Kommunen måste sluta tvinga fram bilparkering

Debattartikel i Göteborgs Fria Tidning

Varje transportmedel har sin akilleshäl. Tåg behöver räls och tidtabell, flygplan behöver någonstans att landa och cyklar kräver att man trampar. Även bilen har sin akilleshäl, nämligen parkeringen. Finns det inte bra parkering vid destinationen så kan man lika gärna välja ett annat färdmedel.

Det som skiljer ut bilen är att man lagstiftat bort akilleshälen. Det är helt enkelt förbjudet att bygga hus utan bilparkering! Detta brukar kallas parkeringsnorm. Genom kommunens detaljplaner tvingas exploatörer att bygga ett minsta antal parkeringsplatser. Det lockar fler att bli bilägare och uppmuntrar till mer biltrafik. Det driver uppkostnaderna för att bygga, något som man åtminstone delvis kan komma att tvingas kompensera genom att höja priset på bostäder och lokaler. Parkeringsplatser - särskilt markparkeringar - tar upp värdefull yta där man kunde ha byggt bostäder, verksamhetslokaler och arbetsplatser och/eller skapat rekreationsytor och mötesplatser.

En detaljplan där Yimby har yttrat sig om parkeringsnormen är den för Skeppsbron. Detta planområde ligger mitt i centrum och ska enligt målsättningen bli en fortsättning av innerstaden och gå i hållbarhetens tecken. I planen för Skeppsbron har man beräknat en parkeringsnorm på 0,5-0,7. Men i SDN Centrum var bilinnehavet per bostad år 2008 cirka 47 procent, så parkeringsnormen förutsätter ett ökat bilägande.

Det blir dyrt, för garageplatser kostar mer att bygga och underhålla än de flesta bilar. Enligt Malmö Stads parkeringspolicy uppgår totalkostnaden för en garageplats till 1500-4500 kr per plats och månad. Stockholms markkontor uppskattar att en garageplats under huset kan kosta 200 000 - 400 000 kr att bygga. Med ovanstående siffror i åtanke, kanske det inte känns helt klockrent att detaljplaner för områden i innerstan tvingar exploatörerna att bygga minst 0,7 bilplatser per bostad.

Planområdet Skeppsbron skulle i och för sig få cirka 250 bilplatser färre än i dagsläget, eftersom P-arken föreslås flyttas. Men faktum kvarstår att man ändå skulle tvinga exploatörerna att bygga minst 0,7 bilplatser per bostad i absoluta centrum av en stad som enligt målsättningarna ska sträva efter att begränsa biltrafiken, dubbla andelen resor med kollektivtrafik, vara ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar, vara mer integrerad och ha mer karaktär av tät kvartersstad.

I äldre bebyggelse har man inte tagit så mycket hänsyn till bilen, som på Manhattan eller Östermalm till exempel, och kanske är det därför sån bebyggelse är så populär. Den utgår från människan och inte bilen. Trots detta finns en betydande kapacitet för bilism om man så önskar. Det finns ingen anledning att tvinga exploatörer till ett minsta antal bilplatser per bostad. Låt istället exploatörerna anpassa antalet bilplatser efter behov och lönsamhet. Om man kan sälja eller hyra ut bostäderna med tillräcklig lönsamhet även utan bilplatser så är det till glädje och nytta för både exploatörerna och oss som bor och verkar i staden.