med vändslingan och de många hållplatslägena, Dag Hammarskjöldsleden samt Högsboleden. Platsen är också märkligt svår att hitta från Högsbo om man inte vet precis vilka små gångstigar man ska leta sig in på. Här krävs mycket bättre och tydligare anslutning till Högsbo.




Axel Dahlströms Torgs baksida mot spårvägen och Bankogatan. Knappast en trygg miljö med dess avlastningsyta och parkeringsgarage/däck. Inte ett område man gärna går vid en mörk kväll, men då den mesta servicen finns här har man inte ett val.

Vision och förslag

Så, allt sammantaget, hur ser min personliga, förhoppningsvis någorlunda realistiska vision ut för Högsbo? Om man ska vara helt ärlig så kommer antagligen inte stadsdelen få innerstadskaraktär inom någon överskådlig framtid, och det kanske den inte måste ha heller. Städer behöver viss variation och även de som vill ha det lite lugnare och mer avslappnat ska ha en plats i staden. Högsbo skulle kunna vara en sån plats. Barnvänligheten, grönska och naturvärden och den avslappnade stämningen skulle kunna finnas kvar, samtidigt som man förtätar på lämpliga platser så att mer service och stadsutbud kan uppstå i närheten. Det skulle kunna göra Högsbo till en stadsdel som inte bara ger intrycket av grönska, utan en stadsdel som dessutom är mer verkligt hållbar där man inte som idag alltid måste ta sig någon annanstans för att ta del av service och nöjesutbud eller arbeten. Där grönområdena inte kommer till priset av otrygga, mörka miljöer med få ögon.

Eftersom den befintliga bebyggelsen i Högsbo är såpass utspridd och strukturen så uppbruten, behöver man antagligen fokusera på ett mindre antal gator där stadsmässighet skulle kunna uppstå utan att göra alltför stora ingrepp på befintliga boendemiljöer. Huvudmålet är att komma så nära UN Habitats undre gräns för hållbar täthet som möjligt, vilket skulle innebära nästan en fördubbling av befolkningsmängden, i form av att man skapar stadsmässiga gator och framförallt sammankopplar stadsdelen bättre med resten av staden. För att uppnå detta föreställer jag mig tre huvudstråk: Tunnlandsgatan, Kapplandsgatan och Högsbogatan/Guldmyntsgatan. Det finns några förutsättningar som krävs för att det ska finnas möjlighet att knyta samman stadsdelen med omgivande stad:

• Den nya stadsdelen i Högsbo industriområde blir av, och blir stadsmässig
• Dag Hammarskjölds boulevard eller något liknande blir av och kopplar samman västra Göteborg med Olivedal
• Förtätningen av Pennygången blir av och lyckas uppnå stadsmässighet som ansluter till Guldmyntsgatan
• Stadsutveckling sker längs Högsbogatan och ut mot Majvallen och Kungsladugård

Förutsatt att detta blir av, och något sånär lyckas uppnå ambitionerna om en nära, urban blandstad, så skulle Högsbo definitivt kunna bli en del av en fungerande “mellanstad”, någonstans mittemellan dagens miljö och tätare stadsmiljöer som Olivedal.

Förslag för Tunnlandsgatan

Denna gata är utmanande, dels eftersom att gatan är relativt smal, dels för att den stegrar uppför en ganska brant höjdnivåskillnad, och dels för att den i den västra änden gör ett antal kraftiga svängar kantade av branta bergsknallar. Den korsas också av spårvägen, som går under en bro. Gatans östra ände är desto beskedligare geografiskt, men har mycket utspridd bebyggelse idag. Dels har vi Högsbo sjukhus på den södra sidan, och denna miljö kan man såklart inte förändra särskilt mycket. Dels har vi också ett antal tomter som är bebyggda med enplanshus i svårhanterlig struktur.

Min vision är att skapa en intressant stadsgata med högre exploatering och mer traditionell struktur i den östra änden som ska knyta ihop stadsdelen med Dag Hammarskjölds boulevard samt den nya staden i Högsbo industriområde.




