Yimby och Johannes Hulter svarar Caldenby i Arkitektur

I tidningen Arkitektur skrev Claes Caldenby ett "reportage" med rubriken "Göteborg rullar ut rutnät" vilken kom att diskuteras flitigt i en tråd i Facebookgruppen. Artikeln handlade mycket om Yimby Göteborg och innehöll en intervju med grundaren och fd samordnaren Johannes Hulter (S) som nu är vice ordförande i byggnadsnämnden. Yimby Göteborg och Johannes Hulter har nu skrivit repliker på Cladenbys text.

Caldenbys alster gick under kategorin "reportage" men det var så tendentiöst att vi såg den som en debattartikel som måste besvaras. Som exempel använde Caldenby begrepp som "förtätningsfundamentalism" och kallade Yimby för "glada amatörer". Lyckligtvis gjorde Dan Hallmar på Arkitekturs redaktion samma bedömning så replikerna blev publicerad i tidskriften. Vår replik och Johannes Hulters som vi fått tillåtelse att återpublicera följer. Meningen i kursivt i vår replik redigerades bort av någon anledning och finns inte med i Tidskriften Arkitektur

Yimby Göteborg

Vi noterade till vår glädje att Claes Caldenby ägnade en stor del av sitt reportage i Arkitektur 3/15 till att lyfta fram nätverket Yimby Göteborg. Det är hedrande att nestorn inom svensk arkitekturhistoria ser vår plats i stadsbyggnadsdebatten.

Yimby är ett medborgarinitiativ med över 5000 mer eller mindre löst anknutna personer. På vår blogg och i vår facebookgrupp pågår en vital debatt om staden Göteborg. Det som förenar oss är ståndpunkten att en tät och funktionsblandad stad ger de bästa förutsättningarna för ett levande och hållbart stadsliv.

Göteborg är idag en mycket gles stad med ett stort behov av förtätning för att komma tillrätta med bilberoende och bostadsbrist. Fortsatt stadsutglesning är ohållbart. Caldenby kallar detta ”förtätningsfundamentalism” men vi är på intet sätt ensamma om denna insikt som delas av bl.a. UN-Habitat och Göteborgs översiktsplan.

Caldenby utnämner oss även till ”glada amatörer”, vilket är korrekt. Stadsutveckling är ett så komplext område att ingen yrkeskår ensam täcker all nödvändig kunskap. Här finns Yimbys styrka. Vi samlar ingenjörer, ekonomer, aktivister, politiker, antikvarier, bullerexperter, fastighetsägare, trafikplanerare, konstnärer, kommunala tjänstemän, privata affärsidkare och medborgare med lokalkännedom – samt många arkitekter som har insett att om vi skall bygga en bra stad måste vi göra det tillsammans med andra, inte som en isolerad yrkeskår.

Vi välkomnar alla att delta i samtalet. Även Claes Caldenby.

Samordnargruppen i Yimby Göteborg:

Olof Antonson, Pedagog
Jesper Hallén, Grafisk designer
Patrik Höstmad, Programansvarig för civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik vid Chalmers
Alvar Palm, Doktorand i miljöekonomi
Patrik Sjöberg, Civilingenjör och kulturgeograf
Annette Vejen Tellevi, Arkitekt Stads- och Byggnadsvård

Johannes Hulter

I förra numret av Arkitektur gick Claes Caldenby till storms mot det han kallar ”fundamentalistisk” förtätning i Göteborg. Texten är intressant. Inte så mycket för det den säger i sig självt. Men för vad den säger om sig själv. I likhet med Caldenbys tidigare alster i genren är den outtalade utgångspunkten att det naturliga tillståndet för en stad är stasis. Man bör helst undvika att lägga till eller förändra något om det inte finns mycket goda skäl för det.

Och det ställs höga krav för att passera Caldenbys nålsöga. Det får inte vara för vräkigt, för högt, för tätt, för kommersiellt, för dyrt, för billigt eller på något annat sätt misshaga hans subjektiva smak. För då är det opassande och ”fundamentalistiskt”.

Min ingång är annorlunda. För mig är stadens själ just förändring. I Göteborgs fall är detta särskilt tydligt. Staden har ju hela tiden formats och omformats radikalt. När man rullade ut ny kvartersstad över ängar och landerier för 100 år sedan transformerade man befintliga miljöer fullständigt. Det kom att bli de mest omtyckta områden vi har. Både jag och Caldenby bor i stadsdelar som byggdes då.

För 50 år sedan fick staden återigen en helt ny struktur, som lämnat oss med många utmaningar i form av segregation och massbilism. I dag bygger vi inåt och förändrar staden igen. För att skapa bättre livsmiljöer. Det är förändring som är default. Det viktiga är inte om utan hur vi förändrar. Skapar vi en mer jämlik och hållbar stad eller förvärrar vi problemen? För att svara på det behöver vi mer empirisk analys, som space syntax (jo, jag gillar det), och färre grumliga dogmer, som att man måste ”respektera kontexten”.

Visst ska vi bevara vissa exceptionella byggnader och miljöer för eftervärlden och vi ska ta tillvara på kvaliteterna i äldre bebyggelse. Men staden som helhet är inte någon enskild arkitekturhistorikers personliga skulpturpark. Den är en socioekonomisk användargemenskap och ska vara ett smidigt redskap för livet. Det ständigt föränderliga mänskliga livet.

Johannes Hulter (S) Vice ordförande i byggnadsnämnden i Göteborg