Utskrift från gbg2.yimby.se
....

Hitta hem: Ett fall 2

 

Etta på 10kvm i Vasastan, Stockholm. Såldes för 1.625.000 kr för ett år sedan.

I det tredje kapitlet i Hitta hem, som fått titeln ”Vem betalar?”, diskuterar Ola Andersson hur hushållen själva betalar för den allt mer överhettade bostadsmarknaden. Men inte med egna pengar, utan genom lånat kapital. Hushållens allt högre belåningsgrad har oroat många bedömare, bland annat Riksbanken. I december 2013 snittade svenska hushålls skulder på 170 procent av deras disponibla inkomst. Problemet är framförallt knutet till storstäderna. 2007 stod Stockholms län för 30 procent av de svenska hushållens skulder. Bland yngre stockholmare ligger skuldsättningen i bolån på fyra gånger årsinkomsten. Anledningen till att det fortfarande inte kommit någon krasch på bostadsmarknaden är att det fortfarande är brist på bostäder.

I en svältande stad är det tillgången på pengar som avgör priset på bröd. I Stockholm stiger därför bostadsrättspriserna så högt som våra möjligheter att låna pengar tillåter. I början av 2010 införde bankerna hårdare krav på låntagarna och i oktober det året införde finansinspektionen ett lånetak på åttiofem procent av bostadens värde. Bostadspriserna stabiliserades genast. Men så snart räntan sjunker eller det blir lättare att låna ökar bostadspriserna i motsvarande grad.

Andersson gör tankeexperimentet att vi istället för att låna till bostadsköp hade använt kapitalet till att bygga nya hus åt oss själva. De befintliga bostäderna hade funnits kvar men dessutom hade det tillkommit nya. Hade stockholmarna använt sina pengar till att bygga nya bostäder, istället för att köpa gamla, hade det inte funnits någon bostadsbrist.

Det fjärde kapitlet, "Vilka tjänar på bostadsbristen?", handlar som titeln avslöjar om att "follow the money". Vilka är det egentligen som vinner på att det råder bostadsbrist? Andersson lyfter fram några nyckelaktörer:

1. Mäklarna. Att de tjänar på bostadsbristen är förstås uppenbart.



2. De stora bostadsproducenterna. De fyra stora byggföretag som dominerar svensk byggsektor (NCC, Peab, Skanska och JM) har inget intresse av att bygga bort bostadsbristen. Deras lobbying handlar främst om att skapa ekonomiska fördelar för sig själva. Till exempel enklare byggregler och satsningar på att sänka produktionskostnaderna. Enligt Andersson göra sådana förändringar föga för att lösa bostadsbristen, utan syftar främst till att underlätta för byggoligopolet. Ett annat exempel är kraven på att snabba upp planprocessen. Enligt Andersson är inte problemet att planprocessen är för långsam, utan att den tar för små bitar i taget, enstaka hus eller kvarter i detaljplan. Det som behövs är istället stadsplaner, som tar stora, långsiktiga grepp om planläggningen. Just behovet av övergripande stadsplaner är som bekant något som Yimby lyft fram många gånger under åren, bl.a. i Lindhagenplanen 2.0.



Lindhagenplanen 2.0

3. Bankerna. Hushållens skuldsättning är en stor vinstaffär för bankerna och de har ett påtagligt intresse av att undvika sjunkande bostadspriser (och en eventuell krasch). Sveriges ekonomi är starkt beroende av bostadsmarknaden, vilket gör finansministern till en central aktör i sammanhanget. Andersson säger till och med att de stora bankernas och finansministerns intresse för höga bostadspriser kan vara den viktigaste förklaringen till bostadskrisen.



4. Fastighetsägarna. Andersson skiljer på två typer av fastighetsägare, de som bor i sin egen fastighet och de som hyr ut till andra. Båda vinner på höga bostadspriser, men det är framförallt den senare kategorin som har mycket att tjäna på bostadsbristen. Det stora hindret för deras vinster är dock hyreslagstiftningen, som begränsar hur höga hyror som får tas ut. Därför kämpar fastighetsägarna hårt för att det ska införas marknadshyror. Marknadshyror skulle enligt Andersson riskera att skapa en social katastrof, där stora delar av befolkningen skulle förlora sina bostäder. Därför behöver man vara väldigt säker på att marknadshyror skulle leda till ett kraftigt ökat bostadsbyggande för att våga genomföra en sådan reform.