Tunnlandsgatan kan knyta Högsbotorp till nya stadsdelen i Högsbo industriområde samt till Dag Hammarskjölds boulevard.

I den västra änden får man försöka använda den slingriga och branta vägen för att skapa en spännande, klättrande stadsbebyggelse där det är möjligt. Eftersom det finns en del byggnader som är svåra att flytta (Rehab Aktivitetscentrum, Lantmilsgatans förskola och byggnader som tillhör Högsbo Sjukhus), gäller det att utnyttja den mark som finns kvar på bästa sätt.


Gatans västra del är inte direkt optimal för stadsutveckling, men tomma gröna plättar som dessa kan åtminstone utnyttjas till att få fler boende till området och skapa en mindre ödslig och mörk miljö på kvällar och vintrar.

Förslag för Kapplandsgatan

Från korsningen vid Tunnlandsgatan tar sedan Kapplandsgatan oss vidare längs det nya stadsstråket som kommer omringa Axel Dahlströms Torg och ansluter även till Högsbogatan som knyter ihop stadsdelen norrut mot Kungsladugård. Parkeringsdäcket, garagen och markparkeringarna på gatans västra sida är uppenbara resurser vid förtätning. Det utmanande längs denna gata blir att se till att inte dölja området med kolonilotterna upp mot Bankogatan alltför mycket. Denna sträcka skulle därför kunna bebyggas med hus i 2-3 våningar medan resten av gatan kan exploateras betydligt mer med byggnader kring 6 våningar. Parkeringsdäcket ersätts med bebyggelse mot Bankogatan. Även den enorma parkeringsplatsen i gatans nordöstra ände bebyggs med ett par stadskvarter samtidigt som en ny väg läggs norr om kvarteret och ansluter Spannlandsgatan med Högsbogatan. Gångstigen till Marklandsgatan förtydligas och breddas för att skapa en tydligare anslutning mellan Högsbo och Marklandsgatan, med dess mycket goda kollektivtrafik.

Förslag för Högsbogatan

Denna gata får till främsta uppgift att ansluta stadsdelen med Kungsladugård norrut. Det finns inte så mycket yta kvar att bygga på här, men i backen mellan Kapplandsgatan och torget finns planer som i ett första utförande lämnade väldigt mycket att önska stadskvalitetsmässigt, men som har blivit tillbakaskickat för omarbetning med direktivet att bli mer stadsmässigt. Om man bara tar tillvara på den chansen skulle man kunna skapa en viss stadsmässighet upp mot torget, om man samtidigt bebygger även resten av sträckan, samt får in byggnader söder om spårvägsviadukten. Norr om spårvägsviadukten har man tyvärr nyligen slösat bort möjlig stadskvalitet på gatans västra sida genom att där placera sex stycken renodlade bostadshus i form av punkthus, och på gatans östra sida är det svårt att vidareutveckla Skäpplandsgatan, med undantag från den stora parkeringsplatsen i direkt anslutning till gatan som skulle kunna rymma ett ordentligt kvarter.




Anti-stad. Såhär kan man inte fortsätta slösa bort de ytor som finns kvar om man vill att Högsbo ska kunna bli stadsmässigt.

Kopplingen genom området Skäpplandsgatan till Marklandsgatan skulle också behöva stärkas betydligt. Norr om Högsboleden finns också sparsamt med utrymme, men viss varsam förtätning skulle kunna göras mot Kungsladugård. Till exempel borde tomten som nu huserar en enplansbyggnad med pizzeria och ett par andra verksamheter kunna exploateras betydligt mer, samt den ganska tomma grässlätten till norr. I Kungsladugårsdgatans södra ände finns en del ganska otillgänglig grönyta som kan kompletteras med bebyggelse i samma stil som landshövdingehusen längre norrut på gatan, och byggnaden som huserar ett Ica borde kunna ersättas med något större och mer urbant. Men allt som allt finns det antagligen ganska få möjligheter att förändra detta områdes karaktär alltför mycket.

