Medborgardialog vs. politikerdialog

Partipolitikens problem

Våra politiska partier har sett en snabbt krympande bas av aktiva och medlemmar. Idag är det endast 1% av svenskarna som är aktiva i ett politiskt parti och endast 5% som är medlemmar. Det betyder givetvis inte att det politiska intresset har falnat. World Value Surveys undersökningar visar att tre av fyra av svenskarna vill diskutera samhällsfrågor och varannan vill diskutera politiska frågor. Inte minst så är all aktivitet i YIMBYs blogg, forum och facebookgrupp ett otvetydigt bevis för hur stort intresset för samhällsfrågor kan vara. 

I takt med att partiernas medlemmar har försvunnit har också en gamla klassisk kontaktyta mellan politiker och medborgare försvunnit. Dessutom tvingas de allt färre partipolitiskt aktiva bli allt mer professionaliserade och hantera en allt större kontaktyta mot sina medborgare. Som om detta inte var nog så tillkommer idag områden med ett så lågt röstdeltagande att man måste ifrågasätta hur väl de förtroendevalda representerar medborgarna.

Kopplingen mellan medborgare och politiker har blivit allt svagare.

Till viss del har de nya digitala kanalerna skapat nya kontaktytor men det är inte alla intressenter som nås och det är bara en bråkdel av våra politiker som verkligen för en aktiv digital dialog med medborgarna.

Medborgardialog

Kommunerna har helt klart sett problemet och identifierat behovet av att prova nya sätt att möta medborgarna. År 2006 startade därför förbundet Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) projektet Medborgardialog. Den övergripande avsikten med medborgardialoger är att komplettera det representativa systemet genom att ge de förtroendevalda ett bredare underlag vid beslut.

Medborgardialogen är inte en fast form utan kan ta sig många olika yttryck, allt från näst intill envägskommunikation till reellt medbestämmande. Ett sätt att katergorisera dialogformerna kan vara som information, konsultation, dialog, samarbete, och medbestämmande.

Medborgardialogens olika former. 

Flertalet av medborgardialogens former är inga nyheter. Konsultation är vad vi länge har haft i samrådsförfarandet i planprocesserna. Generellt ska inte medborgardialoger ses som en ny möjlighet till direktdemokrati utan snarare som ett insamlande av bredare underlag för de politiker som fått makten att besluta.

Idag får i princip alla förvaltningar i sina uppdrag från politikerna en passus om att medborgardialog ska tillämpas. Förvaltningarna har i många fall ingen stor erfarenhet av detta. Ett stort problem är att den ordinarie verksamheten i förvaltningarna ofta är extremt slimmade för just den ordinarie verksamheten samtidigt som inga extra pengar skjuts till för det nya arbetet med dialogerna. Och tjänstemännen är i regel inte experter på medborgardialoger så externa facilitatörer kontrakteras eller så skickas tjänstemännen på kurs hos SKL och kommer tillbaka med ett diplom.

Det är uppenbart att dialogen måste vara på riktigt, omfatta något viktigt och kunna ge resultat. Det är ganska symptomatiskt att beslutet om Valhallabadet och den nya inomhusarenan inte kringgärdas av någon omfattande dialog med medborgarna. Beslutet rör sig om i runda slängar 1,5 miljarder och har stora återverkningar på stadsmiljö och stadsliv, kulturmiljö och kulturliv, integration och hela stadens framtida utvecklingsmöjligheter. Det är oerhört viktigt att medborgardialogen inte reduceras till att endast handla om färgen på dörrhandtaget till den egna bostaden i en färdigplanerad stad.

Valhallabadet. Här ska inte medborgarna vara allt för involverade?

Å andra sidan är det livsfarligt att sätta igång en medborgardialog om politikerna redan har bestämt sig. Har de väl bestämt sig är det istället viktigt att informera och argumentera för att förankra. Inte minst i samband med västsvenska paketet och trängselskatten syns det nödvändiga behovet av en förankringsprocess värd namnet.

A och O är att deltagarna får en förståelse för vad medborgardialogen innebär och vilka reella möjligheter de har att påverka. I medborgardialogens barndom visonerade medborgarlag och tog fram kreativa förslag för Södra Älvstranden och Skeppsbron. När sedan den ordinarie PBL-reglerade processen kickade in försvann förslagen (de ska enligt ett rykte faktiskt vara spårlöst försvunna!?) och med dem medborgargruppernas inflytande. Kvar blev brustna drömmar, bitterhet, misstro och en övergiven hemsida med brutna länkar värdig en historisk analys i sig.

Back in the days.

Tjänstemannadialog

Det är mer regel än undantag att medborgardialogen helt delegeras till tjänstemännen som då blir de som har den största kunskapen om vad medborgarna tycker - istället för politikerna. Det finns en uppenbar risk att tjänstemännen blir ett filter mellan medborgare och förtroendevalda och att gapet mellan de sistnämnda blir än större.

I de flesta medborgardialoger sker dialogen endast mellan medborgare och tjänstemän.

Framförallt är det ett demokratiskt problem när dialogen förs av bolag med dubbla roller som t.ex. Älvstranden Utveckling AB. Det hjälper inte att bolagets uppdrag tydligt innefattar att föra en "framträdande och öppen dialog" med medborgarna när det även har uppdraget att sälja in Göteborg till investerare, exploatörer och bostadskunder.

