En omöjlig stadsomvandling?

Vi tycker inte lika om allt men vi tycker lika om väldigt mycket. Det var grundtesen när vi tillsammans bildade Tankesmedjan Levande Staden i en hotellobby i Almedalen sommaren 2011. Idén var att med enad front arbeta kunskaps- och opinionsbildande för en konstruktiv, nyanserad och faktabaserad stadsbyggnadsdebatt. Vi vill tillsammans visa vad som krävs för att lyckas skapa framtidens kreativa, hållbara och attraktiva stadsmiljöer.

Vi publicerar idag vår första studie vilken tar upp problematiken över hur stora byggprojekt drabbas av fördröjningar som tyvärr kan anses som normala i den svenska byggsektorn. Detta förtjänar att uppmärksammas så att våra städer kan få bättre möjlighet att växa och bli mer sammanhängande. Som exempel har vi studerat Danvikslösen i Stockholm och Skeppsbron i Göteborg, två bostads- och infrastrukturprojekt som är centrala för städernas framtida utveckling. De är också två exempel på oförmågan att hantera den stadsomvandling av äldre industrimark och infrastrukturområden som flera städer står inför.



Projekten har sina rötter i Dennis- och Adelsohn-paketen, som var det tidiga 1990-talets försök att lösa storstädernas växande infrastrukturproblem. Förväntningarna har varit stora: I augusti 2003 skrev Dagens Nyheter att Danvikslösen var ”en av Sveriges största satsningar på stadsbyggnad och trafiklösningar genom tiderna”. Hösten 2004 menade VD:n för det kommunala företag som skulle exploatera Skeppsbroområdet i Göteborg att ”Lagom till Götatunnelns invigning sommaren 2006 ska visionen presenteras”.

Men trots att det nu är 2012, har inga spadar ännu satts i jorden. Projekten är långt ifrån ensamma.



Sverige har idag en stor ungdomsgeneration och våra storstäder har en stark inflyttning som leder till att behovet av bostäder och infrastruktur växer. Det innebär att den potentiella stadsomvandling som analyseras i vår studie är av stor betydelse för att städerna ska kunna växa på gavlarna och bli mer sammanhängande. Dessvärre saknas i många fall verktygen att hantera omvandlingen. Det saknas ansvar och en tydlig vision för områdesomvandling. Det saknas en prioritering mellan byggande och infrastruktur och processen riskerar att politiseras mer än nödvändigt.

Det normala har blivit att projekt som Danvikslösen eller Skeppsbron fördröjs i decennier. Många aktörer med olika intressen ska förhålla sig till olika regelverk, samtidigt som miljardfinansiering ska på plats. Trots att överklaganden ofta sägs vara det stora problemet, så ser verkligheten annorlunda ut. Projekten har inte ens kommit till det skede där möjligheten att överklaga finns.

Rapportens slutsats är att grundproblemet ligger i själva planprocessen. Den skapades på 1950-, 60- och 70-talen som ett sätt att hantera byggsektorns problem under en period av reglerade mark-, kapital- och bostadsmarknader i en expansiv tid. Under 1970-talet föll storstädernas tillväxt kraftigt och under decenniet förlorade Stockholm och Göteborg nästan var sjätte invånare. Samtidigt ökade bostadsmarknadens komplexitet kraftigt under 1970- och 1980-talen, vilket ledde till att arbetet med att skapa en ny Plan- och Bygglag drog ut på tiden.



Ironiskt nog ledde inte den långa handläggningen till att den nya lagen blev lättare att hantera. Snarare var det så att behovet av reformering av lagsystemet starkt framträdde nästan omedelbart under 1990-talet. Lagen har nyligen fått en putsning, dock saknas den genomgripande reform som ter sig allt mer nödvändig och som skulle kunna lösa problemen likt dem vid Danvikslösen och Skeppsbron.

Tidigare var planprocessen styrd i ramar med fri utformning däri. Finansieringen blev en del av processen. Efter byggsektorns marknadsorientering under 1980-talet förändrades förutsättningarna. Det har inneburit att planering riskerar att hamna fritt hängande i luften om den inte på ett tidigt stadium associeras med aktörer som både har resurser att bygga samt hantera kapital. Finns inte denna tydliga anknytning mellan planering och byggande aktörer riskerar planprocessen att stanna upp i decennier. Detta är också vad våra båda fall illustrerar. På flera sätt riskerar dagens situation att bromsa den positiva utveckling som karaktäriserat landets storstäder under de senaste decennierna.



En levande stad och framtida hållbar tillväxt beror mycket på hur vi redan idag skapar förutsättningar och en viktig byggsten är att effektivisera processen med omvandling och nybyggen i alla delar – planering, finansiering, granne- och medborgardialoger och infrastruktur. Hur kan vi undvika att nya Danvikslösen och Skeppsbron inte uppstår? Välkommen med förslag! Studien i sin helhet presenteras på vår webbplats www.levandestaden.se.
Tankesmedjan Levande Staden

Jan Jörnmark, Docent och författare
Björn Wellhagen, Sveriges Byggindustrier
Magnus Ersman, Fastighetsägarna
Anders Gardebring, YIMBY
Hanna Mörck, jagvillhabostad.nu