Andersson hävdar dock att det inte finns något som tyder på att friare hyressättning skulle leda till att bostadsbristen byggdes bort. Han jämför med bostadsrättsmarknaden där det råder fri prissättning men där nyproduktionen trots detta är låg. Andersson menar också att fri prissättning sannolikt påverkar bostadsrättsproduktionen mer än hyresrättsproduktionen, eftersom de olika upplåtelseformerna skiljer sig åt vad gäller underliggande ekonomiska drivkrafter. Om bostadsrättsproduktion liknar varutillverkning för försäljning så är hyresrättsproduktionen mer att likna vid kapitalförvaltning. Hyresrättsproduktion är mer långsiktig och passar färre aktörer.

Andersson konstaterar att det vore bra om bostadsmarknaden verkligen fungerade som en marknad, men att det samtidigt är uppenbart att den inte gör det och att den inte kan göra det. Både på grund av oligopolet inom byggsektorn men också på grund av att bostäder, till skillnad från de flesta andra varor, inte är flyttbara.

Byggandets viktigaste råvara är varken trä, stål eller betong. Den viktigaste råvaran är marken. Att höjda hyror inte kan lösa bostadsbristen beror inte på bristande tillgång på villiga byggherrar. Det är något annat som saknas, något som är lika viktigt för byggenskapen som villiga byggherrar. Det som saknas är mark att bygga på.

Det spelar ingen roll hur vi stimulerar byggandet: Marknadslösningar eller subventioner, morot eller piska, hot eller löften. Finns det inte mark att bygga på blir ändå ingenting byggt. Detta är den centrala frågan vi måste lösa. Inte vad som skall byggas, inte vem som skall bygga, utan var vi skall bygga.



Läs alla delar i studiecirkeln om Hitta hem
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Malmö, Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Martin Ekdahl (4 September 2014 10:02):
Trots att jag håller med om grundproblematiken drar jag nog inte helt samma slutsatser som Andersson. Bland annat har jag svårt att se att avreglering inte skulle ligga i bostadsbyggandets intresse. Han har ju helt rätt i att det skulle bli fler bostäder om folk byggde istället för att köpa. Men för att det skall bli fler bostäder tror jag att det måste bli lättare och lönsammare att bygga. Som sagt: Follow the money.
 0
Jens Ekengren (4 September 2014 11:22):
Jag tror det framförallt behöver bli lättare (utan att det blir sämre*) för att det ska bli aktuellt att bostadsbristen byggs bort. Som det är nu (om jag förstått rätt) så blir planeringen innan bygget det som är den stora risken - det är där som mindre byggherrar slås ut, och bara oligopolet har en praktisk möjlighet eftersom man kan ha många olika planer igång samtidigt.

* med sämre menar jag stadsmässigt sämre, vilket vi nog skulle få om vi släpper byggandet helt fritt utan ramar; men ramarna behöver reglera rätt saker: minsta täthet istället för högsta höjd, minsta mängd publika lokaler istället för minsta mängd parkeringsplatser etc.
 0
Jan Wiklund (4 September 2014 12:35):
Skuldsättning för att köpa bostäder som redan finns tycks vara ett universellt fenomen som inte har så mycket med Sverige att göra. I t.ex. England går det med rasande fart.

Fenomenet har av den engelska finansmannen Adair Turner döpts till "asset play", se http://www.
dagensarena.se/opinion/spelet-som-knacker-ekonomin/ och http:​/​/​harr123et.​files.​wordpress.​com/​20​10​/​0​7/​futureoff.​.​ Han lägger skulden hos finansialiseringen av ekonomin i hela västvärlden, dvs att det allt mindre handlar om att tjäna pengar på att producera och allt mer handlar om att tjäna pengar på pengar.

Vilket betyder att lösningen på problemet inte i första hand ligger inom bostadssektorn utan i den generella ekonomiska politiken. Det måste bli mer lönsamt att producera och mindre lönsamt att ägna sig åt finansoperationer.

Hittills har inga såna skiften ägt rum utan stora politiska mobiliseringar och stora offentliga investeringar.
 0
Gunnar Einarsson (4 September 2014 15:06):
Som sagt, bolånekarusellen i västeuropeiska länder är väl antagligen kopplat till det politiska behovet av att i det postindustriella samhället låtsas som att vi har en växande ekonomi.

Martin Ekdal, Ola Andersson påstår också att de rena byggkostnaderna är relativt blygsamma och redan frikopplade från bostadspriserna, som istället beror på bristsituation och upplåningsmöjligheter. Förbättrad lönsamhet under nuvarande system, exempelvis genom marknadshyror, skulle alltså inte göra mycket för att lösa bostadsfrågan utan bara bli en liten bonus som försvinner ner i byggoligarkins fickor. Jag känner på mig att detta är riktigt.

