Tokyo i bilder (del 1)

Under slutet av sommaren —  som visade sig vara den varmaste och kvavaste på 140 år — hade jag möjlighet att spendera drygt tre veckor i detta megalopolis med omkring 36 miljoner invånare. Innan resan hade jag passat på att införskaffa en ny kamera. Denna tog jag tusentals foton med (bokstavligt talat), men bilderna som sållats ut till denna serie inlägg är även uppblandade med diverse mobilkameror och low-fi-utrustning.

Jag har varit i några andra asiatiska storstäder tidigare, bland annat Bangkok och Singapore — och de har sina egenheter — men Tokyo är nog på många sätt så nära en annan planet man kan komma. Att göra sig förstådd är i princip att glömma. Det är knappt ens så att de som arbetar med turistinformation på tågstationer eller flygplatser kan uttrycka sig begripligt på engelska. Samtidigt kan man komma ganska långt med kroppsspråk och ett leende. Men man hamnar även helt fel emellanåt ...

Fast det vill jag nog påstå är en del av charmen, att man är tvungen att släppa kontrollen; det får ofta bli som det blir. Det går inte att ha översikt, och inte ens de som bor där verkar ha det. De flesta ser ut att helt förlita sig till gps-funktionen i sina smartphones, särskilt om de till äventyrs lämnar sin egen stadsdel.


Efter att ha stigit av tåget från Narita Airport kände jag mig mer än lovligt borttappad i centralstationens myllrande katakomber ...



Initial maximal förvirring (klicka för större bild)



Förarlöst tåg (klicka för större bild)

Jag insåg ganska omgående att förståelsen av kollektivtrafiksystemet är fullständigt avgörande för att överhuvudtaget kunna skapa sig en tillnärmelsevist greppbar mental karta över staden. Vilket är lättare sagt än gjort. Men systemet fungerar verkligen som ett urverk med alla tunnelbanor, högbanor, monorails, förarlösa tåg med gummihjul etc.

Bara ringlinjen Yamanote Line, som kopplar samman Tokyos olika stadskärnor, skeppar runt omkring 3,7 miljoner människor per dag. Detta kan jämföras med att hela New Yorks tunnelbanesystem förflyttar drygt 5 miljoner fördelade på 26 linjer.




Något annat som visade sig fungera över förväntan var att ha med sig ett pappersblock där man kunde be folk att skriva när det verbala språket inte räckte till för att förklara. Vad gäller engelskakunskaper har de flesta inte övat sig särskilt mycket på att tala språket, men kan ibland göra sig förstådda i skrift.

När jag väl träffade någon som jag kunde konversera med bad jag dem att skriva ner några saker eller platser de rekommenderade att besöka, både i transkriberad bokstavsform (uttalet) och som motsvarande japanska tecken. Dessa kunde man i sin tur visa för någon annan vid ett senare tillfälle.



Två böcker jag verkligen rekommenderar om man är intresserad av japansk arkitektur och önskar att hitta byggnaderna ...



TOD's på Omotesando Dori av Toyo Ito. Ulf Meyers arkitekturguide är föredömligt strukturerad med kartor och beskrivningar. Kapitlen utgår från Tokyos indelning i olika innerstadskommuner (special wards/kus), exempelvis Shibuya-ku, Shinjuku-ku osv.

Annars fanns det ingen direkt plan. Jag ville uppleva intressanta stadsmiljöer och se några byggnader av Toyo Ito, Tadao Ando mfl. Det var ungefär så långt min planering sträckte sig. Jag kom dock aldrig till just Omotesando, den glamorösa shoppinggatan med arkitektur av yppersta klass. Men jag fick se väldigt mycket annat, och i skrivande stund är redan nya flygbiljetter bokade ...



Neonljus och skyltar lyser upp nattlivet i innerstadsdelen Shinjuku, där stora delar av Sofia Coppolas film Lost in Translation utspelar sig



Spartanska labyrintgränder någonstans i Taito-ku. Don't stray from the path!



Min vän Daniel tog det här fotot vid ett av besöken i Shibuya, en mycket populär stadsdel med intensivt gatuliv och spännande verksamheter. Notera den lille farbrorn till vänster, han är helt fantastisk (klicka för större bild)



I närheten av bryggeriet Asahis huvudkvarter vid Sumidafloden. Det 634 meter höga Sky Tree tornar upp sig över den lägre bebyggelsen i området (Klicka för större bild)





Om Sky Tree på dagen ser ut att vara konstruerat av Imperiet i Stjärnornas Krig, så för ljussättningen om kvällen närmast tankarna till Saurons öga blandat med bilen K.I.T.T. från tv-serien Knight Rider




Intressant grepp med lysande bänkar vid basen av tornet



Vy från observationsplatformen över skyskraporna i centrala staden och broarna över Sumidagawa. Längst upp till vänster kan man skymta Tokyo Tower, vilket är mer eller mindre en skamlös kopia av Eiffeltornet. Det var väldigt svårt att fotografera där uppe eftersom man nästan är tvungen att använda lång slutartid, och folk skulle prompt smyga upp bredvid och använda blixt så att ljuset reflekterades i glasrutorna. Efter omkring 30 försök blev det någorlunda (Klicka för större bild) ...

Jag skrapar på ytan här. I nästa del kommer jag att fördjupa mig lite mer i det vardagliga livet i en alldaglig mellanstadsdel, där gaffeltruckar kör omkring på bakgatorna och ikonbyggnader lyser med sin frånvaro.