Krönika: Konfliktfylld stadsutveckling - exemplet Karlstad

Precis som alla andra älskar jag Jörnmarks sätt att berätta. Både live och i bokform. Men vad var detta? Vad skulle den krönikan ha bidragit med i Byggnadskultur? Eller någon annan stans. Med all respekt Jan. Det här var verkligen inte ett av dina mest lysande alster. Hoppas boken håller en högre kvalitet.

Stadsbyggandet i Karlstad lämnar oerhört mycket att önska när det gäller stadsbyggnadskvalitet. Och parallellerna till problematiken i övriga elar av Sverige, t ex Göteborg, är lätt att se. I jakten på 100 000 medborgare ska staden nu förtätas snabbt, till varje pris. Men blir det bra?

Vill ni läsa något mer initierat så läs Förtätningstudien för Karlstad, skriven av Erik Olmårs, då praktikant på Stadsbyggnadsförvaltningen. En studie som förkastats av kommunen självt och istället ersatts av en meningslöst A4-ark, skrivet av en av stadens äldre stadsplanearkitekter. Olmårs studie är dock en av de mest välskrivna dokumenten jag läst när det handlar om vad man bör tänka på när stadens förtätas - och kan fungera som inspirationskälla för flertalet städer - LÄS DEN! - http:​/​/​operationkarlstad.​wordpress.​com/​files/​20​0​8/​0​2/​b.​.​

Vill du veta lite mer om problematiken i Karlstad så besök gärna http:​/​/​operationkarlstad.​wordpress.​com

Eller kom hit och besök Karlstad, stadsbyggnadsproblematiken till trots är det en underbar sommarstad belägen mitt i Klarälvsdeltat vid Vänerns strand, och fylld av glada och trevliga människor :-) Välkommen!

Jan @ Jag delar din uppfattning om en krönikas begränsaning. Och kanske var valet ämne därför väl stort att angripa på ett trovärdigt sätt i krönikeform. Därför blev det heller varken hackar eller malet i denna krönika.

Jan & Matthias @ Därmed inte sagt att jag inte instämmer i vad som ändå står där. Trots erfarenheterna från utglesningen under 60- och 70-talen fortsätter den sittande politiska majoriteten att glesa ut staden i turbofart. Bergviks Köpcenter ska bli dubbelt så stort, IKEA fick ett kommunfinaniserat affärsläge med sjöutsikt (efter att på förhand att tystat eventuella kritiker med pengar) och i översiktsplanen kan man läsa hur Karlstad ka byggas som en trekärnig stad. En vi nämnda Kronoparken, en i centrum och en vid Bergvik.

De senaste bygprojekten är som klippta ur kritiska inlägg på Yimby Gbg. Det är låga funkispunkthus med parkeringsgarage i bottenvåningarna i glesa öppna formationer utan förutsättningar att någonsin utveckla stadsliv, det är stora fula, höga punkthus (gräddhyllor) packade tätt, tätt, i vattennära områden med utemiljöer som får Rosengård och Rinkeby att likna trädgårdsstäder. Och det är nu senast bombmattor av enkla Älvsbyhus på ultrasmå tomter med Vänerutsikt på Zakrisdal, för priser kring 4 miljoner.

Förtätningen går allt annat än bra i Karlstad. Den i mitt tidigare inlägg omnämnda förtätningsstudien hade kunnat lyft förtätningsdiskussionerna till en ny, kunskapsbaserad nivå. Men kunskap värjer man sig mot i den här kommunen. Så man lät studien haverera i remissrundan och erastte den med ett (1) halvskrivet A4-ark skrivet av stadens mest modernistförespråkande stadsplanearkitekt. Jag har själv intervjuat denna person, som säger sig sakna tro på att det är ågon som efterfrågar den täta staden. Och som istället har en "Wingårdare" högt på sin önskelista.

Vägen fram till den täta, trivsamma staden är inte bara grusad, den är bommad och belagd med spikmattor. Alla ser det. Utom nämnda arkitekt då förstås. Men ingen vågar säga något. Jag har försökt med alla medel att få inblandade aktörer att ta fram konceptuella idéskisser ur fågelperspektiv, för att visa vad man skulle kunna göra av de områden som är mäjliga att bebygga i citynära lägen. Alla ser behovet. Bra skisser skulle kunna fungera som isbrytare i en värld där frimärksplaneringen regerar i sitt närmast lobotomerade kungadöme.

Frimärksplaneringen ger samma resultat som när man som barn vek pappret i fyra delar där olika personer sedan skulle, ovetandes om hur de andra delarna ritats, rita sin del av kroppen, huvudet, överkroppen etc. Resultaten blev fantastiskt förvirrade. Precis som de stadsdelar som blir resultat av planeringen. När leken var över slängde vi teckningarna. Men städerna står kvar i hundratals år. Alla ser detta och förstår att övegripande skisser som ser hur delarna interagerar stadsmiljömässigt behövs.

Men. Ingen vill betala. Man vill inte stöta sig med någon. Arkitekterna vill inte stöta sig med exploatörerna, då kan de riskera att inte få några jobb. Exploatörerna vill inte stöta sig med kommunen. Då får de inga bygguppdrag och ingen mark att bygga på. Och kommunen säger sig inte ha några pengar.

Så Matthias, om du orkat läsa så här långt, visst är problematiken synnerligen intressant och visst är det bar att den debatteras allt mer på allt fler ställen. Det är fantastiskt bra. Jag har ägnat fyra år av min fritid åt att debattera den. Och jag tänker fortsätta att göra det. Dagens system är helt enkelt bedrövligt. Det är ju bara att kliva ut i vilken svensk stad som helt och använda ögonen. Man måste vara delaktig kommunalpolitiker eller utbildad arkitekt för att inte (vilja) se det.

Förtätning är bra ekologiskt. Och faktiskt i många fall även trivselmässigt. De flesta människor trivs bland andra människor. Och i begripliga stadslandskap med tydliga gränder mellan inne och ute, privat och offentligt.

Men stadsbyggande är en svår och mångfacetterad konst. Det är en rad olika kunskapsområden som förenas där. Och förmår man inte se det och greppa hela problematiken så är risken stor att förtätningen istället blir stadmiljöförstörande. Och där tycker jag tyvärr att vi befinner oss idag. Jag tror många delar den känslan. Och säkert är det också därför så många reagerar och debatterar. Så här vill vi inte ha det. Vi vill ha en bättre stad.

Alla har ett ansvar i byggandet sv staden. Vem är makthavarna Matthias? Är det politikerna? Någon speciell person eller partigrupp? Eller är det tjänstemännen på stadsbyggnadskontoren? Eller är det exploatörerna med sin stora plånböcker? Eller kanske Fastighetsägarna? Eller är det folket? Du och jag. Vem är det som ska lära vad? Och av vem?

Vi lär av historien att vi inget lär av historien, sa en gång en klok man. Och ibland känns det onekligen så. Men jag hoppas att vi ändå kan lära av historien. Och vi börjar bygga bättre stadsmiljöer i Sverige. Att våra svenska städer, många sargade och vanhedrade, kan återfå sin charm, stolthet och intimitet. Och nya stadsdelar kan fogas till som bidrar till denna känsla. Och som hyllar folklivet och blandstaden.

Den som lever får se. Vi får fortsätta och debattera och påverka. Så kanske vi når ända fram.

Hoppsan. Blev några felstavningar. "Gränder" skulle t ex naturligtvis vara "gränser" i stycket om förtätning. Men, ni fattar nog :-)