Själv skulle jag istället för planprocess förstås föreslå ett stadsplanebyggande som skulle göra bygglov till en smidig historia och släppa in en mängd små aktörer. (Uppmuntrande att Andersson är helt överens med den dominerande hållningen på Yimby i den frågan.) Tomter i ett kvarter behöver exempelvis inte vara större än ca 18 X 30 m och dessutom bör gårdshus tillåtas beronde på den kvartersinterna tomtkonfigurationen. Kombinerat med detta föreslår jag ett stopp för byggandet av nya bostadsrätter. Om marknaden tvingas att långsiktigt investera i förvaltningen av hyreshus istället för produktionen av bostadsrätter för avsalu (där byggbolagen omedelbart får tillbaka lånekapital plus vinst och lånen istället lämpas över på de boende) så kommer den att göra så.

Det är också intressant hur Andersson tar upp kvalitetsfrågan. I ett hyreshusbyggande, som är en långsiktig investering, blir det betydelsefullt att bygga bra och attraktivt från början, eftersom detta har betydelse för inkomster från de boende samt förvaltningsutgifter. Borättsbyggandet däremot skapar incitament för slit och släng, låg hållbarhet, enstegstätade fasader m.m., eftersom byggbolagen gör sin exit med försäljningen och det ändå blir bostadsrättsföreningen som får ta smällen.
 0
Jan Wiklund (4 September 2014 15:54):
Gunnar: Att avskaffad hyresreglering bara skulle bli en oförtjänad premie för fastighetsägarna bekräftades också av en representant för byggindustrin på ett mingel hos Jerker Söderlind i går. Det fanns inte ens med på hans lista över önskvärda reformer i syfte att öka byggandet.

Däremot var det lite depressivt att inte heller Yimbys och Anderssons förslag om enklare stadsplanering fanns med. Han kunde sträcka sig så långt som till "fler handläggare på stadsbyggnadskontoret". Kanske hade det att göra med att han representerade en av de största aktörerna, som kanske inte har så stort intresse av att släppa in fler.
 0
Martin Kolk (4 September 2014 17:52):
Lite underlig makroekonomi av Ola. De lånade pengarna som man köpte en bostad för försvinner ju inte ur ekonomin. En välfungerande kapitalmarknad måste ju rimligtvis gynna investeringar som byggande.

Bättre att söka lösningen i hur detaljplaner skapar en artificiell brist på byggbar mark. Detta handlar ju inte i huvudsak om att det är krångligt/långsamt att bygga (även om det bidrar), utan att det är brist på mark som man får bygga på. Att p-normer, etc, driver upp priser bostäder genom detaljplaner hjälper ju inte heller.
 0
Jan Wiklund (4 September 2014 20:39):
Martin: Vi är alla djupt skuldsatta till finansbranschen. Jag har inga färska siffror, men strax före finanskrisen var vi skyldiga den ungefär 250 triljoner USD, enligt Gabriel Palma, http:​/​/​rrojasdatabank.​info/​Transcriptpalmatoxic0​9.​pdf.​ Och sen dess har staterna gjort sitt bästa för att göra bankerna skadeslösa för fordringar som visade sig vara oindrivbara. Så vi är säkert uppe där igen.

Om dessa resurser hittade sin väg tillbaka till produktion igen skulle inte stor skada vara skedd - men detta sker inte enligt Turner, se källa ovan. Det blir bara en steril rundgång. Vi får betala alltmer för samma sak. S.k. "asset inflation" - vet inte vad det heter på svenska.

Men naturligtvis har du rätt i att bristen på stadsplanerad mark hindrar byggprojekt. Och i och med att byggprojekt hindras tvingas folk bjuda över varandra och driver upp priserna. Så allt hänger ihop.

För övrigt är det en bisarr sanning att när man lyckas hitta mark att bygga på så konspirerar alla för att hålla ner byggandet där, genom att bygga så glest man törs. På Jerkerminglet i går ställde jag en fråga till det församlade byggetablissemanget om varför man gör så - och tystnaden blev öronbedövande. Tills nån ställde en annan fråga och diskussionen kom igång igen. Det är tydligen ytterst pinsamt.