Förslag för Guldmyntsgatan

Här finns redan omfattande detaljplaner, så jag har inte mycket att tillägga, mer än att stadsmässigheten i planerna får ett “knappt godkänt” och att jag hoppas att det även kan bildas ett urbant stråk upp till något som förhoppningsvis blir levande blandstad vid Pennygången när det området ska förtätas (om planen öht genomförs). I övrigt är det den korta sträckan förbi Axel Dahlströms Torg som det finns möjlighet till förtätning och att skapa ett gaturum, vilket jag beskriver nedan.

Förslag för Axel Dahlströms Torg

I centrum av den ring av stadsstråk som bildas i förslaget finns Axel Dahlströms Torg. Det är här den mesta servicen finns idag, men torget ger ett avskärmat, dolt och lite nedgånget intryck. Det är trots allt relativt få verksamheter här och de som finns ger inte intryck av alltför mycket aktivitet. Många av gatorna runt omkring har flera gapande luckor i stadsmiljön, med tomma ytor, snår och fula byggnader med garage och liknande. Torget vänder ryggen åt spårvagnshållplatsen som trafikeras av inte mindre än fyra linjer, och även åt Bankogatan.

Gatorna runt omkring behöver alltså rustas upp, och torget behöver kopplas mer mot sin omgivning, särskilt då till de huvudgator jag skissar i resten av förslaget. Mot norr öppnas torget mot Guldmyntsgatan som kommer utgöra en av de stadsmässiga huvudgatorna. Det något slitna tvåvåningshus som idag rymmer bland annat Cykelhuset byggs på för att skapa större befolkningsunderlag och även ut för att möta gatan istället för att som idag dra sig bort från gatan. En tydligare och trevligare entré till torget från hållplatsen skapas.

Bankogatan. Torget ligger undangömt där bakom parkeringsdäck och spårväg. Möjligheten att bygga vid spårvägen är kanske begränsad, men möjligtvis kan man uppnå någon variant av högbanor som exempelvis Berlins.



Det går att utnyttja ytor till och med som ligger under spårväg så att miljön blir något mindre mörk och ödslig än spårvägen vid Axel Dahlströms Torg. Inspirationsbild från Dirckenstrasse, Berlin.

Torgets västra entré och nordvästra sida mot Bankogatan finns inte mycket utrymme för utveckling vid, men med ljussättning och estetisk upprustning, samt en breddning av gångvägarna och bättre skyltning, skulle man säkert kunna få till en tryggare och ljusare atmosfär. Här är parkeringsdäcket den stora utmaningen, samt att Bankogatans nordvästra del är svårutvecklad då den är så smal och kantas av spårvägen på ena sidan och ett antal utströsslade punkthus på andra sidan. Parkeringsdäcket/garaget är en nagel i ögat för hela området, men då det ligger under spårvägen är jag osäker på hur mycket man kan bygga där. Ett alternativ, om kontor och boende är uteslutet, är att passa på att förlägga ännu fler parkeringar hit (eftersom förslaget minskar antalet parkeringsplatser i övrigt), men samtidigt skapar lokaler i bottenvåningen och skapar en ljusare och mer lättillgänglig miljö runt omkring samt Guldmyntsgatan under spårvägen. Berlins högbana skulle kunna vara en inspiration, som på flera ställen har mindre, billigare verksamhetslokaler under spårvägen.




Såhär ser alltså entrén ut från Bankogatan. Inte särskilt välkomnande, tryggt eller lockande.

I övrigt fylls flera hål igen längs Markmyntsgatan och Skiljemyntsgatan med stadsmässigt utformade byggnader som ansluter mot gatan som skapar en anslutning till Tunnlandsgatan. I korsningen mellan Markmyntsgatan och Guldmyntsgatan skulle eventuellt den lägre byggnaden som innehåller en thairestaurang kunna byggas på med en högre byggnad som tightar till gaturummet mot Guldmyntsgatan/Högsbogatan.

