Bygga för människor eller för lokaler?

Planen det handlar om är Fördjupad översiktsplan för Mölndalsåns dalgång som Göteborg och Mölndal håller på att ta fram tillsammans.

Trevligt nog att förespråkar Stadsbyggnadskontoret handel, service, kultur och andra verksamheter i bottenvåningarna vända ut mot huvudgatorna, i princip Mölndalsvägen / Göteborgsvägen. Byggnaderna ska stå i fastighetsgräns utmed huvudgatan eller alternativt ska kvartersmarken mellan fastighetsgräns och byggnad vara tillgänglig för allmänheten. Vilket låter jättebra!

I vårt yttrande påpekade vi dock att detta inte enbart borde gälla huvudgator utan vara utgångspunkten för fler gator i området. Även verksamhetslokaler i B-, C- och till och med D-lägen är viktiga för blandstaden. Inte minst för att skapa liv och trygghet. Lokaler i C- och D-lägen fungerar ofta som en groddbädd för småföretagare.

Från fittnesscenter till barngym till kontor för småföretagare i verksamhetslokalen i JMs hus från 2003.

I yttrandet skrev vi att

"Alla gator" är kanske lite att ta i, men det borde iallafall göras ett seriöst försök att försöka så långt det är möjligt. Svaret vi fick från stadsbyggnadskontoren i samrådsredogörelsen visar på helt andra ambitioner:

Var ska man börja? Vi ska kanske ta det i den troliga ordning som arbetet har fortskridit. Först har "planen" (alltså inte några tjänstemän eller politiker utan något så neutralt som "planen") tagit ställning för en bebyggelsehöjd liknande den på Södra Vägen. Planen föreskriver därför längs Mölndalsvägen och Göteborgsvägen en "relativt jämn bebyggelse" i endast fem till åtta våningar. Detta framförs som ett faktum som inte behöver motiveras och som inte heller motiveras. På vilka grunder detta beslutas tagits finns inte redovisat.

Varför skulle inte Mölndalsvägen kunna belönas en exploatering mer lik den i Frihamnens högsta delar eller i Norra Masthugget? Mölndalsvägen är bredare än Södra Vägen och troligen också än Första Långgatan – den är gigantiskt bred med sina fyra bilfiler, två spårvagnsspår, två dubbelriktade cykelbanor och trottoar. Långa sträckor kommer Mölndalsån förhindra byggnader på ena sidan och göra gaturummet ordentligt luftigt. Det är egentligen helt förståligt att det är svårt att formulera en klar motivering för att höjden ska begränsas till fem till åtta våningar.

Vidare konstateras att tomma lokaler inte är en tillgång i stadsmiljön. Exakt, det är också vår poäng. På samma sätt är inte heller stängda socklar eller bostäder i bottenvåningarna med neddragna persienner en tillgång. Det som är en tillgång i stadsmiljön är bottenvåningar med fyllda verksamhetslokaler. Därför borde frågeställningen givetvis vara hur vi kan skapa och säkerställa detta i det behandlade området. Hur får vi t.ex. lokaler att leva och löna sig längs hela Ebbe Lieberathsgatan? Där är det otroligt viktigt med den analys av den nödvändiga tätheten som vi efterlyste i yttrandet.

Eriksbergsdockan. Mer önskat än en verksamhetslokal?

Östra Eriksbergsgatan. Mer önskat än en verksamhetslokal?

Stadsbyggnadskontoren inledde med att deras uppfattning är att planering bör utgå från människan och hennes behov/önskningar om bostäder och stadsmiljö, och inte från utgångspunkten att skapa underlag för lokaler utefter stadens alla gator. Är den nu föreslagna bebyggelsen mer i samklang med människans och hennes behov/önskningar än om bebyggelsehöjderna längs t.ex. Mölndalsvägen höjdes till minst 10-12 våningar från vilka delar kan skjuta upp lite högre? Är det speciellt många fler än Claes Caldenby som är kategoriskt emot högre hus i Göteborg?  I Direktspress undersökning 2012 var det 77% av göteborgarna som var för fler höga hus i Göteborg på ett eller annat sätt, varav 42% var helt oreserverat för. Bara 21% var emot.

En intressant frågeställning kopplat till detta är hur dessa subjektiva och dåligt motiverade begränsningar i täthet och höjd påverkar konkurrenssituationen.  Varför får Älvstranden & c:o bygga höghusdelar bäst de vill på Norra Masthugget, men inte de privata fastighetsägarna längs Mölndalsvägen?  Gäller olika bedömningar för olika intressenter? Har vissa intressenter en exploateringsmässig gräddfil? Vi får innerligt hoppas att så inte är fallet. Men så länge bedömningarna inte motiveras tydligare kommer tvivlet att kvarstå om att stadsbyggnadskontoret riggar en osund konkurrenssituation på oklara grunder.

Slutligen, vi har nu en sådan akut situation vad gäller behovet av bostäder att det samtidigt planeras för baracker på tidsbegränsat bygglov. I detta läge borde alla former av begränsningar av antalet bostäder i planer motiveras – på riktigt.

Som vi har skrivit om tidigare måste den omvända arbetsgången vändas rätt från dagens

1. Subjektiva preferenser, bland annat förklädda till kulturmiljöhistoriska och kontextrelaterade resonemang, ger att bebyggelsen ska vara låg och gles.
2. Det blir för få bostäder, för få människor och därmed svårt att få verksamhetslokaler att bära sig ekonomiskt.
3. Hoppsan, vi kan inte skapa en levande blandstad så vi får koncentrera verksamheterna längs huvudstråk.

till morgondagens

1. Vi ska försöka förverkliga översiktplanens uttalade mål om blandstad över hela området.
2. Utred vilken täthet som behövs för att stödja en riktigt blandsstad med ett stort utbud av verksamhetslokaler och stadsliv i varenda kvarter och längs varenda gata.
3. Givet tätheten som behövs för att blandstaden ska fungera, arbeta med hur kulturmiljöhistoriska (och andra) hänsyn ska tas, inklusive hänsyn till människan och hennes behov och önskningar.

Det är som sagts tidigare inte svårare än så.