Låt oss pressa på!
 0
ekonomix (5 September 2014 01:11):
Asset inflation = tillgångsinflation

Men tillgångsinflationen är den egentliga inflationen, dvs innan några 1900-tals retoriker på vänsterkanten kom på att istället kalla konsumentprisökningarna för inflationen för att på så vis dölja hur eländigt det var. Idag tillämpat av hela det politiska spektrat.

Ja, det blir en steril rundgång, ja till och med vinst eftersom staten tvingar in pengar till rundgången genom att tvinga vissa aktörer som pensionsfonder att låna ut till de av staten satta underräntorna.

Lösningen är förstås ett återinförande av tillgångskopplade valutor och marknadsräntor, då hamnar pengarna i produktionen istället. Men det är ju politiskt jobbigt, inte minst eftersom det blir så tydligt att det egentligen är lönerna som faller, inte bostadspriserna som stiger.

Enkel kontroll, hur rör sig andra tillgångar, som olja guld osv?

-Jo, de "stiger" snarare ännu snabbare. Dvs egentligen är det valutorna och med dem västlönerna som faller.

Sedan kan man fråga sig vilken betydelse det har. Men det är oavsett bra att känna till att det faktiskt är den disponibla inkomsten som egentligen rör sig nedåt, när man kontaterar att lånen ökar i förhållande till den disponibla inkomsten.

En första fråga bör dock bli om det verkligen är bra att man uteslutande hjälper äldre låntagare genom att inflationsavskriva deras lån (räknat i tillgångsinflation), eller om belastningen på grund av de sänkta disponibelinkomsterna kunde fördelas mer jämnt.

En höjd nominell ränta skulle tex avlasta pensionsfonderna, så att de sociala avgifterna kunde sänkas, vilket i sin tur skulle ge möjlighet till högre reala disponibelinkomster för alla, om än möjligen nominellt sänkta. (politiskt jobbigt igen...)
 0
Michael (5 September 2014 08:41):
Jag brukar hålla med Ola Andersson om mycket, men just i fråga om detta med "follow the money" tycker jag han missat en hel del. Flera saker har redan påpekats i andra kommentarer, men jag kan addera:
- Tjänar verkligen mäklarna på ett dåligt utbud av bostäder? De borde väl snarare tjäna på ett ökat flyttande, vilket knappast är något som det svenska systemet gynnat.
- Marknadshyror har uppenbarligen inte skapat någon social katastrof i en del andra städer, så varför skulle just det redan svårt segregerade Stockholm bli värre? Jag inser förstås att det skulle orsaka svårigheter för många om det infördes över en natt, men om det skedde över längre tid känner jag mig inte lika övertygad.
- Men framför allt missar han också att ta upp den grupp som tjänar kanske allra mest på nuvarande system, nämligen de som redan gjort bostadskarriär i systemet. Den som sitter på en bostadsrätt i centrala Stockholm idag har knappast ett ekonomiskt intresse av att öka byggandet utan snarare tvärtom. En del hävdar att det handlar om låsta pengar, men dock innebär de en säkerhet för banklån som man annars inte skulle ha. De är alltså en buffert mot vilken jag exempelvis kan finansiera ett pensionärsliv med mer pengar. Hur många vill riskera det?
 0
Jan Wiklund (5 September 2014 12:26):
Michael: Marknadshyror är inget problem i en stad som inte växer. Där är ju tillgång och efterfrågan redan ungefär samma sak.

Men redan runt 1900 konstaterade man i alla växande storstäder i Västeuropa att det inte fungerade, att resultatet bara blev att fastighetsägare tjänade pengar men att inget byggdes. Man tjänade helt enkelt mer på att höja hyran än på att bygga nytt.

Orsaken var, som Andersson säger, att marken är en monopoliserad resurs. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man häller på, marken blir inte större för det.

Det var därför man organiserade kommunala bostadsbolag nästan överallt, med uppgift att bygga så mycket de kunde utan att bry sig om vinst. På så sätt ville man öka utbudet i nivå med efterfrågan.

Sen föll det systemet i vanrykte på 70-talet då "så mycket de kunde" kom att betyda "strunta i kvaliteten". Sen dess har vi inte kommit på något annat som fungerar.

Man kan märka att på Jerkerminglet i onsdags var det ingen byggföretagsföreträdare som tyckte att marknadshyror var särskilt angeläget om syftet var att öka byggandet. De hade massor av andra önskemål, inklusive nya miljonprogram, men inte marknadshyror. De skulle uteslutande gå som en oförtjänad bonus till fastighetsägarna.
 0
Jan Wiklund (5 September 2014 12:31):
Ekonomix: sen är det ju också så att ju högre räntan är desto mindre investeras det. Kanske inte så bra om det är nyinvesteringar vi vill ha...
 0
Ekonomix (5 September 2014 17:00):
Nja, Keynes skulle nog påstå det, men riktigt så enkelt är det inte.