Lantmilsgatan

Förutom spårvagnshållplatsen Axel Dahlströms Torg finns i området även en hållplats vid Lantmilsgatan. Det är viktigt att hållplatserna är tillgängliga och trygga i en levande stadsdel, men trots att tre linjer trafikerar Lantmilsgatan så känns den väldigt avskild och otrygg, då det finns få bostäder intill och eftersom den känns nedsänkt under sluttningen från Tunnlandsgatan. Som tur är finns en stor markparkering alldeles intill där flera kvarter skulle få plats och därmed bidra till fler ögon mot hållplatsen och fler bostäder med mycket god tillgång till kollektivtrafik. Även sluttningen upp mot Tunnlandsgatan kan bebyggas, likt byggnaden som kallas Kaverösporten, men till skillnad från denna byggnad så dras de nya fram till Tunnlandsgatans kant och möter så gatan istället för att ta avstånd från den. Vips så har man en anselig mängd nya kollektivtrafiknära bostäder och en hållplats som känns trygg och tillgänglig. Och även om geologin längsmed Tunnlandsgatan ner mot Frölunda är utmanande så har man åtminstone påbörjat någonting som eventuellt skulle kunna utvecklas till en kontinuerlig stadsmiljö ner mot Frölunda i framtiden.

Utbyggnadsordning och överblick

Eftersom stråket längs Tunnlandsgatan förutsätter att det finns blandstad vid Högsbo industriområde och Dag Hammarskjölds boulevard att ansluta till och att dessa områden antagligen ligget en bra bit fram i tiden, så finns det en poäng i att börja förtätningen kring Axel Dahlströms Torg, som ligger närmast i tiden att uppnå urbana kvaliteter kring. På Guldmyntsgatan är en detaljplan redan igång och övrig utveckling längs denna gatan ligger i anslutning till torget som alltså ingår i första etappen. Därefter kan man fortsätta utvecklingen utefter Kapplandsgatan och Högsbogatan som inte är beroende av Dag Hammarskjölds boulevard eller Högsbo industriområde i samma utsträckning som Tunnlandsgatan. Den sistnämnda blir alltså även den sista etappen. Området runt hållplatsen vid Lantmilsgatan kan också sättas igång så fort som möjligt, eftersom det främsta syftet där är att öka tryggheten och tillgängligheten kring hållplatsen, medan det är ett sekundärt mål att ansluta till det nya stadsstråket.




1. Första etappen förstärker det område som idag är mest urbant, Axel Dahlströms Torg. Innefattar även hållplatsen Lantmilsgatan som direkt skulle tjäna på att bli tryggare. 2. Andra etappen fortsätter den urbana miljön från torget och Guldmyntsgatan längsmed Kapplandsgatan där det finns ganska gott om yta att uppnå urbanitet. 3. Tunnlandsgatan kommer ansluta till Dag Hammarskjölds boulevard samt den nya stadsdelen i Högsbo industriområde i öster. I väster är det svårare att uppnå urbanitet så där handlar det mest om att komplettera med fler invånare och försöka utnyttja terrängen till att skapa något annorlunda. 4. Möjliga mindre infills vid parkeringsplatser och lågt utnyttjade ytor vid Bankogatan och Riksdalersgatan.

Den totala ytan som är utritad i skissen ovan är 45270 kvm. I verkligheten skulle byggnaderna naturligtvis inte utformas precis som på skissen, men om vi leker med tanken på att just denna yta skulle bebyggas, och att det genomsnittliga antalet våningar med bostäder (vi räknar alltså bort publika bottenvåningar) är fyra, så skulle det innebära i mycket runda slängar 181080 kvm för bostäder. Räknar vi vidare med att en genomsnittlig lägenhet är ca 60 kvm, så får vi 3018 nya bostäder. Och slutligen, räknar vi med i snitt 1,6 boende per lägenhet, så får vi alltså ca 4828 nya invånare. Dessa siffror är naturligtvis grova uppskattningar, men med en exploatering som är någorlunda lik den föreslagna så låter det inte orimligt att tillföra ungefär 5000 nya invånare, med enbart fyra våningar bostäder i snitt. Det låter inte orimligt att kunna lägga på ytterligare ett par tusen invånare med lite högre exploatering. Med 5-7000 nya invånare är vi uppe och nosar på UN Habitats gräns på 15000 invånare per kvkm. Räknar vi dessutom in att Dag Hammarskjölds boulevard kommer finnas i direkt anslutning, samt de tillförda invånarna vid Guldmyntsgatan och Högsbogatan, så låter det plötsligt rimligt att nå upp i de nivåerna.

