Hur man räddar ett betongghetto

Kan inte Rosengård i Malmö delvis jämföras med Guldheden i Göteborg? Även Brunnsbotorget torde gå att integrera i och med sin närhet till Backaplan och det som planeras där.

Jacobs recept kunde nog fungera för dessa, men kanske krävs det något större insatser när områdena ligger längre ut som isolerade grannskapsenheter.

Jag har inte har läst kapitlet än, men håller med om att översättaren tappat koncepterna. I min engelska upplaga har kapitlet det neutrala namnet "Salvaging projects". Även om "projects" låter lite negativt på engelska så är det ju inget mot det extremt negativt laddade "betonghetto". Projects används ju i alla fall i dagligt tal, medan betonghetto ligger långt in på jargongens område, om det nu alla brukas.

Har förresten en första bifråga innan jag börjar läsa: kan man utgå från att ett amerikanskt housing project alltid är byggt enligt "miljonprogramsprinciper" med trafikseparering och bristande stadsankytning, eller diskuterar Jacobs en viss typ av projects?

Johannes: Jo visst, men i Sverige tycker jag ändå man kan se en ganska tydlig skillnad mellan de områden som byggdes under 40- och 50-tal jämfört med det som uppfördes under miljonprogrammets höjdpunkt under slutet av 60-talet och 70-talet. Tidigare områden innehåller t.ex. fortfarande gator vilket ju försvann helt när SCAFT-paradigmet slog igenom. Och det som föranledde min fråga är att Jacobs bok kom ut så tidigt som 1961, så hennes exempel bör ju vara från 50- och kanske 40-tal.

Angående 'white-flight' från förorterna (eller ska vi säga betongghetton ?) så finns det en berömd skämtteckning från Staffans Stollar från 1973.

Bilden föreställer en arg och sur gubbe (socialdemokratisk bostadspolitiker ?) som står framför ett höghus. Bredvid höghuset finns det en massa små Bullerbyvillor och mängder av glada människor som är på visning av småhusen.
Den arge och sure gubben ropar till folket som är bland småhusen: 'Här ska ni bo, ställ er i kö ! '

Känner mig lite ensam i mitt tyckande, men jag blir helt fascinerad av bilderna från Red Road.
Har googlat runt och hittat bilder från stora bostadsprojekt i främst Storbritannien från 60- och 70-talet, och det är med lite sorg jag läser att de flesta numera är rivna.
Jag blir imponerad av storskaligheten som både är lite skrämmande och samtidigt lockande.
Det närmaste jag har kommit själv var när jag hängde med några skinheads i en squat i södra London på sent 80-tal, och de tre år jag bodde i ett betongelementhöghus på Sätra torg vid Skärholmen.
Riv inte bort historien, jag kräver K-märkning av de få brutalistiska miljöer som finns kvar i Sverige, med trafikseparering och allt. Inga fler sadeltak och pittoreska burspråk ska klistras på de, i mina ögon, snygga betongfasaderna.
Och jag är inte ironisk.

Gör om (riv) och gör rätt!

Några kommentarer: Som det diskuterades ovan är många svenska bostadsområden omöjliga att koppla ihop med resten av staden, eftersom de inte ligger i anslutning till staden. Masthugget och Rosengård kan säkerligen integreras bättre i sina omgivningar, men Angered kommer aldrig bli en integrerad del av Göteborg och Norsborg aldrig en av Stockholm. Men man kan fortfarande förbättra saker och ting.

Som Jacobs poängterar handlar det mycket om att få folk att välja att stanna kvar i, respektive flytta till, dessa områden. I viss mån är det redan så i Sverige. Många stannar kvar i miljonprogrammet även när de får det bättre ställt, för de känner sig hemma där och har vänner och släktingar i området. Kanske köper man en bostadsrätt istället för att stanna kvar i allmännyttan, men man blir kvar i samma område. Utmaningen här är då kanske i första hand att få folk att välja att flytta in i miljonprogrammet och bidra till ett stadsliv där, i den utsträckning det är möjligt. Det skulle kunna vara möjligt i lägen där det är billigt att bo och där kommunikationerna är bra. Norra Järva är nog det bästa exemplet jag kan tänka mig, med goda och snart ännu bättre kommunikationer både inåt city och i andra riktningar. Dessutom finns det plats att bygga ny stad på - görs detta seriöst och billigt kan jag tänka mig att det kan dra till sig folk. Byggs det bara nya dyra hus-i-park funkar det så klart inte.

