Fallet Stockholm

 

I den andra delen av "Vykort från Utopia" gör Ola Andersson en djupdykning i Stockholms historia från 1200-talet till idag. Enligt Andersson har Stockholm alltid varit en speciell stad med ett komplext förhållande till resten av landet. Stockholm har från första början varit maktens stad, en stad vars syfte varit att kontrollera och behärska.

Det har också alltid funnits ett spänningsförhållande mellan staten/kungamakten och själva staden Stockholm. Ola Andersson skildrar hur Stockholm vuxit fram och utvecklats i spänningsfältet mellan centralmakten och stadens medborgare. Under större delen av tiden mellan stadens grundande och Gustav Vasas intåg och maktövertagande 1523 hade staden styrts av köpmän och borgare. Gustav Vasa kuvade dessa alternativa maktstrukturer och inledde en period av centralstyrning. Det är efter detta som Stockholm växer fram som ett tydligt centrum för nationen.



Stockholm i mitten av 1500-talet

Under stormaktstidens och den starka rådsaristokratins 1600-tal förändrades Stockholms stad dramatiskt. Storskaliga rivningar av de gamla, oplanerade områdena på malmarna genomfördes och omfattande rätvinkliga rutnätsplaner upprättades. Efter stormaktstiden stagnerade dock staden och vid mitten av 1800-talet räknades Stockholm som pinsamt efterblivet. Vatten-, avlopps- och gasledning saknades. Ingen kommunal gatubelysning fanns och man hade varken gällande stadsplan eller någon tillförlitlig karta över staden.

Under andra hälften av 1800-talet moderniserades Stockholm i snabb takt. Järnvägen öppnade för markspekulation och förortsbyggande. De första förorterna var villaområden som Djursholm och Saltsjöbaden. De riktades specifikt till en välbärgad kundkrets och var uttalat planerade för segregation. Albert Lindhagens stadsplan beredde samtidigt marken för den växande innerstaden, det var en expansion som gick snabbt:



Lindhagens stadsplan 1866



Men när man kom fram till Gärdet så stötte man på patrull. Norra Djugården hade inkorporerats i staden 1868 och Lindhagen hade redan ritat ut gatunät. Här fanns gott om plats för den sammanhängande kvartersstaden att expandera. Problemet var att staten ägde marken. En kommitté tillsattes för att avgöra hur staten skulle ställa sig till stadens behov av marken.

Djurgårdskommitténs betänkande 1903 blev en kalldusch för staden. Istället för att sälja området som oplanerad mark så föreslog man att priset skulle baseras på det framtida markvärde det skulle ha om det bebyggdes med femvånings stenstadsbebyggelse. Innerstadens utvidgning hejdades och staden tvingades gå utanför stadsgränsen för att växa, vilket påverkade förutsättningarna för planeringen.



Hallmans plan för Enskede 1907


Den politiska oron under början av 1900-talet ledde så småningom fram till den fria rösträttens införande, vilket kom att ge nya grupper i samhället inflytande över planeringen. Det gällde nu att bygga goda bostäder för det stora folkflertalet. De nya funktionalistiska tankarna från kontinenten gick utmärkt att kombinera med den enklavplanering som introducerats med villaförorterna några decennier tidigare. 1930 öppnade Stockholmsutställningen som introducerade de modernistiska tankarna på bred front, samtidigt som den nya husipark-planen för Fredhäll på Kungsholmen antogs.



Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om "Vykort från Utopia"
Utopier och arkitekter
Medborgarnas stad och maktens anläggningar