Ett dynamiskt Inom Vallgraven i tillfällig stagnation?

Staden inom Vallgraven har lite olika skepnader beroende på perspektivet. Å ena sidan är det vårt historiska centrum med några av stadens äldsta byggnader och med ett gatunät från när staden grundlades, å andra sidan har vi haft en storskalig sanering runt 1970 som bl.a. resulterat i stadens största köpcentrum. Lägg där till bränderna som vi skrivit om tidigare så kan man ana både gammalt bevarat och stora förändringar på samma gång. I det följande försöker vi bli lite klokare genom att titta på byggnadsåret för byggnaderna Inom Vallgraven.

Kartorna med byggår är skapade utifrån fastighetsindelningen och byggåret kommer från boken Hus för hus i Göteborgs stadskärna, förutom för de senaste tillskotten där andra källor har använts. En del kompromisser har gjorts för att få det hanterbart. Den viktigaste är att om det finns flera byggnader på samma fastighet så är det den äldsta byggnaden som styr byggåret för hela fastigheten, eftersom Hus för Hus i Göteborgs stadskärna inte tydligt visar vilka delar som är äldre och vilka som är yngre inom en fastighet. Några sådana exempel finns t.ex. längs Kungsgatan. En annan kompromiss är att det ursprungliga byggåret får illustrera fastigheten oavsett hur omfattande ombyggnad som har skett. Många av de äldre husen byggdes om till oigenkännlighet på 1920- och 1930-talen men det syns inte på kartan.

De olika tidsperiodernas bidrag

Låt oss gå igenom kartan tidsperiod för tidsperiod. Vi börjar med allt fram till och med år 1800.

Byggår fram till år 1800.

De allra äldsta byggnaderna som har byggår före 1800 ligger framförallt i västra Nordstaden. Kronhuset uppfördes 1643-1654 och söder om Stora Hamnkanalen ligger Residenset som uppfördes 1648–1650, vilket tävlar med Kronhuset om att vara den äldsta byggnaden – gäller året för byggstart eller färdigställande? De allra äldsta byggnaderna undkom således både 1669 och 1746 års bränder i västra Nordstaden. Efter den senare av dessa bränder uppfördes t.ex. Ostindiska huset uppfört år 1750 (byggdes om för Stadsmuseet 1895) och Tyska Kyrkan version 3.0 som inte var helt klar förrän 1783. Att det finns så få byggnader kvar från denna långa tidsperiod beror på att det mesta var trähus som försvann i bränderna eller som helt enkelt blev omoderna och revs för nya behov.

Byggår 1801-1850.

Byggnader från perioden 1801-1850 hittar vi framförallt söder om Stora Hamnkanalen mellan Västra och Östra Hamngatorna, dvs kring Domkyrkan (byggår 1804-1825). Dessa kvarter och kyrkan byggdes upp efter branden 1802. I östra Nordstaden finns ett enda hus kvar från denna tid som har lyckats överleva de senare årens saneringar. Utbyggnaden mellan Larmgatorna och Vallgraven har påbörjats efter att vallarna har rivits.

Byggår 1851-1900.

Mellan 1851 och 1900 fortsatte utbyggnaden utanför Larmgatorna och de flesta av dessa byggnader står kvar idag. I övrig finns det kvar spår här och där efter rivningar och nybyggnad med viss tyngdpunkt i västra Nordstaden. Exempel på byggnader från denna tid är Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset (senare Sociala huset och nu Nya Pedagogen), kajskjulen vid älven och Merkurhuset som nu ska sparas vid Skeppsbron.

Byggår 1901-1950.

Under perioden 1901-1950 byggdes det framför allt på Stora och Lilla Otterhällan på båda sidor om Kungsgatan. På Lilla Otterhällan (Kungshöjd) finns bland annat borgbyggnaden vid Arsenalsgatan från 1900-talets första år. Det är också från denna tidsperiod vi får två byggnader med lite amerikanska skyskrapeinfluenser: Skandiahuset (idag ”Brogyllenhuset” från 1910-talet) och Otterhall (1927-1929). Det första är byggt med en betongstomme men fasaden är rikt dekorerad på ett helt annat sätt än vad som är vanligt idag.

Byggår 1951-2000.

Perioden 1951-2000 domineras av 1970-talets saneringar i östra Nordstaden och i kvarteren söder om Brunnsparken. Stora Otterhällan bebyggdes med stora kolosser både på och vid randen. Byggnaderna vid Rosenlundskanalen och Rosenlundsverket uppfördes också under denna tidsperiod. På 1980-talet uppfördes bland annat byggnaden vid Kungstorgets västra sida som en galleria (innan innandömet byggdes om till Biopalatset 1995) och Hotell Radison bygges 1986.

Byggår 2001-2015.

Slutligen har vi tilläggen som har kommit de senaste 15 åren, 2001-2015. Tilläggen är lätträknade: ett, två, tre, fyra, fem. SGS har byggt studentlägenheter på Postgatan 18 år 2001 och på Kronhusgatan år 2004. År 2006 fick Pedagogen fick en ny byggnad och samtidigt kompletterades Sociala huset med en byggnad inom befintlig fastighet. Hotel Avalon uppfördes 2007 och Grant Hotell Opera år 2008. Därefter har inget mer nybyggts från grunden. Inom fastighet, som inte kommer med i kartan, har det gjorts påbyggnad med två våningar på de "inre" delarna av Femmanhuset i östra Nordstaden ca 2011. De upp mot kvartersstora byggnader som följde på saneringarna under föregående period ersattes i denna av en mer småskalig uppgradering tomt för tomt eller inom fastighet.

