Krönika: I tiden före framtiden

Varje dag på min väg till Vänersborg, i uppdraget som politiker, startar min resa med en promenad till Sävenäs station och pendeltåget. När jag passerar Munkebäcksmotet så är iakttagelserna också en påminnelse om vikten av smarta genomtänkta lösningar för transporterna. På E 20 ser jag bilar så långt ögat når, ned mot Tingstadstunneln och i andra riktningen förbi Östra sjukhusets mot. Jag vet att statistiskt sitter det 1,2 personer i varje bil.



Jag noterar att bussarna har fått sina egna filer och under vintern har jag nästan regelmässigt drabbats av förseningar och inställda pendeltåg. Informationen om dessa händelser har tyvärr varierat påtagligt i kvalitet, ibland har den uteblivit helt. Under pågående bygge av Partihallsförbindelsen är cykelvägen stängd och cyklisterna blandas äventyrligt med bilarna på Gustavsgatan.

Den här bilden av transportvägarna påminner mig ständigt om vikten av att hitta lösningarna som bidrar till hög framkomlighet, minimal miljöpåverkan, system med stor kapacitet, trafiksäkert och samtidigt ett tydligt ansvarstagande för gång- och cykeltrafikanter.

För att Västra Götaland skall utvecklas och vara en bra plats att bo på är förutsättningen att det finns jobb, framtidstro och en trygghet i ekonomin. Det är ofrånkomligt att Göteborg spelar en viktig roll för att en sådan bild skall vara verklig. Inflyttningen till de stora städerna och allt större geografiska arbetsmarknadsområden ställer väldigt höga krav på effektiva och snabba persontransporter. Det Västsvenska paketet ger stöd för en sådan utveckling, även om jag kan känna oro för att kollektivtrafiken kan möta en större efterfrågan.



Järnvägen i Västra Götaland lider av ett mångårigt eftersatt underhåll och flera av banorna är enkelspåriga, ja en är till och med oelektrifierad. Att ta tillvara de möjligheter som inryms genom objekten i paketet bygger på att befintlig infrastruktur kan samverka effektivt med tillkommande satsningar. Utifrån Vänsterpartiets bedömningar, som jag delar utgör Västlänken tillsammans med trängselskatten strategiska och avgörande investeringar som bidrar till att skapa möjligheter för ett framtida transportsystem.

När jag står vi Munkebäcksmotet och ser havet av personbilar i högtrafik frapperas jag av vilken stor yta dessa tar i anspråk, sannolikt är bilen i det perspektivet en faktor som motverkar goda livsvillkor för människor i stadsmiljön. Lite överdrivet, men ändå, människor trycks upp mot husfasaderna och de stora lederna blir barriärer och bullertrumpeter. Där kommer trängselskatten att få en avgörande betydelse för att bryta trenden, självklart också kombinerat med en god stadsplanering som ger plats för gående och cyklister. Jag hörde en gång borgmästaren i Bogota säga att gaturummet skall framförallt ge plats för lek och kyssar, ni förstår vad han menade.



Intresset för Västlänken tog ny fart när vi politiskt diskuterade Göteborgsöverenskommelsen, då det också bestämdes att ett ”reservat” skulle utarbetas. Västlänken öppnar för en framtida effektiv pendeltågtrafik, även om det idag finns brister på banorna, t ex Boråsbanan. Jag är också övertygad att de föreslagna stationslägena blir en succé som ger nytt liv i staden samtidigt som många väljer kollektivtrafikresan framför bilresan från kranskommunerna.

Västlänken ger också förutsättningar och plats för att ytterligare utveckla det lite längre resandet, t ex via Kinnekullebanan mot Lidköping och Mariestad eller framtida tågtrafik från Oslo. Västlänken är definitivt en framtidssatsning som blir navet för en väl fungerande region- och nationell tågtrafik. Tågens resandekapacitet skapar den effektivitet som är nödvändig för att klara framtidens resor, dessutom om tågbanorna moderniseras och upprustas så handlar det också om punktlighet som ger förtroende för kollektivtrafikresandet. Fördubblingen inom kollektivtrafiken förutsätter Västlänken, så är det bara.

Jag och det parti jag företräder är skeptiska till ytterligare en vägtunnel under älven, den gamla sanningen om vägutbyggnad gäller ännu, det vill säga den kommer att verka drivande och leda till en ökning av biltrafiken, En ny Göta Älvbro är förstås helt nödvändig för staden men också för att samverkan inom kollektivtrafiken skall fungera, därmed också viktig för den regionala trafiken. Det Västsvenska paketet kommer sammantaget att skapa kapacitet i trafiksystemen förutsatt att de tillkommande objekten integreras på ett bra sätt med nuvarande infrastruktur och de kapillära strukturerna.



Från vänstern ser vi också framtidsmöjligheter till kapacitetsförbättringar genom en utveckling av spårvägsnätet, kanske också en möjlighet ligger i att bygga ut ett system för duospårvagnar som kan trafikera stadens spårvagnsnät men också rulla på medellånga avstånd på järnväg.

Göteborgs Hamn har en prognos för ökning av containertonnaget med 140 procent fram till 2020. Skall detta klaras utan en massiv ökning av lastbilstransporter krävs självklart att hamnbanan uppgraderas likväl som de regionala banorna. Dock tror jag att järnvägen inte ensamt kan ta den stora ökningen här krävs nytänkande. Sjövägen är klart underskattad, skyttlar på Göta Älv mellan hamnen och Kristinehamn i norr tror jag är en potential som måste tas tillvara. En skyttel på älven motsvarar kanske 130 långtradare i kapacitet och med bättre fartygsbränsle, till exempel naturgas och senare biogas kan sjöfarten avlasta vägnätet och järnvägarna en ohållbar ökning av godstransporter.

På sikt kanske också kustsjöfarten kan få ny aktualitet för att klara de ökande mängderna av gods. Utvecklingen nere i Europa visar att kanalsjöfart ökar konstant. Tyskland till exempel transporterar idag cirka 20 procent av det nationella godsflödet på vatten, i England är motsvarande siffra 25 procent och i Sverige, med den långa kustremsan, 50 hamnar och dessutom Göta Älv, Vänern och Mälaren handlar det om 8 procent.



Sjövägen måste ovillkorligen nyttjas mer, men det bygger på smarta omlastningsterminaler och hög grad av konkurrensneutralitet mellan transportslagen. Idag betalar sjöfarten till mer än 90 procent sina kostnader för infrastruktur, jämfört med vägtransporter där transportören står för cirka 60 procent. En ombyggnad av slussarna i Trollhättan är nödvändig inom ramen för framtida infrastrukturplaner.

Det Västsvenska paketet har definitivt landat i ”grevens tid”, som jag ser det en absolut förutsättning för att påbörja omställningen mot ett hållbart transportsystem där trängselskatten är det avgörande instrumentet för att driva på utvecklingen mot ett ökat kollektivtrafikresande och samtidigt förbättra stadens miljö. Ett fundament för det goda livet i Västra Götaland.