Har park- och naturförvaltningen glömt bort medborgardialogen?

Det är förstås viktigt att alla ska känna sig hemma och ha rätt att utnyttja staden. Jag har dock för mig att många skateboardåkare åkte på Esperantoplatsen sent på kvällen/natten och att detta störde de boende i området väldigt mycket. Det kan du också skriva om. Kanske var det lättare att hindra skateboard-trixande just på Esperatoplatsen genom att addera träplattor istället för att försöka sätta upp tidsgränser som inte har så stor sannolikhet att slå väl ut? Synd med "Hagapoolens" försvinnande dock.

Man får väl montera dit nya metallskenor på ribborna.

Äntligen trä på stenkistorna! Att sitta på sten är vare sig mjukt eller hälsosamt. Hur tänkte arkitekten som föreslog sten?!

Hela denna fars kring Esperantoplatsen hade kunnat få sin lösning redan dag 1 om man installerat rails m.m. längre bort, mot kanalen. Majoriteten hade fått sitt, och minoriteten, det lilla antal skatare som gör allt de kan för att få plats, hade fått sin lekplats.

Jag försvarar inte PONF eller omkringliggande BRF:er, men Esperantoplatsen är inte värd all denna uppmärksamhet.

Hej Patrik! Jag är reporter på SVT Västnytt, och blev lite intresserad av ditt inlägg. Du kan väl maila mig på min mailadress som jag angav ovan?

Så Yimby har åsikten att det behövs en medborgardialog innan man kan sätta upp träribbor på parkbänkar?! Tycker Yimby borde värna lite mer om sitt eget "varumärke" än att publicera såna här inlägg.

Skateboard är ett särintresse som utövas av 1 procent av befolkningen. Som subkultur är skateboard dock inte något som går hem i stugorna och det är till stor del pga av bristande respekt bland vissa av utövarna. Jag förstår att det finns yimbyiter som brinner för skateboardåkning, men ska verkligen Yimby vara en plattform för deras intressen?

Michael, det hade varit bra om ni på SVT Västnytt intresserat er för allt bedrövligt som Älvstranden står för och allt negativt som dom, Byggnadsnämnden (politikerna), SBK (Stadsbyggnadskontoret) och Göteborgsandan för med sig för vår stad.

Om ni på SVT Västnytt inte förstår vidden av detta finns det flera här som gärna hjälper till att förklara. Dessutom finns det fantastiska trådar att läsa härinne där all den problematiken beskrivs på djupet.

Bra skrivet Patrik!

Hej

Samtidigt som det mittersta träblocket sattes upp i juni tog jag kontakt med Park- och Natur för att fråga varför detta skedde, trots att vi skejtare hade en överenskommelse att vi ska få skejta där.

I mailkonverstionen säger Lena Jakobsson på Park- och natur klart och tydligt att det inte kommer bli någon ny dialog med vi skejtare, trots överenskommelsen vi har (som för övrigt kan läsas på en skylt på Esperantoplatsen).

http:​/​/​freeesperanto.​wordpress.​com/​

Patrik Andersson: Läser man den här artikeln från ett icke-skatar-perspektiv så är den bara löjlig. Att några parkbänkar i stan förbättras med träribbor är ju bara positivt. Den huvudsakliga funktionen en parkbänk har är ju ändå att vara en sittyta och inte något man hoppar på med en skateboard.

Sedan är det här inte en fråga om att skapa den levande staden, utan en intressekonflikt där Yimby tydligen tar skatarnas parti. Finns i alla samhällen normer och regler för hur man uppför sig i olika sammanhang och i storstäder är dessa regler än mer påtagliga. Ska inte dra alla över en kam, men skatare visar ofta väldigt lite hänsyn till sin omgivning och är förmodligen av den anledningen en subkultur som inte är speciellt populär bland allmänheten. New York har exempelvis infört ganska strikta regler om hur skateboardåkare får ta sig fram i offentliga miljöer. Är inget konstigt med det eftersom det finns regler för gångtrafikanter och cyklister också.