I ett system med politiserad ränta, som det vi lever i, blir själva lånet det viktiga för vinsten. Det gör faltiskt att investetingar trängs undan till förmån för placeringar.

Trodde nästan att det var det du var ute efter ovan.
 0
Martin Kolk (5 September 2014 17:26):
Marknadshyror skulle bara marginellt påverka nybyggnaden.

Men det skulle absolut leda till ett mer effektivt användande av det befintliga beståndet, och på så sätt avhjälpa bostadsbrisen. Det kan man ju andra sidan se som en annan sida av att kasta folk ut från sina hem eftersom kostnaderna ökar, så det är ju en värderingsfråga (man kan ju notera att anses vara en mänsklig rättighet att bo livet ut i en 10 miljoners villa dock).

En långsam utveckling mot marknadshyror är nog rätt väg att gå, även om den nog bör kombineras med hårdare fastighetsbeskattning av befintliga bostäder. Det man absolut ska undvika är ett tvådelat system (som nu har uppstått när det är fri hyressättning på andrahandsbostäder). Det rör sig enbart om cynisk plundring av outsiders i systemet.
 0
Alexander Åkerman (6 September 2014 21:26):
@Martin Kolk. Bra poäng där. Om marknadshyrornas funktion är att skapa omflyttning borde ju fastighetsskatten också vara en del av detta. Annars går ju vinsten enbart till befintliga fastighetsägare...
 0
Marknadshyror På Nybyggda Hyresrätter? (7 September 2014 07:54):
Kunde man inte införa marknadshyror på nybyggda hyresrätter som gäller 2-4 år efter byggnaden är inflyttningsklar och behålla hyresreglering på resten?
Detta skulle stimulera byggnation av fler hyresrätter och färre bostadsrätter. Nuvarande läge gör att fastighetsägarna ej bygger hyresrätter p.g. av att det inte går att få ut hyror som täcker kostnaderna.
 0
Alexander Åkerman (7 September 2014 10:45):
@Jan Wiklund: Intressant skillnad mellan växande städer och städer utan befolkningstillväxt. Hur unik är situationen med stark urbannisering i t.ex Stockholm om man kollar runt i Västeuropa?

En annan aspekt som kanske inte nämns är kommunernas roll. Försäljningen av mark används främst som inkomstkälla snarare än bostadspolitiskt verktyg. Att endast sälja ut lite mark i taget ger störst inkomster och garanterar välbetalda invånare. Höga markpriser och minimala satsningar på ny infrastruktur som gator tycks ha blivit kommunalpolitisk norm...
 0
Mats O. (7 September 2014 12:57):
Problemen är snarast att vi betalar för lite för vårt boende. Kostnaderna skjuts istället på framtiden. Någon annan ska betala förutsätts det.

Miljonprogramsområdena med sina hyreshus har debatterats flitigt, med dom eventuella hyreschocker som väntar. Ett annat problem som det inte talas lika ofta om är bostadsrättsföreningarna. I sin iver att ha höga priser på lägenheterna så vill eller vågar inte styrelserna i brf höja avgifterna för att därigenom amortera av mera på lånen.

Allmänt måste man utgå från att ett hus förslits på 60 år. Det vill säga gör man inget underhåll på ett hus från det att det är färdigbyggt år 0 till 60 år framåt, så är det i stort sett billigare att riva huset och bygga nytt när den tiden kommer. Hur många bostadsrättsföreningar har betalat av sina lån på 60 år? Inte många, problemen skjuts på framtiden, någon annan ska betala och ingen vill sitta med svartepetter när kortspelet är slut.
 0
Alexander Åkerman (7 September 2014 17:53):
@Jan Wiklund: Intressant skillnad mellan växande städer och städer utan befolkningstillväxt. Hur unik är situationen med stark urbannisering i t.ex Stockholm om man kollar runt i Västeuropa?