Bebyggelse

Högsbo innehåller idag faktiskt en ganska stor blandning av stilar, men varje bostadsområde i sig består oftast av ett flertal identiska hus. Allt som allt finns här nästan uteslutande punkthus och lamellhus, men det finns även något förvånande ett antal trähus i ett eller två plan. Fasaderna är blandade om man jämför olika områden, men ofta samma inom varje omrde. Vi har de plus-formade höga puntkhusen längs Bankogatan, lamellhusen i puts längs Riksdalersgatan, gult tegel vid Silvermyntsgatan, rött tegel vid sjukhuset, plåtfasader vid de nyare husen vid korsningen Riksdalersgatan-Tunnlandsgatan, etc. Variation finns alltså redan om än på lite grovkornig nivå. Det som lyser med sin uppenbara frånvaro är kvartersbebyggelse.

Eftersom gatustrukturerna och befintlig bebyggelse gör det svårt att bygga klassisk kvartersstad är förmodligen den enda gångbara strategin att fortsätta bygga i huvudsak lamellhus eller "halva" kvarter där två eller tre lamellhus sammanfogas men lämnar någon eller ett par sidor öppna. Därför är det mycket viktigt att dessa lamellhus läggs direkt mot gatan samt att de flesta av dem i de stråk jag pekat ut ovan har lokalanpassade bottenvåningar. Planerna för Guldmyntsgatan (till stor del) och studentbostäderna vid Högsbogatan erbjuder tyvärr fler punkthus och uppbrutna strukturer, och så har det även sett ut när det byggts det senaste decenniet. Mer sovstad och få möjligheter att uppnå stadskvaliteter. Därför måste det i fortsättningen vara nolltolerans mot punkthus, hus som inte möter gatan eller renodlade bostadshus, om mitt hopp om mer stadsliv ska överleva. Förutom att husen möter gatan och har lokalanpassade bottenvåningar, så kan man även utforma de hus som i dagsläget inte kan fylla ett helt kvarter eller som behöver styckas upp på grund av befintlig bebyggelse, så att gavlarna är fönsterlösa eller i övrigt enkla att bygga vidare mot i ett senare skede.




Friggagatan är ur stadsplaneringsperspektiv ett gott föredöme för lamellhus, med publika bottenvåningar och stor volym. De perspektiven kan man ta med sig vid utvecklingen av Kapplandsgatan, även om arkitekturen kunde vara roligare.

Det finns som sagt tyvärr begränsat utrymme att skapa riktiga, fulländade stadskvarter, men det finns som jag ser det åtminstone tre platser där det borde vara lämpligt: I korsningen Tunnlandsgatan-Kapplandsgatan, i Tunnlandsgatans sydöstra ände mot Dag Hammarskjöldsleden (i framtiden boulevarden?), samt i Kapplandsgatans nordöstra ände vid den stora parkeringsplatsen. Här ser jag kvarter på 6-7 våningar och där vill man naturligtvis ha publika bottenvåningar åtminstone mot Kapplandsgatan och Tunnlandsgatan.


De inzoomade cirklarna visar var jag ser potential till riktiga stadskvarter i större skala.

Bohusgatan (överst) och Sverigehuset Kubik (underst). Mycket goda och samtida förebilder för de fullgoda stadskvarter som skulle kunna rymmas inom stadsdelen.