Alvar på allvar

Man vill ju inte slänga sig med okvädningsord, men vilken jämrans stolle. Jag var nyligen i vitryssland och där tyckte man uppenbarligen att professorns idéer var alldeles lysande när det begav sig. Grå betong och solitära huskroppar omvartannat. Inte charmigt så jag ramlade av stolen direkt....

Om Aalto var ett arkitekturgeni låter jag andra avgöra. Kan bara konstatera att en medelmåtta med urbanistiska ideal är bättre för staden än ett geni med modernistiska ideal.

Jag skulle kunna sträcka mig till att dra en paralell till Le Corbusier, som hade många intressanta idéer som formgivare men när det kom till hans idéer om staden skulle nog de flesta ryggat tillbaka ordentligt. Tidigare på forumet har hans stadsplan för Paris diskuterats, liksom hur funktionalismens fixering vid solvinklar skulle skapa enorma miljonprogramsblock utan något som helst folkliv. Hade dessa planer blivit verklighet hade det varit ett kulturmord av obeskrivliga mått.
Jämförelsen med Minsk må kanske vara orättvis, men jag lovar dig att ett enormt stort antal byggnader i den staden är förvillande lika kårhuset ovan. Även sovjetstaten sökte statuera exempel på sin storhet genom arkitekturen.
Men vad jag generellt vänder mig emot är idén om arkitekten som konstnär som skall gestalta sin högst personliga vision på ett tilldelat stycke stad. När man har En Vision framför sig vill man inte gärna att den störs av en massa brus som blandade funktioner, omgivningen, stadsliv, folk och deras obildade idéer, stadens fortsatta utveckling, osv. Precis som Alvar säger är detta ett gift som hotar störa hans obefläckade verk. Visionen måste vara ren för att kunna vara konst (och, misstänker jag, vittna om hans storhet).
I min mening är den totala funktionalismen en idé driven till extremismens brant som totalt tappat fokus på vad man från början skulle uppnå. När människan skall underordna sig visionen/tekniken/politiken/etc är det något som spårat ut fullständigt och den funktionalistiska stadsplaneringen och i viss mån arkitekturen är ett typexempel på det. Kan inte människorna passa in sig i modellen är det människan det är fel på, absolut inte idéerna som låg till grund.
Skillnaden i sovjet är att där kunde man dra alla idéer till sin absoluta spets utan tanke på konsekvenserna. Därav jämförelsen med Minsk. Alvar får ursäkta.

1963 upptäckte man att V-Dalas hus var angripet av husbock. Därför tog man mer än gärna första bästa förslag på ett nytt nationshus, och varför inte från en berömd finsk arkitekt?


Problemet är mest att huset byggdes för att hålla middagssittningar för över tusen personer, vilket tillsammans med det glada 1960-talets obekymrade energislöseri gav enorma volymer luft att värma upp och ventilera för att inte tala om glasfönstren som läcker värme som såll. Trots ombyggnader och omisoleringar som skett genom åren kostar det fortfarande över 10000 kr om dagen att hålla huset i stånd. Ekonomiskt är huset ett fullkomligt vansinne, speciellt nu när brandkåren och myndigheterna av brandsäkerhetsskäl begränsat maxkapaciteten till 350 sittande i stora salen (tror det är så många). De första åren när huset var nytt och det sammanföll med studentexplosionen i allmänhet kunde det vara över tusen personer på gaskerna, innan oljekrisen var uppvärmningskostnaderna heller inte man bekymrade sig över. Idag är de gigantiska volymerna inget annat än en ekonomisk belastning.


Där butikerna nu ligger på bottenplanet var tanken att studenter skulle vandra omkring och filosofera. Nu skapar vitmålade parkeringsytor sällan den effekten, men kommersiellt och inte minst när det såg ut som om V-Dala skulle gå i konkurs var det som sänd manna från himlen att man kunde skapa kommersiella ytor i huset.


Göteborgs nation låg tidigare i korsningen Drottninggatan/Trädgårdsgatan, mitt emot Stockholms nation (ni kan ju gissa om vad det läget betydde för studentupptåg) men huset hade enorma sättningsskador och fick rivas. Det är faktiskt den största förklaringen till varför så mycket av Uppsalas innerstad revs, staden är byggd på tjocka lager blålera och innan mellankrigstiden fanns inte någon tillräckligt effektiv pålningsteknik för att kunna påla så djupt att det gick att skydda mot sättningsskador.