Dessutom har en ansenlig mängd skattemedel redan gått till att bygga skateparker i Göteborg. Om skateboardåkare vill vistas på andra ställen så anser i alla fall jag att dom får anpassa sig till staden och åka i de miljöer som finns. Är inte övriga staden som ska utformas till någon skatepark.

Emmanuel E: Så jag har ungdomsförakt för att jag tycker det är ok att lägga träribb på några parkbänkar? Antar att jag också har överklassförakt eftersom jag inte tycker det är ok att spela golf i Kungsparken.

Johannes W: Dra inte alltför långdragna slutsatser. New York och London har ändå kommit ganska långt utan att ge fritt herravälde åt skatare.

Det faktum att några träribb på en parkbänk skapar sådant ramaskri bland skatare är i sig bevis på att de boende vid Esperantoplatsen haft rätt. Hade skateboardåkning inte varit så koncentrerad till just Esperantoplatsen så hade det här inte varit något problem. Liknande träribb används ju på parkbänkarna vid Landala torg, men jag har minsann inte hört några protester om detta.

Rätt till stadsrummet? Vad är det för filosofiskt pladder? Allmän plats är allmänt plats - ett område som alla kan uppehålla sig på. Därefter har vi kvartersmark som ägs av bolag, kooperation, samfällighet eller privata aktörer. Håll till denna tydliga och stringenta definition så undviker vi att diskutera något som ändå inte kan påverkas.

Att skejta på väg till jobbet eller skolan är lika urbant som att cykla eller gå. Att däremot uppehålla sig på en och samma plats, störa andra eller äventyra andras säkerhet är en företeelse som det finns fog att ifrågasätta.

Skatare är människor som alla andra. Med frihet följer skyldigheter. Tillhör man en sub-grupp får man ta hänsyn till det. Samhället ställer upp med att bygga skateparker för 10-miljoner kronor. Precis på samma sätt som att Jehovas Vittnen får stadsbidrag. Om man inte är nöjd med den uppmärksamheten kan man ju flytta till månen. Pengarna hade lika gärna kunnat gå till något annat.

"Jag är övertygad att hela staden förlorar varje gång en subgrupp körs iväg från en urban plats."

Ja, stackars dessa skatare. De offras på allmänhetens altare. Vad ska vi göra med alla andra sug-grupper? Varför inte en liten HellsAngels-gård mitt emot dagis. Gärna sexturism och fria zoner för gatuvåld. Det stärker ju mångfalden.

Jag kan inte förstå hur en hobby som skating kan utarmas och riskera försvinna om aktiviteten äger rum på en för ändamålet ändamålsenlig plats (typ skatebana).
Medborgaplatsen(!) i Stockholm har en suverän anläggning - mitt bland parkens flanörer och Södermalms alla krogbesökare. Bygg vidare på det och alla är glada och nöjda. Välj era strider. Ge upp Esperantoplatsen. Kräv istället en anläggning i närheten...där kan tävlingar och events anordnas med hundratals intresserade besökare.

Och ni tror inte vi gjort det då? Och vad får vi?

• En skatepark bakom bergakungen designad av en person som inte förstod sig på streetskate och dessutom inte ville ha input gällande det. Därav helt värdelös i street-väg.

• En ramp på kanalorget (ej streetskate).

• En minimal yta på Röda sten som knappast kan ersätta Esperanto.

Ett känt faktum är att den stora massan av dom som åker skateboard åker i dom urbana miljöerna och så kommer det alltid vara. Lika lite som jogging kommer försvinna från gatorna och in på gymet, så kommer skate endast ske i skateparker.

Det som gör mig mest ledsen är hur kommunen väljer att köra över oss trots den överenskommelse vi har. Och som fortfarande går att läsa på Esperantoplatsen.

Och personen som slog sönder kanterna då? Ska det ses som något bra, det hen gjort? Ska hen få vinna?