Som exempel, i Älvstrandens blogg beskrevs nyligen dagens Kungsportsavenyn endast i positiva ordalag. Sanningen är att Turismens Utredningsinstitut (TUI) gjorde en analys av Avenyn 2011 som finns med programhandlingarna. Av besökare var det 60% av kvinnorna och 40% av männen som inte beskrev gatan på ett positivt sätt. Av göteborgarna var det 75% av kvinnorna och 25% av männen som inte beskrev gatan på ett positivt sätt. Man fann även att det bland besökarna inte fanns något positivt laddat värdeord direkt knutet till Avenyn. Det fanns däremot tre negativa värden: anonym, opersonlig och stökig. Det är högst tveksamt om bloggen fångade essensen av detta när den sammanfattade attityder hos göteborgare och besökare med "Exempelvis vet vi att besökarna har en mer positiv bild av gatan än göteborgarna själva."

När dessutom Älvstranden i sina visionsrapporter gör sken av att alla göteborgare har fått säga sitt och upprepar mantrat om att vi fått "samsyn" ringer alla varningsklockor. Det låter som debatten därmed ska vara över. Nej, alla göteborgare har inte fått säga sitt. Nej, vi har inte samsyn. Vi tycker olika. Jag har andra åsikter än du. Jag har argument för mina åsikter. Jag vill höra dina åsikter och dina argument. Kanske förstår jag din ståndpunkt bättre. Kanske ändrar jag uppfattning i någon fråga. Kanske ändrar du uppfattning i någon fråga.

Vi har definitivt inte samsyn!

Jag har själv deltagit i politikerfria medborgardialoger och fått uppleva hur mina ord filtreras till oigenkännlighet när det är dags för sammanfattning. T.ex. när gruppens arbete sammanfattas av facilitatorn med att vi framförallt ska låta det gröna bli en speciell kvalitet som ska få välla in i området - trots mitt (och några andras) konsekventa tal om och argumentation för fokus på stadsliv och blandstad. Var det bestämt på förhand? Fanns det redan en plan? Utgick facilitatorn från sina egna preferenser? Och när sedan majoriteten sätter röda pluttar runt en relativt nybyggd fastighet för att den "saknar lokaler" och "bara paratiserar" när den i realiteten har ett kafé, två kontor och ett galleri samt ett stor föreningslokal så vill jag gärna tala till politikerna i första person.

Politikerdialog

Det är intressant att notera att medborgardialog heter just medborgardialog. Begreppet har våra förtroendevalda, förvaltningar och kommunala bolag som referenspunkt. Utgår vi från oss medborgare vill vi snarare ha en bättre dialog med våra politiker - en politikerdialog.

Det är kanske gammalmodigt att tycka att det är politiker som ska föra dialogen, delge sina ståndpunkter, visioner och framförallt föra en konkret dialog om staden. Men vi måste få veta vad politikerna i detalj och konkret menar med att bygga tätt, grönt och blandat i stadens olika områden med förtätningspotential. För att bygga tätt, grönt och blandat är ett innehållslöst mantra av typen "extra allt åt alla" om det inte konkretiseras. Att bygga glest, grått och uppdelat är väl inte ett alternativ som faktiskt övervägs?

Hmm, å andra sidan...

Rätt utformade medborgardialoger är ett viktigt inslag men minst lika viktigt är dialoger där diskussionen kan föras med politiker. Är det inte självklart att det är politikerna snarare än tjänstemännen som ska driva samrådsprocessen i dialog med medborgarna? Tjänstemännen ska självklart vara delaktiga som sakkunniga.

Det är tyvärr sällan som någon av byggnadsnämndens ledamöter hörs i debatten. Och hörs de är det sällan substantiellt eller konkret. Möjligen får vi några intränade och vaga svar som "vi ska titta vidare på det" eller "vi tar beslut när vi fått underlaget från tjänstemännen". Men om tjänstemännen ska filtrera våra åsikter samtidigt som politikerna gömmer sig bakom tjänstemännen och inte vill ta debatt är vi ute på en mycket tunn demokratisk is.

Dialogen mellan medborgare och politiker är försvunnen och i informationsutbytets epicentrum sitter tjänstemännen med ökad makt att beskriva nutiden och forma framtiden.

Ta en sådan engagerande fråga som bevarandet eller rivandet av de gamla landshövdingehusen på Gårda. Den enda av byggnadsnämndens ledamöter som på eget initiativ diskuterat med medborgarna är Kjell Björkqvist (fp) under rubriken "Gårda mer än billiga bostäder". Han har under det senaste året skrivit ytterligare tre debattartiklar i GP om att låta byggföretagen betala detaljplanen, om folkpartiets strategi för billigare bostäder (tillsamman med Kristina Bergman Alme (fp) i Fastighetsnämnden) och om strategier för en lyckad utveckling av Norra Masthugget (tillsamman med Charlotte Holm (fp), ersättare i byggnadsnämnden).

Kjell Björkqvist är värd en liten eloge vare sig han har rätt eller fel i det han skriver.

Kjell Björkqvist ger oss något lite mer konkret om stadsbyggnad att förhålla oss till och som går att diskutera. Han är ett undantag från en byggnadsnämnd som i övrigt lägger medborgarna i radioskugga. Men bra måste bli mer. Alla som vet hur Kjell Björkqvist och folkpartiet rent konkret ser på Frihamnens utveckling räcker upp en hand.

Så Mats, Kjell, Marie, Carl Otto, Tina, Axel, Martha, Mikael, Tom, Björn, Johan, Anna och Charlotte hur ska framtidens Göteborg se ut? Rent konkret?