Sen, för att svara på Jörnmark: Det är oftast bara fasaderna på nationshusen som är skyddade utom för Västgöta och delar av Östgöta nationer. De flesta nationerna med 1800-talshus som ex. Gästrike-Hälsinge nation eller 1800-talsdelen av Uplands är så kraftigt ombyggda inuti att det inte finns någonting kvar som är i orginal från när huset byggdes på 1800-talet. I praktiken skulle man därmed kunna riva huset men behålla fasaden till ett nytt hus. När jag nu tänker efter så är f.ö. de flesta nationshusen om/byggda under efterkrigstiden (Gotlands, Göteborgs, Smålands, V-Dala, Kalmar samt halva Stockholms, Uplands och Norrlands nationer). De enda nationerna med hus "från medeltiden och framåt" är Västgötas (dock ombyggt under 1800-tal men med en mysig källare från medeltiden) och Värmlands (med ett hus från mellankrigstiden men med källargrund från medeltiden).


F.ö. håller jag med Johannes här, V-Dalas hus som det är nu är ett tillskott snarare än en belastning för staden.

28 tillstånd för "slutna sällskap" i Uppsala av år 1966? Det låter väldigt otroligt i mina öron. Antalet nationer är/var tretton stycken, sedan kanske kåren hade någon egen tilldelning, återstår 14 slutna sällskap. Kan inte fatta att det fanns fler tillstånd för slutna sällskap än vanliga utskänkningstillstånd, kan det ha funnits nationer med fler än ett tillstånd kanske?



Idag har nationerna ett vanligt utskänkningstillstånd som vilken restaurang som helst och särredovisas inte i statistiken, de är tretton st. De flesta nationerna tjänar in pengar på uthyrningar (till t.ex. disputationsfester eller om ekonomstudenterna har bal, kravet är att det måste ha någon akademisk anknytning) och ölförsäljning i pubutrymmena. KK (nationernas samarbetsorgan) har dock bestämt att endast studenter som är nationsmedlemmar får lov att serveras alkohol om det inte rör sig om uthyrningar, det är ett slags avtal man har med övriga krogbranschen i stan.


Nationerna är sedan gammalt taxeringsbefriade (man betalar inte fastighetsskatt för nationshuset och eftersom man aldrig räknar med att husen skall komma ut på marknaden är de marknadsmässigt värderade till 0:-. Undantaget Göteborgs nation betalar fastighetsskatt, då de har för mycket kommersiella ytor i sin fastighet ut mot Sysslomansgatan) och momsbefrielse på all utförsäljning(= billig alkohol). Detta kommer bestå även efter att nationsobligatoriet avskaffas i sommar men kommer inte gälla längre om nationen skulle gå i konkurs. Mitt stalltips är att V-Dala nog kommer klara sig med nuvarande kåk åtminstone de närmaste tio åren om de inte går i backen (sviktande medlemstal, publik m.m.). En konkurs/rekonstruering skulle vara förödande för deras fortsatta existens med nuvarande lokal.


Det nationerna kan hoppas på är att "de bevarande instanserna" bara tittar på fasaderna och struntar i innehållet. Förutom Kalmar nation som byggde helt nytt i slutet av 1980-talet har samtliga nationer har såpass omfattande ombyggnader inuti sina hus att ytterst lite kvarstår av orginalet.


/Karl M. gammal nationsräv

http:​/​/​www.​eldingoscarson.​com/​portfolio/​landskrona/​1.​j.​.​

ett ypperligt exempel hur man kombinerar extrem funkis och urban stadsbyggnad

Ja kontraster saknas verkligen i vår stadsbyggnad (inte bara estetiska utan även på andra plan). Håller helt med Håkan att kontraster oftast förstärker och lyfter fram komponenterna. Den allmänna (eller kanske bekvämaste) uppfattningen vid planerandet verkar dock vara att någon av komponenterna per automatik alltid drunknar i ett kontrastförhållande och att det är genom kvantitet av obruten likvärdighet som något lyfts upp. Det är ibland som om hela staden överallt ska slätas ut till att överallt bli lagom bra för den där medelmänniskan som egentligen inte finns, och inget får sticka ut eller avvika så mycket att det inte tyst kan accepteras av mainstreamen.