Antalet byggnader från olika tidsperioder

Ett annat sätt att betrakta det som finns Inom Vallgraven är att studera det antalet byggnader och den fastighetsyta vi har från olika byggnadsår.

Nuvarande antal fastigheter efter byggår i femårsintervall. Årtalet anger slutet på varje period, t.ex. vid år 2000 finns siffran för 1996-2000.

Nuvarande fastighetsyta i kvadratmeter efter byggår i femårsintervall. Årtalet anger slutet på varje period, t.ex. vid år 2000 finns siffran för 1996-2000.

Figurerna ovan visar antal byggnader och fastighetsyta efter byggår i femårsintervall. Det ska understrykas att det vi ser är endast de byggnader och fastigheter som finns kvar idag. Det framgår inte hur mycket som byggdes under respektive femårsperiod eftersom många äldre byggnader är nerbrända eller rivna och ersatta av nya med ett senare byggår.

Det finns 24 fastigheter från tiden fram till år 1800 som upptar ca 8 % av fastighetsytan inom Vallgraven.

Från 1800-talet har vi byggnader från framförallt de två 15-års perioderna 1801-1815 och 1846-1860. Den tidigare perioden sammanfaller med uppbyggnaden efter branden 1802. Femårsperioden 1801-1805 är den femårsperiod från vilken vi har flest fastigheter (38 fastigheter och 8 % av fastighetsytan). Från 1801-1815 finns inte mindre än totalt 70 byggnader som motsvarar 13 % av fastighetsytan. Nästa period som bidrar med ett betydande bestånd är 1846-1860 då vallarna revs och det började byggas utanför Larmgatorna (39 fastigheter och drygt 8 % av fastighetsytan). Därefter har vi kvar drygt en fastighet per år i genomsnitt för att antalet åter ska öka runt sekelskiftet. Från år 1896-1915 har vi 56 fastigheter och en tiondel av fastighetsytan.

Därefter är det lite färre fastigheter från tiden runt 1920 för att åter igen blir lite fler år 1926-1940 (28 fastigheter och en tjugondel av fastighetsytan). Intressant är att det finns väldigt få byggnader från just efter krigsslutet trots ett kraftigt bostadsbyggande under denna period. Det beror troligen på att produktionen koncentrerades till perifera områdena som Guldheden, Kortedala och på Hisingen.

Sedan har vi de stora saneringarna som under de 15 åren 1966-1980 som med bara 34 nya fastigheter ger hela 30 % av fastighetsytan inom Vallgraven. Förvånande är att det byggdes en hel del mellan 1981 och 1990, så byggandet Inom Vallgraven dog inte med miljonprogrammets slut. Nedgången sammanfaller däremot med att riksintresseskrivningarna från 1987 som börjar verka en bit in på 1990-talet. Det var också i början på 1990-talet som subventionerna för bostadsbyggandet togs bort.

Det finns två 5-årsperioder under vilket noll byggnader och noll kvadratmeter i nya byggnader har tillförts och det är åren 1996-2000 och 2011-2015. Överhuvudtaget har det byggts förhållandevis lite de senaste 20 åren. Sedan Grand Hotell Opera byggdes för 7 år sedan har inget nybyggts Inom Vallgraven. Det finns fler kvadratmeter kvar av det som byggts under de flesta perioder jämfört vad som byggts de senaste 20 åren (fem byggnader och 1 % av fastighetsytan).

Ett dynamiskt Inom Vallgraven i tillfällig stagnation?

Återgår till ursprungsbilden.

Det som framträtt är en mycket dynamisk stadsdel i ständig förändring. I alla tider har byggnader rivits, områden brunnit eller sanerats och nya byggnader har uppförts för att anpassa staden efter de behov som finns för stunden.

Möjligen kan man skönja en stagnation under de senaste 20 åren. Om det finns något klart orsakssamband mellan det låga byggande och riksintresset från 1987 och slopade subventioner för bostadsbyggande i början av 1990-talet är öppet för analys och diskussion. En annan möjlighet är att med de stora saneringarna och 30 % relativ nybyggd fastighetsyta inom Vallgraven så fanns/finns inte det stora behovet av fler uppgraderingar. Riksintresset verkar dock helt klart på ett indirekt sätt genom att det i princip inte tillåter att mer golvyta skapas genom att låta byggnader gå på höjden. När inte den möjligheten finns att möta behoven återstår i princip bara förvaltning och ombyggnad inom befintlig ram samtidigt som det blir fastighetspriserna som trycks uppåt. Att Skeppsbron har dragits i långbänk och att brända tomten fastnat i limbo spelar förstås in.

I skenet av att den dynamiska traditionen med ett ständigt nybyggande Inom Vallgraven tycks ha avklingat under de senaste 20 åren så blir det än viktigare att Skeppsbron kommer igång så fort som möjligt.