Jag tycker Yimby har en idé om tät kvartérstad som är väldigt bra och som jag tror tilltalar väldigt många göteborgare. Förmodligen så har jag, Patrik Andersson, Emmanuel Alfredsson, Johannes Westlund och många andra här en framtidsvision för Göteborg som någorlunda överenstämmer. Och just detta är en sak jag verkligen gillar med Yimby. Att oavsett bakgrund, intressen eller partifärg så är det många som vill se ett framtida Göteborg som har mer stad och mer stadsliv. Men det är också av den anledning jag inte tycker Yimby bör ta ställning i specifika intressekonflikter.

För de 99 procent av befolkning som inte är skatare så ter sig faktiskt den fråga ganska absurd. De flesta ser det här som en positiv förändring eftersom det är mycket bekvämare att sitta på en träbänk än direkt på sten. Så frågan är inget annat än just ett särintresse för skatare. Tar Yimby ställning i den här typen av konflikter så tar man också ställning mot en stor grupp personer som egentligen kanske delar Yimbys framtidsvision. Jag skulle tippa på att många boende vid Esperantoplatsen faktiskt är tänkbara yimbyiter, men bara är trötta på att ha skatare utanför sovrumsfönstret varje kväll.

Kan bara hålla med Daniel Bergqvist att det gäller att välja sina strider. I alla fall om Yimby har ambitionen att gå hem i stugorna.

Kan tillägga att jag bryr mig inte ett dugg om skatare vid Esperantoplatsen personligen, men reagerade på hur onyanserat det här inlägget var.

Utgångspunkten för en levande stadsmiljö är en relativt stor frihet inom lagens råmärken.

Under en demonstration invaderas några gator av trummor, fanor och megafoner med slagord. Spårvagnar kommer inte fram. En cafégäst på en uteservering kan inte koncentrera sig på sin läsning av Jean-Paul Sartres "Äcklet". Han slår ihop boken och stirrar sammanbitet upp i himlen. En kvinna med barnvagn kan inte passera gatan för alla demonstranter. Barnet skriker. Modern tröstar. På en tvärgata raglar några gaisare fram. Deras lag har råkat vinna en match. Och nu vill de primalvråla för hela världen hur mycket de älskar sitt lag. En jonglör har lagt sin väska på marken, tagit fram bollar och käglor. De flyger i luften. Det bildas en halvcirkel av folk. En stressad affärsman försöker komma förbi hopen. Han väljer att gå i det tomma utrymmet mellan jonglören och åskådarna. Secken nonchalans! Eller secken karlakarl! Vad vet jag? Sanningen ligger i betraktarens öga. Och när han passerat hopen, passerar han en kvinna som sträcker fram en pappmugg och säger "please". Och någon vill kränga honom ett exemplar av Faktum. Och i nästa korsning lugnas hans nerver av en dragspelares sköna melodi. Sedan undrar en ung flicka om han känner till Amnesty eller Greenpeace eller vad han har för mobilabonnemang. En kille med hundskräck möter en kvinna med en pudel på en trottoar. Han stirrar monstret i ögonen. Han kan inte låta bli. Och monstret försöker anfalla, men kvinnan rycker till i kopplet. Och barnvagnskvinnan som nu har lyckats korsa demonstrationståget håller på att bli påkörd av en cyklist som plingar ilsket, och lite längre bort står två skejtare och kollar på en tredje som gör coola tricks. Kyrkklockorna dånar att klockan är sex. En övergiven kvällstidning fladdrar på en parkbänk. Några duvor njuter smulorna från en baguette. En resenär stiger av flygbussen från Landvetter och drar sin väska över gatstenarna så att hjulen skramlar. Sådan är staden. Dag efter dag fylls gatorna med liv, den ena dagen inte den andra lik, varje människa både aktör och publik.

Intressanta kommentarer från Daniel Bergkvist och Anders N

Jag tycker man ska vara försiktig med att använda allt för mycket snömosspråk som "rätten till stadsrummet".
I skejtfrågan på Esperantoplatsen handlar det nog snarare om att många yimbykillar själva skejtar eller har skejtat, alternativt att detta är en grupp man gärna vill identifiera sig med eftersom den uppfattas som lite lagom cool.