Ett mycket bra exempel tycker jag är den nya strukturplanen för Husby. Den kommer inte göra Husby till stad, men den tillför stadsmässiga värden, vilket också är det Jacobs argumenterar för. Men det finns två problem: dels finns inte de strukturella förutsättningarna i alla områden (i Akalla går gatorna bokstavligt talat under husen och inte bara i ett dike, så att bygga bort trafiksepareringen där blir svårt...), och dels är det antagligen politiskt omöjligt med nybyggen i mer stadsmässiga konstellationer mitt i dessa områden. I utkanterna kan man kanske bygga, men att försöka lägga in höghusen i stadskvarter...nja, då blir det väl protester utan motstycke från de boende som vill försvara de "unika värdena" i området.

Så som sagt, de mer avlägsna miljonprogrammen kommer aldrig bli integrerade delar av städerna. Vissa av dem kanske inte ens är värda att satsa på eftersom förutsättningarna är för dåliga. Men i många fall skulle man säkert åtminstone kunna öka områdenas attraktivitet och minska segregeringen. Detta är positivt i sig.

Jan Wiklund: Frågan är dock om inte Drakenbergsområdet är attraktivt just för att efterfrågan på boende i innerstan är så hög? Om man leker med tanken att hela Stockholm var sammanhängande kvartersstad skulle det kanske vara betydligt mindre attraktivt att bo där.

Ett annat bra exempel tycker jag förresten är Tureberg. Utmärkta kommunikationer både inåt stan, mot Arlanda/Uppsala och mot Kista. Dels har man gjort mycket bra grejer på Malmvägen, dels bygger man mycket nytt som är mer eller mindre stadsmässigt. Åtminstone så stadsmässigt som det blir i Sverige idag. Det kan nog bli betydligt mer attraktivt att bo där framöver.

Samtidigt är den nybrutalistiska arkitekturen väldigt fräck. Den utmanar oss. Tänk England, tänk 1960-tal och 'the new cities'.

I Cumbernaulds centrum går motorvägen rakt genom köpcentrat i bottenplan. På båda sidor om motorvägen finns parkeringsgaraget och våningarna ovanför fylls av köpcenter, simhall, bibliotek och kommunhus.

http:​/​/​news.​bbc.​co.​uk/​2/​hi/​uk_​news/​scotland/​1668464.​stm

Skrämmande för yimbyiter ?

@Mats O.

Allum?
http:​/​/​kartor.​eniro.​se/​m/​9dDbU

Nåja, nu har man (tyvärr?) bestämt sig för att riva hela Cumbernaulds stadscentrum och bygga nåt nytt istället.

http:​/​/​www.​flickr.​com/​photos/​neon_​dog/​370​9748984/​

http:​/​/​www.​flickr.​com/​photos/​satellitearts/​491278267/​

Jan Wiklund: Självklart lever Drakenbergsområdet på sitt centrala läge och är därigenom mer attraktivt än många av de andra platser som diskuteras ovan, men att säga att "det har inga problem alls" är lite väl att ta i tycker jag. Man kan ju till exempel fråga sig varför lägenheterna i Drakenberg kostar 15-20' mindre per kvm än de gör på andra sidan Hornsgatan?

Nu finns det just i Drakenberg lite nivåskillnader mot Hornsgatan som är svåra att tampas med utifrån befintlig bebyggelse, men på många andra ställen i innerstaden (se tex kv Linjalen på Söder) tror jag att det med enkla medel går att höja attraktiviteten genom att applicera JJ:s metod att inkorporera områdena med stadens övriga rutnät.