En annan aspekt som kanske inte nämns är kommunernas roll. Försäljningen av mark används främst som inkomstkälla snarare än bostadspolitiskt verktyg. Att endast sälja ut lite mark i taget ger störst inkomster och garanterar välbetalda invånare. Höga markpriser och minimala satsningar på ny infrastruktur som gator tycks ha blivit kommunalpolitisk norm...
 0
Jan Wiklund (8 September 2014 16:32):
Alexander: På Jerkerminglet förra veckan ursäktade sig kommunföreträdarna för det där med inkomstkälla på så vis att de kände ett ansvar mot skattebetalarna. De kunde inte ta in mindre än det möjliga, ansåg de. Att de hade ett ansvar i första hand mot medborgarna, inte skattebetalarna, gick utanför deras horisont. Det är väl ett resultat av det generella förtingligandet av tillvaron. Se t.ex. https:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​feature=​player_​embedded&.​.​ - eller läs texten på http:​/​/​www.​monbiot.​com/​20​14/​0​7/​24/​the-​pricing-​of-​every.​.​
 0
Alexander Åkerman (8 September 2014 18:07):
Det är förstås totalt nonsens... Som monopolist är det ju de som har möjlighet att sätta priserna genom att reglera utbudet. Priserna ökar med lägre utbud och minskar med större. Eftersom markvärden bestäms av lägets centralitet så skulle ett ökat utbud av mark inte påverka t.ex dagens priser vid markförsäljning i mer centrala lägen som Djurgårdsstaden, Hagastaden, Liljeholmen, Söderstaden...

Man kan därmed se till både medborgarnas intresse och skattebetalarnas...
 0
Jan Wiklund (9 September 2014 09:45):
Det är alltid i monopolistens (privata) intresse att minska utbudet, det hörde till det första jag fick lära mig i nationalekonomin (googla på "monopoly pricing" för exempel). Och det är väl vad kommunpolitikerna gör, skyllandes på aktieägarna.

Som Bengt Göransson brukar säga: politikerna nuförtiden tänker inte på medborgarna, de tänker på butiken.
 0
Sven R (9 September 2014 15:43):
Jan W, det luktar Serafen lång väg om din idé att sälja ut en gemensam tillgång till underpris. Naivt.
 0
Jan Wiklund (9 September 2014 15:57):
Det beror väl på om det gagnar medborgarna eller ej. Om man säljer mark till monopolpris blir det inget byggt, alternativ att det blir byggt "på billig mark" som det kallas, dvs mark långt ut som subventioneras med dyr infrastruktur. Det kostar också. Och staden blir sämre.

Det finns inget automatiskt samband mellan pris och kostnad. Eller mellan pris och tillgång. Eller mellan pris och välbefinnande. Om internetutvecklarna hade tagit betalt vad marknaden tålde hade vi inte kunnat utveckla yimby.se. Och om det offentliga hade tagit monopolpris på telenätet hade vi förmodligen inte haft telefoner förrän kanske i min barndom på 60-talet.

Jag håller med dig att det finns en risk för oförtjänta pengar hos byggbolagen om de fortsätter att vara en handfull stycken. Men det finns det ändå. Enda effektiva sättet att kontra detta är att göra det lätt att bygga, så att man uppmuntrar konkurrens.
 0
Alexander Åkerman (9 September 2014 18:25):
Problemet är det låga utbudet byggklar mark, inte att det säljs enligt principen utbud/efterfrågan. Om mer mark skulle innebära underpris, kan ju dagens prissättning beskyllas för samma sak - sälj mindre och priserna håller sig ännu lite högre!

Även om staden är monopolist på ny mark blir konsekvensen av att öka utbudet inte nödvändigtvis att priserna går ner i betydande grad - då markvärdet snarare styrs av läget samt befintligt fastighetsbestånd - företagens och invånarnas betalningsvilja för lokaler...
 0
Martin Kolk (9 September 2014 20:21):
Håller med Alexander, problemet är inte hur staden prissätter mark, utan att de genom ett planmonopol ser till att det finns så lite mark att tillgå (och som dessutom påverkas av diverse restriktioner som p-tal). Om staden erbjöd mer mark så skulle ju dessutom priset de kan ta ut minska, eftersom utbudet helt enkelt ökar.
 0
Jan Wiklund (9 September 2014 21:07):
Självfallet har jag absolut inget emot att det är större utbud på mark. Men så länge kommunen tillämpar privat vinstmaximering hjälper det inte - eller är omöjligt. Det är ju kommunen som bestämmer hur mycket mark som ska bjudas ut...

Allt jag begär är att kommunen ska sluta med sin vinstmaximering - sluta tänka på affären - och istället tänka på medborgarna.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6740 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Jane blir opera
I dag 10:32 av Jay Powderpull
Högbana i Göteborg?
2 Juni 20:05 av Hans Jörgensen
Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S