Ingen på Yimby skulle anse att "rätten till stadsrummet" även inbegriper Hells Angels rätt till en motorgård i centrum, rätten för Svenskarnas Parti att ha en friggebod på Esperantoplatsen där dom kan stå och heila, rätten för en streetracingförening att stänga av vissa gator i centrum kvällstid och köra streetracing, osv osv

@Patrik Andersson: att många boende anser att individer som utövar skajting på allmän plats ska få ägna sig åt det är väl ganska givet. Det är väldigt svårt att ha ett rationellt argument mot det. Allmän plats är allmän plats....därefter gäller det att inte missbruka förtroendet. Eftersom platsen aldrig var ägnad för skejting kan man inte förvänta sig att möjligheten varar för evigt.

Varför skulle kommunens medborgardialog plötsligt fungera i en struntfråga som denna? Att köra över väljarna och visa förakt för olika demokratiska åsiktsyttringar har ju varit göteborgspolitikernas signum de senaste åren. Har inte sett yimby stödja sådana heller så varför bry sig nu.

Jag har väl egentligen ingenting emot skejtare så länge de inte är alltför störande. När jag tittade på videon och såg hur skej tingen vid Esperantoplatsen gick till blev jag dock något undrande när det gäller möjligheterna att blanda skejtare och vanligt folk där. Vad tycker skejtarna om att jag använder bänkarna till att sitta på och därmed omöjliggör deras trixande där? Bänkar är ju i första hand till för att sitta på men jag misstänker att det inte är så trevligt för vanligt folk att sitta där i och med att de då kommer att möta missnöjda skejtare.

Att vi skejtare har åkt samtidigt som vanligt folk har suttit där har aldrig varit ett problem, oavsett plats.
Man samsas om det offentliga rummet. Så som det ska vara.
Tex så har dom som dansat tango där alltid tyckt det varit kul att dela platsen med oss. Och vi med dom. Ingen har hävdat man har mer rätt än den andre att vara där.

Att skejtare skulle vara dryga och hetsiga är lika sant som att alla fotbollsfans är huliganer.

Det som många av dom negativa kommentatorerna här verkar glömma är att vi hade en överenskommelse att vi fick skejta där. Det kommunen gör nu är lite som att såga ner målen på en fotbollsplan men ändå säga att man kan spela fotboll där.

Be kommun sätta upp en 2 - 3 meter lång stålram som ni kan nyttja? Lokaliserad längre åt väster....

@Daniel Berqvist: Det är graniten som är grejen med Esperanto. Bättre material att skejta på finns knappast. Men du ska ha tack för att du i alla fall kommer med förlag. Det är mer än vad Göteborgs kommun gjort.

Personligen tycker jag att esperantoplatsen har blivit bättre sen de satte upp bänkarna. De enda som har missgynnats av det är skejtarna. För de flesta andra skulle jag gissa att det har blivit en trevligare plats.

@Johannes Westlund,
Jag jobbar i närheten av Esperantoplatsen och min uppfattning är lång ifrån densamma som din. Kring lunchtid brukar det vara ganska mycket folk och rörelse kring Esperantoplatsen och när det är fint väder är det många som väljer att äta sin lunch ute, sittandes på en av bänkarna, däribland jag själv. Möjligen har detta minskat något sen de har börjat med alla vägarbeten.

Tidigare gick vi i princip aldrig och satte oss vid Esperantoplatsen, så för oss lunchare har platsen blivit bättre.

Definition av demokrati:
Folkets deltagande i den politiska beslutsprocessen.

Diktatur:
Statens funktion är att garantera den härskande klassens herravälde

@Olof Antonsson, För min del handlar det givetvis inte om att vara för eller emot urbanitet generellt. Jag har full förståelse för att du är av en annan uppfattning än mig. Jag anser att platsen har blivit bättre och du anser att den blivit sämre. Det tråkiga är väl i så fall att en grupp känner sig överkörda. Om man tar bort bänkarna är det väl förmodligen någon annan som anser att man kör över dem.